Olof Armini om fåglar och natur

Fick äntligen alla Tajga i 11-flocken. Återstår att avbilda Spetsbergaren och de 2 Tundra.

Tänk för ett halvt sekel sedan, 10000 Tajga kanske 100000 runt Tåkern, ngn Spetsbergare och ngn Bläsgås, Tundra pratade bara de riktigt vassa om.

Nu är en 11-flock Tajga högvilt bland Bläs, Spetsberg och Tundra – även på Gotland

Nya Flyways, nya populationer …?!

Vintern rasat ut. Eller vinter?? Tänk i ungdomens dagar, mil efter mil i vindlande spårlöper, skaren i glittrande morgonsol, hur långt, hur snabbt som helst, klivandes hem i dagsmejan med svetten rinnande ikapp med uppvaknande vårbäckar.

Blickar ut över en grådisig evighet. Inversionen pressar in nanopartiklar i porerna och frestar på humöret.

En Rostsparv, en putativ Tornuggla… och Halland med Större turturduva, Blåhake, Härfågel och Skåne med Kaisern, Större skrik o Trädgårdskryp. Allt tickar in på BA och Band. Senast Stäppörn på Öland och Härfågel på Sudret.

Sedan i höstas har det varit litet segt i fågelmarkerna, men gott om Bomber. Rödtrast, Svart buskskvätta, Rubinnäktergal …

Typiskt att både David och jag haft våra vassaste östliga rarrisar på Sveriges framsida, Brunsångare resp Vitgumpad busk o Bergtajgasångare. För att inte tala om våra två Blekseglare.

Tredje vårvinterveckan, och tidigast för oss i Pared-iset!

Läge för sammanställning och genomgång, mars, februari och nu januari.

Märkbart kortare dagar denna gång. Hann aldrig skåda innan Eva dukat upp en härlig tallrik på frukostsittningen som startade 0800.

Föresatsen att hyra cykel och skåpa in några nära rarrisar, t ex Pygmérördrom och Mindre Sultanhöna kom till skam.

Den sistnämnda hade jag på armslängds avstånd, men latmasken och knäna sade nej. Och kanske också faktumet att dessa arter varit “common stuff” – för mig, i Östafrika.

Aldrig längre än 5 km från vår medelpunkt en härlig 2-etager bungalow med fri sikt över havet!

Litet fusk med transfer tor flygplatsen Rosario och hotellet. Mer än 5h på bästa skådarplats. Och det är intressant hur mycket tillresta skådare ser från bilen. Två nya Fuertearter för mig i år,  Silkeshäger och Kohäger genom bussfönstret tur respektive retur La Pared!

Trots ålderskrämpor som hälsporre och knän har jag (ofta med Eva) travat runt dryga milen varje dag. Dessutom gymmet och några simtag i poolen. Böljorna är oftast alltför strömmande och kalla.

Km efter km, timme efter timme. “Rekord” 16 jan när Eva och jag travade runt 12 km i fyra timmar, 4 taxa om totalt 14 fåglar!!! 7 Svartbukiga flyghöns räddade tillställningen skådarmässigt – och motion, frisk luft, himmel och hav Oj-oj. Träffade senare samma dag en tysk skådaramazon i Barrancon och kunde hålla med henne, “Nicht zu viel, aber was ist!!!”

Liksom Lanzarote i januari 1995 var det ont om havsfågel. Den stora mängden befinner sig på pelagiska äventyr runt Atlantiska Oceanen. De flesta “Calonectris” som dominerar kusten vid rätt väderlek om bara en månad, befinner sig utanför Sydafrika eller Sydamerika.

På Lanzarote kompenserade jag artlistan med en mkt fin vadarstrand. Annars står väl kampen mellan övervintrare (jan) och de första flyttfåglarna, ankommande o/e passerande ( feb – mar).

Som ses av bifogad uppteckning av behandlade taxa, observera en del med frågetecken, ger en vecka 50-60 st och sammanlagt på fyra veckor( Lanza inkluderad) är det ca 100 st.

La Pared 2019

För den som vill spä på sin WP-lista finns alltid en handfull “säkra” arter plus att man alldeles säkert snubblar över något oväntat. Antingen redan upptäckt och rapporterat.

Eftersom vattentillgången är knapp, så är förekomsten av Barrancos, bäckraviner som innehåller vatten styrande för naturen. Dom finns överallt, från nästan uttorkade och sterila till dom med rinnande vatten och rik växtlighet. De senare ger namn till/ har fått namn efter området, som La Pared Barranco eller Costa Calma Barranco.

Dom nära mig har hyst en rad finesser under de veckor jag varit där och som sagt varit (nästan) nåbara by foot. Kan ju nämnas Sibirisk piplärka, Större piplärka, Tajgasångare, Bergtajgasångare från Sibirien, Atlassångare, Ökenstenskvätta, Ökenbåglärka, Pygmérördrom, Liten sultanhöna från Afrika.

Amerikagäster är oftast arter som kräver vattenreservoarer, som mest finns kring huvudstaden Rosario. Andra våtmarksfåglar finns som närmast en mil bort vid Costa Calma. Havsfåglar först i mängd efter feb.

Eftersökta WP-arter finns, Ökentrapp, Ökenlöpare, Svartbukig flyghöna, Kanariebuskskvätta … Dessutom tycks Kanariegransångare och Kanariesiska skvätta över från övriga Kanarieöarna och invasiva arter som Rödgumpad bulbyl och Munkparakit förekommer.

Mycket intressant är också flera ö/gränsarter/raser som Korp/Ökenkorp, Varfågel/Sydlig varfågel, Turkduva/Skrattduva, Ormvråk/Örnvråk…

Övrig Wild-life är begränsad. Endast putativa valar är riktigt vilda. Getter, Kaniner och Jordekorrar har väl fått senkommen hjälp att förvildas!?

Och till slut det som finns får det att vattnas i munnen…!!!

Jag gör som Muminpappan.

Romanen om den djärva Romresan startar med “min veranda”!

Eller Davids

En riktig läckerbit för freakar. Mörk med vittrutsnäbb!

Ganska lätt att hitta – hade den över Frölunda torg när jag gick från David.

Gärna en KANADATRUT (Larus smithsonianus), 3:e vinter, klockren i Florida typ 1990, när jag var där.

Men,men – hamnar  bland ytterligheter av ATLANTTRUT (Larus atlantis), BRITTISK SILLTRUT (Larus graellsii) och ISLANDSTRUT (Larus ssp iclandica) samt diverse hybrider.

Här fina parallellutmaningar från Island.

Och här fler!

Vågar påstå att Davids trut har västligt Atlantiskt ursprung. Hårda stormar!

Då problematik,

filosofisk, vad ägnar jag mig åt?

Människan är begränsad i sin uppfattning av “verkligheten”.

För sin mentala överlevnad strävar hon efter att “förstå”.

En ständig konflikt!

Det är roligt att bråka – TACK DAVID

Idag, Julafton 24 december och norra halvklotet vänder åter upp sig mot solen.

Dax att vända blad – kanske? – i alla fall dax att exponera sig på bloggen.

Följer man sann soltid så…

En rapsodisk summering av 2018 och nya friska tag 2019.

Fågelmässigt kändes 2018 litet rörigt.

Jämfört med 2017 som avslutades med en månad i ett av fågelskådningens Mecca,

ÖSTAFRIKA och då alldeles speciellt  Rift Valley och Tanzanias östkust! Mer än 500 arter, många riktiga läckerbitar.

Skymtar både Leopard och Rothschild Giraffe i kikarsiktet över Lake Elementeita, saltsjö i Riften.

Och minst ett tiotal vadararter på en enda bild från stranden i Indiska oceanen.

Så på hemmaplan 22 december, tidig julklapp ett superdrag med David, STÖRRE GULBENA vid Amundön.

Det var 2017. 2018 har innehållit två resor med tung och givande skådning.

Fuerteventura med endem som KANARIEBUSKSKVÄTTA och en drös andra finesser

vid fri sikt över Atlanten, spännande Barranco och långa ökenvandringar.

Så härliga två veckor på Rhodos med sina trutar, liror, piplärkor och allehanda finesser som ELEONORAFALK, MAJNASTARE och KARETTSKÖLDPADDA – you name it

Här på plats: Medelhavstrut, Scopolis lira, Rödstrupig piplärka, Fältpiplärka, Karettsköldpadda och undertecknad med kamera

Mitt i den historiska staden och med utsikt över Turkiet – från hotellbalkisen.

Som förra året drog David upp spurten och satte finishen med en 1K BLEK TORNSEGLARE 10 november i Utteros, dessutom ett ÄDELKRYSS! Tidigare under dagen hade vi mjukat med en tidigare upptäckt BLEKSEGLARE på Gubbanäsan.

Utteros: Conny Palms rappa skott

Gubbanäsan: David behövde inte upptäcka, hann skjuta

Nå, kanske inte riktig finish? Harvat ett decembergrått Västergarn i en vecka.

Och prickat den Kaspiska truten på Skeppsholmen 15 december. Alldeles bestämt satt den på Slottet.

Och alldeles bestämt “sköt” jag den från höften.

Skeppsholmsbron: Olof från höften

Vitt huvud, välruggad mantel, mörka vitspetsade tertialer, fjällvråksstjärt, ögonprick, mörk kraftig näbb, långa ben – syns det? – tja!?

Här hemma låter Kattugglan (med ungar?!?) och en Entita mumsar vid matningen.

Nya friska tag inför 2019, på bloggen, på “Old times”.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

“När proppen går ur…”

Såg en film från en oljetanker på östra Medelhavet. Det kryllade av det vanliga och sällsynta fåglar på däcket och i luften/ på vattnet runt båten. Även med tanke på att det var en sammanställning – Fantastiskt!!!

Och jag drog parallellen med att jag under samma tid töffade runt i fjorton dagar på “båten” Rhodos. Inte så konstigt vad jag hittade (och missade!). Ena dagen kryllade det och andra var det nästan fågeltomt. Letade bland buskar och sparvar på Udden, plötsligt, en Tamarisk sparv (Passer moabiticus) ! Travade runt på Monte Smith, första piplärkan i ett träd, en Mongolpiplärka (Anthus godlewski) ! Och andra stenskvättan, en Cypernstenskvätta (Oenanthe cypriaca)! Alla flyktiga och osannolika och otillräckligt dokumenterade. Men nyligen sedda av vassa skådare på närbelägna “kryssarfartyget” Cypern så…!

Att en Common Myna (Acridotheres tristis) sjöng från en dadelpalm och att en Myskand (Cairina moschata) simmade runt i Mandrakehamnen kändes “normalt”.

Åter i Svedala! En förvånansvärt tom höst med ett ganska litet inflöde av långflyttare långt österifrån. Typ Brun/Vide/Kungsfågelsångare…  Ihållande – kanske litet för sydliga jetströmmar bibehöll dock en liten blodsmak i munnen på skådaren – och visst!

Senhösten inleddes med normalt inflöde av Bergstajga, Sibpip, Tajgablåstjärt och ngn Mongolpip och Större Turtur. Så tre riktiga “bomber” och ffg i Sverige Rubinnäktergal, Svart Buskskvätta och Rödtrast – oj,oj,oj!

Runt om i landet rycktes tuber, kikare och skådare ur sin inledda vinterdvala. Jag hörde till dom som “oljat in arsenalen” på rapporter om ugglor och blåsdagar på Västkusten.

Lyckan var stor, men är aldrig fullkomlig och de sociala skådarmedierna fylldes av hybrider, miss(foster)färgade, g(l)ömda raser, felbestämningar, stringar. Men indicier och ibland direkta bevis ( förolyckade och omhändertagna individer!) talade ett tydligt språk – vi var träffade av BOMBER!

Tydligast var influxet av SEGLARE. Så här långt kanske från 20 till 30 observationer av BLEK TORNSEGLARE (Apus pallidus) i Sverige och massiva siffror från övriga NW Europa!!!

Och härligt att befinna sig i stormens öga! David bjöd upp till en exkursion med upplägg att starta på Gubbanäsan och en “dragbar” Blekseglare. 9 entusiaster från Nils Erikssonsplatsen möttes av negativt BA på E4. Lugn utfärd mot “Näsan” så nytt larm och rusning mot

Vicken känsla! Och god consensus. Så här såg det ut! David har fångat det! Vi pustade ut, slöskådade Näsan och drog söderut mot N Lynga, typ bilkonvoj!

Tvärbroms vid Utteros! SEGLARE!!! – David apporterade, vi stoppar konvojen, jag vräker mig ut med Davids och min kikkert. Vi fokuserar och iskallt spanar vi in en än mer consensial  BLEKSEGLARE (Apus pallidus) och Conny Palm i bakomvarande bil fotar

Pu, pust skall försöka sammanställa. Tack alla för allt!

Slår ned som en bomb! RUBYTHROAT.

En av de mest karismatiska arterna, som KAN fastna på din näthinna här i Sverige och du blir först!!!

Och du står rak och stark i stormen!

– Men den bedarrar inte, “proffsiga” validerare och amatörtyckare attackerar

– inga bilder, förväxlingsrisker- kulingen övergår i storm

– förrymd fågel – orkan

– DU ÄR INTE ATT LITA PÅ! – Tornado, virvelvind, malström, avlopp

Nu hittades den av en betrodd skådare på Skoghall, vid Vänerns strand. Plats och tid bra, en Nunnestenskvätta i närheten liksom en presumptiv Långtåsnäppa (andra för Sverige!). Fina foton och flera dragare hann fram.

Men… da´n därpå putz weg – och roande mailväxling på fb angående burfåglar. Den var ju litet för bra eller…?

Dog väl ut när man hittade fler i övriga NV-Europa ( Läs Fair Isles)???

Och så i skrivandes stund. Vänerns södra strand och Lidköping som alltid levererar – BLEK TORNSEGLARE!

Osäkert först, så några foton och Högsta valideringen, Direct Proof enligt gällande consensus!

Intressant att läsa på nätet och DNA-mallen för artning – hmmm!

Begreppet “Future species” ??? Kanske dax att ligga i frontlinjen och utöka tomtlistan med Skogskoltrast och Östlig talgoxe – minst!

Eller finns “Future slumps” ??? – och allt går jämnt ut och vetenskapligt dör art begreppet.

Som 72-åring är detta inget problem för min fågelskådning, istället ser jag det som glödande intressant och jag ställer mig gärna i stormens öga!

Onsdagen 31 maj 1989 anträdde jag färden till Rhodos. 995 spänn ospec  vecka med Allways.

Förfärat såg jag ut över medpassagerarna, salongsberusade, berusade, asberusade redan på planet.

Men det blev en äldre herre Lars L, som rumskompis på Diana

som lovade stark trafik, discobuller och lämpligt för ungdomar.

Min rutin för veckan, ut innan frukost, sedan cykel från “Gotlandsuthyr”!!! Ömsom högtrafikerat, lättrampat, ömsom gruskross med punkisångest. Lättmat em och kväll och snabba bad.

Lars L körde ordinarie rutin. Sova till sista frukostkvarten, så solbad och strandkoll till middag vid 2000  Avslut sen kväll med underhållning. Vi hann en gemensam middag, litet frukostprat och avskedschampagne med chokladmunkar. Han var en mestadels frånvarande men bra rumskompis.

Trots alla Bodegor med billiga förlustelser (skattefritt på den tiden!), så trodde jag nog på ett engångsbesök.

Men så blev det inte och en del av mina farhågor för Rhodos turistiga framtid kom på skam.

Först 21- 28 oktober 2012 och så i år 2018 14-28 oktober. Båda gångerna på hotel Cactus, fritt hav och sikt mot Turkiet. Samma rum 429 som tog emot med Ouzo-drinkar och sin härliga balkong för fågelskådning och morgongympa.

Rhodos stad anses som snällaste staden i Grekland. Och allt upplevdes som “snällt”, särskilt så här i slutet av säsongen.

Fågelmässigt är Rhodos mediokert med avseende på läget. Vattenbrist lär vara orsaken till både artfattigt och fåtaligt “Aves”bestånd. Å andra sidan är det en ö i absolut närhet till en av världens främsta fågelleder, norra mynningen av Rift Valley! – Så, allt kan hända. Ena dagen sliter jag ihop 10 arter, nästa 30+ med några russin.

Rhodos stad anses som en av de bästa fågelplatserna på ön – vad gäller antal och de häftigaste arterna – den bästa. Hade kunnat bli vid Cactus hela tiden. Men Monte Smith och västra stranden nedanför, båda en halvtimme bort, Mandrakihamnen, Gamla stan, Biblioteksparken mfl ställen gav alla fina tillskott på listan.

Att det inte dräller in nyheter hela tiden ger gott om tid och en lugn skådning, till skillnad från Östafrika men likt Fuerteventura och Island – för att ta “närliggande” jämförelser.

För att mäta mina ansträngningar får man nog gå utanför fågellivet.

På första resan hade jag hälsporre, så jag hyrde cykel från en grek som hade ett förflutet från Gotlands cykeluthyrning (Rhodos och Visby är vänorter!).  Kavade runt på norra delen av ön. Såg en av öns stora svarta ormar, Pilsnok, nedklubbad av en av Homeros nutida machohjälter. Namnet Rhodes lär fö kunna kopplas till ett antikt ord för orm och det sägs att de endemiska Dovhjortarna på ön inplanterades för att hålla ormarna borta. Enstaka av dessa ses ibland uppe på Monte Smith.

På de två senaste resorna kunde jag sikta in Trubbnosdelfin och Karettsköldpadda, båda starkt hotade arter i östra Medelhavet.

På högra bilden svävar några liror över delfinerna under vattenytan

Även sista resan travade jag runt i sviter av en hälsporre. Det blev uppåt milen/dag. Kunde på stadsmuren kolla in de två murkryparödlorna, och tom fota den vanligaste Agamen när jag vilade sporren.

Vädret växlar en del

Tornados

Hård vind

Stilla hav med massor av fisk och fåglar – och Turkiet 20 km bort.

Får vänta ytterligare en gång på fågelgenomgång – men den som väntar på något gott!!!

Resan omgärdas av tre söndagar. Resdagarna 14 och 28 oktober och så mellandagen, idag 21 oktober.

Blir lämpligt att sammanfatta litet.

Segat litet och inte förrän tisdagen 23 oktober, min 72a födelsedag. Kanske ville jag nå de 80 arter Fat Birder stipulerar för en proffskådartur till Rhodos innan… Föralