Olof Armini om fåglar och natur

Maj var grymt och grymmast blev övergången till juni – v22 – eller finns en fortsättning?

Det stänkte in storkar, tjockfötter mm i en allt stridare ström.

Fetast två bergsångare, som jag redan nämnt. Så nära och så ytterligt förargliga.

En av mina bogeys, då jag trodde mig ha en säkrad på Svältis 12/9 – 16/9 1990 (sågs av andra 17/9-19/9).

 12/9 var det en säker obs, mycket bra karaktär och lätet klockade den. Den på den tiden västliga rasen numera arten bergsångare. Sedan blev den mer svårflirtad och många trodde sig se den/missade den. Det går inte an att uppträda styv i korken i en sådan soppa. RK sänkte brutalt!

Jag kan både förstå och strunta i det. Timmen 12/9 med den för mig välkända fågeln (speciellt från Provence 1985), det minnet kan jag inte låta förmörkas av meningslösa paranoida tankar.

Nu närde jag ett destruktivt skadeglatt hopp om problems i bestämningen berg/balkansångare för årets obsar sedan splitten för några år sedan. Mycket riktigt gick det en del frossa genom båda observationerna. Arterna är deprimerande lika vad gäller fältmässiga karaktär, sång, dräkt… Det som skiljer i fält är det mest frekventa locklätet ett grönfinklikt -“djui” – bergsångaren och ett sparvlikt – “chirp” – balkansångaren. Lyssna på alla vs turkietlocken på nedanstående länk 

http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Phylloscopus+bonelli

Har ni följt de båda obsarna på Svalan så vet ni att det chirpades en del innan man bestämde sig och slöt leden. Så icke i Västergarn 1990.

Intressant är att enda “godkända” balkansångaren i Sverige är i Almedalen 15/5 1993. En av Tårtans många knock-out obsar.

Kanske för att slippa frossa och framtida konspirationsteorier att man skulle slumpa arterna med grönsångare. De tre arterna har “so much in common” och rasbestämning blir sällan så laddad.

Så kom den fruktade veckan med rektorskap och annat elände som en hoper rarrisar på ön med dvärguv på topp än så länge. Där kan man glömma att försöka kränga den för något år sedan – som typ näktergalning!!

Biätare överallt, vadarsvalor en masse, alpseglare herre je. Förresten grattis Janne till vit stork, nästan på taknocken och suck-suck bergsångaren!

Kanske, kanske får jag en chans på den sjungande citronärlan i Ölmevalla innan jag lägger kikaren på hyllan?????

Det har varit segt med skådandet i år. Vietnam och turen med Jörgen lysande ljus i mörkret. Plus litet annat småplock. Återkommer bla till Vietnam när tid ges.

Tröstplockar först i rapportfloran som blommar allt yppigare i denna osannolika sommarapril anno 2011! Ett flöde av “normala” subrarrisar som  svarthakade buskskvättor, härfåglar och brandkronade kungsfåglar börjar nu spetsas med rarrisar som rostgumpsvalor, amerikanska sjöorrar och kungsfågelsångare.

Snart slår bomben ner. Torsten, vem annars kittlar med några luriga aptitretare

En gammal pilgrimshona på Faludden? Men liten och med en (röd?)brun lyster, som tyvärr inte framgår av fotot. Kanske sydligare blod i omloppet än vår normala pillar?????

Gotland och Torsten producerar! Låga odds på en hybrid vitkindadXfjällgås med ursprung Uppland. Kolla nätet från Djurgården och Hjällstaviken och dokumenterade hybrider från ägg till vuxna fåglar så… Har själv sett ett antal liknande fåglar från mitten av 80-talet till senast för två år sedan bland vitkindade i Västergarn.

Litet kul återkoppling till hybridgåsen från förra sommaren, vitkindadXdvärgkanadagås??? – som tröst i skådartorkan.  Det finns ett stegrat intresse för arten, accentuerat med några obsar i Halland och Getterön. Kul att gå tillbaka och se vad som gick att luska fram via nätet kring spontant inflöde och släktskap till vitkindad och existerande hybrider. Se inlägg från juni förra året!

Jag återkommer om mer vad det lider och njuter en tytande göktyta som Jobergkryzz och några betande rådjur bland vitsipporna.

Bara några flämt från BirdRace-Gotland 2011 ligger jag på en fjärdeplats. Inte illa med 230 arter mot 222 förra året och en delad fjärdeplats då.

Helt rättvisande är inte detta. Ett antal bryr sig inte om att minutiöst notera allt de ser och bland dessa finns några som helt säkert skulle notera fler arter än jag.

Mina handicap är att ha varit på ön mindre än ett halvår och ha missat hetaste månaden, maj. Den 21 april låg jag etta!!! Jag har dock skådat (ofta hårdskådat!) den tid jag varit på plats och haft den bästa tänkbara back-up. En direkt surkart är grönsångare och det finns några rejäla halsbrännor som alpjärnsparv och grön biätare. De sistnämnda var dock onåbara för mig på fastlandet.

Topp på våren den här mindre skrikörnen i april som sedan dök upp på Sudret, där Juppen fotade.

 Andra highlights var bl.a vitnäbbad islom och praktejder.

Topp of the year får väl sägas vara blåstjärten på Närsholmen i oktober. Hela “kitten” kring den var great!!! Oktober var för övrigt mycket givande med många höjdpunkter som stäpphök, brednäbbad simsnäppa och prärielöpare.

Avslutet med en decembervecka kring lucia var tänkt att ge kungsfiskare och dvärgsparv, som båda dippades. Istället strömstare och jaktfalk och med dvärgen bärgad i Möldal var det kanske strået vassare!?

Nåväl siktar att inleda BR-Gotland 2011 med en januarivecka och en glödhet Anders!!!

Var ser man mest fåglar?

Inte lätt att svara på. Kenya och norra Indien anses vara mest optimalt anpassade till ett “birdrace” – att på en vecka garantera hyggliga “birders” att dra 600 arter med kunniga guider och dygnetruntskådning. “Världsrekordet” är 826 arter på 26 dagar i Kenya (324 arter på ett dygn!!). Observera att mest fågeltätast med 2000 arter inom begränsat område, inre Amazonas, kräver betydligt längre tid och större uppoffringar.

I Västra Palearktisk misstänker jag att Aqabaviken med Aqaba och Eilath ligger nära det optimala. 150 arter på en vecka garanteras för en ganska lazy skådning med lagoma transporter och tid för sightseeing och annat.

Mina ca 150 arter en novembervecka utan transporter, guider mm är bra men ändå inom normaliteten, vilket visar Aqabavikens potential – topp i Västra Palearktis??

Landade efter Jordanien en decembervecka i Göteborg med litet krusning i form av dvärgsparven i Eklanda.

Så kom ett rejält bogsvall med innevarande luciaveckan på Gotland. Är månne Västergarn Sveriges svar på Aqabaviken och Kenya???

Vi äntrade ön da´n innan lucia och som en manlig lucia mötte Anders upp redan på luciadagen. Lussebullar i form av talgbollar och frön som genast gav blåmes, talgoxe, koltrast och stenknäck, som tillsammans med både havsörn och kungsörn kunde skådas från köksfönstret.

En tur till fyren gav en presumptiv jaktfalk. Jag fegade ur när vi tre dagar senare hade först en liten pille vid Paån och sedan en större ute på Utholmen. Vi tog också ett svep längs Paån med bonus som stjärtmesar och en sen gransångare.

Storsatsade på onsdagen 16 december. Inledde fint i Fridhem med 1-2 strömstarar och 150 skäggdoppingar i en tät flock. Sedan mothugg och idel dippar. Kryssade Inger B på 311:an, men dip dvärgsparv. Hela kusten upp till Lummelunda dip vittrut och dip kungsfiskare. Tröst med ytterligare 3 fossekallar i Lummelundabäcken – och – förstås gubbdagis med pannlampor, ÖB med snöskyffel och favoritbolaget!

17 december inleddes med hård blåst och snö och att Anders avföll för hembryggning. Som den viking han är lär mjödens njutning sätt frågetecken för hans fortsatta skådarprestationer denna vecka!? Själv bakade jag bullar och skottade halvannan timme. Vid lunchekot hade det stillat av en smula, men var fortfarande bara labert siktljus.

Satsade på den hittills försummade promenixen ut på Svältis och hoppades på inte alltför mycket drev. Gick helt bra och snart en trevlig trastflock som också innehöll en tiotal stenknäckar. På gott humör kollade jag en ormvråk inne i Västergarnsviken. Så lyfter en bamserovis, en duvhök??? – Men, nej en falk!!! Kanonhärligt och visar upp sig så fint, EN JAKTFALK, UNGFÅGEL. Snön lyser upp undervingen och den diagnostiska kontrasten mörka täckare/ljusa pennor. Måste vara den vi såg luciadagen.

Sedan bara det trillade på. Några havsörnar lyfte från själva Svältis och snart hade jag 7 ex i olika åldrar i luften med två ormvråkar. Tittade så ut på Utholmen och där satt en pilgrimsfalk i platta favoritenen.

Så spanade jag rutinmässigt in en bläsands-och en Cayugadrake bland gräsänderna i viken V Svältis. Synnerligen nöjd tyckte jag mig ha utrymme att infria Evas önskningar om litet julris. Med morakniven i näven hörde jag ett ivrigt kacklande och en gammal duvhökshona, stor och vit som en sibirisk “buteoides” drar upp en liten pilgrimsfalk, en ung hane, som cirklar över mig ett bra tag.

Rovfågelfrossan avslutas med en sparvhök som sprider skräck bland traktens fågelbord. Vid att dylikt avrundar jag så med några starar och en brunsiska.

Tennisarmbåge efter skottningen tvingar musarmen till vila – godnatt!!!

Forsar i vintrigt landskap

En ensam vandrare pulsar fram i snön.

Men det är ju jag!!!

Letar efter sällskap?!

Däråt??

Eller däråt???

Yup-yup!!!

Där sitter han!!

FOSSEKALLE!!!

Tack Anders för fin utfärd och förnämlig bildsvit.

Klockan 520 torsdagen 2 december landade vi på Landvetter i 16 grader minus. Ändå belåtna efter ännu en färd vid nödutgång och ordentligt sträck på benen. Starten i Aqaba var enoch en halvtimme för sen så vi bävade, men sedan gick allt som klockan.

Chauffören var en Thai-freak, trodde vi, men han hade bara skaffat sin blivande hustru därifrån. Kul med alla dessa drivers. Han på ditvägen var ju en portugis som skaffat flickvän på Madagaskar!

Själv bänkade jag mig supernöjd framför datorn. Med mina nästan 150 arter från sista veckan, skannade jag fågelrapporter från Sverige. Lugnt till framåt kvällen då Inger B plockade in den här go´biten vid sitt fågelbord.

Så eminent fångad av David L. En dvärgsparv, i huvudsak vinterfärgad och svårt med ålder och kön. Logistiskt ligger 1K närmast, men Ola W, en av gotlandsdinosaurierna har en intressant utläggning på Svalan som antyder äldre fågel!

Dvärgsparven har ju ett ostligt-sydostligt drag som den delar med videsparv, nordsångare och blåstjärt. Därför logistiskt med 1K på hösten o 2K på våren! Men, men, men…

Nåväl blev trots mina 150 en aning frustrerad. Som lokal/tidsmässig raritet var väl endast Goliathägern i samma klass – trots allt. Alltså började hjärnan gå varm. Kunde jag övertala Gösta från PPS om en omväg på Luciadagen mellan Klinte och Slite, skulle vi komma iväg i tid? Eller skulle Anders ha lust någon dag den veckan? Skulle fågeln vara kvar eller skulle det bli som med den gulbrynade häromsistens?

På fredag den 3:e ringde Janne J, upphetsat glad. Fick dämpa honom med Jordanien, men kände parallellen till när han ringde från Järvafältet. Ja, ja man får inte allt.

Fredag-lördag hade vi härligt med två övernattande barnbarn, Zachi och Claudia. Därför blev natten mellan lördag och söndag lång och stärkande.

Morronrutinerna innehåller en scanning av fågelrapporter. Dvärgsparven kvar – men va faen!!! En till vid ett fågelbord i Eklanda, bara en 8 km cykling genom snömodd och snöyra till någon okänd adress. Enirosökt och påpälsad omsöm cyklade ömsom ledde jag cykeln i snömoset.

Vid Eklanda 161 som låg mycket strategiskt vid skogsbrynet till Änggårdsbergen var det helt dött. En vilsen skådare suckade besviket, “Var är allt folket”. En vaken granne i 163:an, som skottade snö kom till undsättning. Matningen låg på andra sidan, så några sjumilakliv nedför en trätrappa och någon minuts frustande så satt den som en smäck. Tre andra skådare redan där och snart vällde det in fler. Bland dem eminensen Christer F som plåtade.

Lika grann dvärgsparv som den på Gotland. Tänk så det kan bli.

Kommentaren var också given, “Nu behövde du inte cykla till Visby!”.

Tack till alla för den och särskilt till David och Christer.

Uppe redan 3:00 men dusade till 4:00. Gjorde frukost, halva yogapasset och väckte Eva 4:30. Allt flöt på och 5:30 avgick taxin till flyget med Eva. Jag avslutade yogan och lade mig sedan med avslappningandning på mattan och somnade. Vaknade perfekt till 7:00 när Anders törnade upp. Gjorde matsäck medan vi gjorde upp strategin. Eniga – Närsholmen hade varit överlägset produktiv senaste tiden och dessutom utrustad med en visserligen sedd men ändå rarris.

Fina vibbar på ditfärden med tornfalk vid Tjautet och en varfågel i Väte. På Närsholmen fluktade vi vår vän, brednäbbade simsnäppan som verkade litet slö – inte undra på det med sådant frosseri!! Sedan gav vi oss i kast med elementens raseri, men mest blev det njuta och fika. Njut själva av Anders bilder.

Sedan kunde Anders inte hålla sig. Och det suveräna resultatet ser ni här

Han höll på att missa uppvisningen av 3 1K-trutar, en Medelhavs, en Kaspisk och en silltrut tillsammans med havs-och gråtrutar innan vi drog vidare mot Nabben.

En lätt mättnadskänsla förnamns hos oss båda. På hotspoten med tidigare obsar av svartpannad törnskata och rödhalsade gäss sprang en piplärka på vägen framför bilen, DEN VAR STOR!! Vi blev på alerten igen och rusade ut på fältet dit den flugit och fick se och höra den igen – STÖRRE PIPLÄRKAN!

Grädde på moset att hitta något eget och vi belönade oss med ett softskådande ut mot Lausholmarna, med fika. Avslut blev ett myllrande Lausviken från Örnkullen – kanske 10 000 (!) vitkindade gäss. Dvs riktigt avslut blev det i Hemse skrudat i marknadsyra.

Efter en “lugn” helg med videsparv bland litet annat småputtrigt svängde Anders upp Saaben på måndagsmorgonen. Eva hängdes av i Klinte och full fart ut på Faluddespetsen.

Anders & jag hann precis hänga in en alförrädare av yngre typ, innan Marita W och Gutt Å dök upp. Småputtrigt med litet lommar och några gåsflockar men knappast pulshöjande. Häftigast några dvärgmåsar och en Kaspisk som slickade stranden och så en ung pille som svepte förbi osynlig för alla utom den som så turligt lät sitt vatten bakom knuten. Otur i turen var att jag samtidigt förlorade mina fallfärdiga men ack så kära glasögon!

Vi lämnade Faludden och svängde förbi Alkärret för att tjingsa på Nordinarna. Blåsten inbjöd inte till tättingskåd i de annars så giftiga dungarna. Trevligt att träffa herrarna som dessutom var förstärkta med en av GOFs grundare Lars-Åke P!

Gårdagen hade fört med sig luriga rapporter som fick alltmer substans under natten med foton på en brednäbbad simsnäppa på Närsholmen. Dragerfarenheten med blåstjärten häromdagen gjorde att Anders och jag inte tvekade trots avsaknad av positiva rapporter under förmiddagen. Dessutom hade det ju gått troll i Eke som ligger på vägen – alla såg glador där utom vi.

När vi gjorde oss omaket att stanna och gå ur bilen, så vips hade vi rödglador både här och där. Där ser man och styrkta av detta signerade vi en mästarstrategi på Närsholmen; från grinden gick vi gemensamt ut till stranden, där vi hade mycket fågel bl.a. 2 dvärgmåsar. Anders återvände och tog bilen ut till Talldungen medan jag fortsatte längs stranden. Nästan framme vid Talldungen började jag bereda mig för sträckan upp Fyren, NV Fyren hade angetts på “larmet”.

Då fladdrar något vitt till över tången några meter från mig – BREDNÄBBADE SIMSNÄPPAN!!! Det gamla adjunktsvrålet kom väl till pass i den hårda blåsten och Anders tog de 300 meterna i gigantiska sjumilakliv och var på plats på 0-tid! Efter ett tag gjorde simsnäppan en kul manöver och flög runt oss, ja nettopp mellan benen på oss för att sedan dra söderut längs stranden i bländande motljus så vi tappade den.

Vi ringde Gutt, som ville ha ett Gotlandskryss och meddelade rapportcentralen alias Janne J. Sedan inväntade vi suktare med att fika och beundra det stormande havet. Samtidigt med Gutt dök David L upp och det var sedan bara att till kvällen gå in på Svalan för att se vad denna eminente fotograf hittat på

Ser man på och vi som tyckte fågeln verkade litet vesen. Här förser den sig med en fet räka.

Dagen därpå vallfärdade alltfler till Närsholmen och den lilla viken väster om Talldungen. Och fågeln forsatte att mumsa i sig. Här en annan fotoexvilibrist som varit framme, Per S!

Höga förväntningar när vi lyfte från Säve i måndags (27/9). Taxi i fin höstsol via häftiga fågellokaler på Hisingen som Hökällan gav goda kickar. Kaffet dög på planet till det hembakade. Så sedvanlig storhandling på Domus i Visby och kul chaufför i Agnes stab som gjort Chile. Härligt, härligt att storma in på Mafrids. Brasa, halva specialare och goa sängar.

Vaggandes till sömns av goda vibbar. Juppen, “Il Maestro” slog till i Digranskurvan den 22 september 12:40 och fotade!!!-  

Och visst är det örnen från Paviken 2 april, ålder, dräkt – vore ett mirakulöst sammanträffande annars!!!

Än bättre blev det med David Ls bilder några dagar senare. Hej och hå vicken grej! – och, á la Tönn hur osynliga kan dessa örnar vara under sommarhalvåret????

Anders som så klokt velat välja Tofta skjutfält (där Janne J och Per-Ola skåpade in den någon timme efter Paviken) när vi drog på den i april – Han hade missat Digrans med en kvart och någon dag senare Hoburgen med 20 min. Så han sög på revansch – den skulle tas!

Men först en lätt uppmjukning i hemmamarker på tisdagen. För “göteborgaren” svindlande för Anders vardagsmat. Gåsflockar med bläs-vitkindade-prut-och tundrasäd, gransångare, tranor, brunhök!

Adrenalinstinna dånade vi iväg i gott väder på tisdagsmorgonen. På Sudret valde vi genast Skogesnuttens högsta punkt med bästa överblick av Alvret. Först litet kärvt med vind och skymmande moln, men tämligen omgående tumlade det runt rovisar litet varstans och himlen prickades av mörka siluetter, fiskgjuse, bivråk, 10-tals av sparvhök, blå kärrhök, havsörn, kungsörn och ormvråk, åtskilliga tornfalkar och flera duvhökar. Dessutom nästan-stäpphök och nästan-mindre skrik!?

 Till slut blev det ändå nödvändigt att uppsöka varmare breddgrader, dvs bilen och Hoburgen. En liten avstickare mot Lasse Js vid Digrans för att kolla gässen och vi spikar en ung pilgrimsfalk och en STÄPPHÖK, grannt och pedagogiskt med 4 blå kärrhökar. Förmodligen samma fågel som hållit till här sedan början av september till åtminstone 1 oktober. I så fall här på bild tagen av ingen mindre än Josef A. Josef A har en nu unik och omöjlig(?) att slå svit av shots av fåglar på Gotland, stäppsångare, större turturduva och stormsvala.

 Observera karaktärer som distinkt vita fläcken under ögat på mörkt huvud med tydligt ljust halsband, detta saknas på blå kärrhökar som kan ha röd tämligen otecknad undersida och kontrasterande mörka armpennor. Storlek och nätthet är andra skiljande karaktär, som var mycket tydlig med arterna sida vid sida.

Efter detta drack vi kaffe under regnsjok och preppade för förnyad attack på Muskmyr, då vi träffade på Ulf N, som varit på Faludden. Det blåste så han var missmodig plus att knäet inte var bra. dessutom snackades om islommar och BLÅSTJÄRT! – i talldungen. Och han hade inget sett!

“Vilken talldunge. Vilka var där!?” – “Mjaa en kille med jättekamera som talat med Johan T, som var på Öland och fått larmet på sin BMS!” Märkligt, men inget val bara att dra. Men kanske bäst att först göra en koll med sambandscentralen, dvs Janne J. Härligt att höra hans röst och klara besked, Närsholmen talldungen kvar för 20 min sedan.

Anders hittade smartvägar som gamle världsmästaren i orientering Berndt “Syre” Frilén och smekte fram Saaben i en sådan hastighet att Victor Muller skulle spinna som en katt. En dryg halvtimme efter Ulf N vinkat av oss vid sydligaste Hoburgen så fläkte vi oss ur bilen vid talldungen på Närsholmen. Den förste vi ser är Juppen som lungt sitter och mumsar sin matsäck i bilen. “Den var här för – 20 minuter sedan”, Anders får frossbrytningar. “Tidigare var den ganska stationär vid liggande rosenbusken”, gamla brunsångarstället. Adrenalinkokande jogging dit. Rödhakar, rödhakar överallt, Där – nej, men…Nej! Mobilen ringde, den är vid bilarna. Nu rena Bolt-rushen och efter ytterligare några frustrerande rödhakar,

Anders utförde en prestation fullt i klass med Davids Fiskhamnstrutar. Diggade genom tuben denna rastlösa fågel. Förstora upp och ni kan nog se att stjärtpennornas spetsighet indikerar en 1K-fågel. Intressant detalj är att blåstjärten slår nedåt med stjärten, inte uppåt som rödhaken eller darrande som rödstjärten.

Kul med denna fina 1K mindre flugsnappare nästan i samma kikarfält.

JURRASIC PARK

Det krävs något extra som den här blåstjärten. Då blir mycket ännu mer! Tänk vilken uppställning. Här tre giganter från “anno dazumal” som lungt mumsar i sig kanonobsar på läckerbiten. Ola W, Juppen och Tårtan!

Och här två som attackerar likt fordomsdags Tyrannosar, Smitten och Lasse J!

Och ser man på!! – här mästras självaste Mäster Olof av Il Maestro, Juppen. En Taigaflugsnappare hade uppvisat bara rent grått på undersidan och en helmörk näbb. Detta var en vanlig mindre!

Till slut måste man beundra Anders som höll sig kall och lyckades plåta dessa forntida vidunder “in action” – inte ofarligt!

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion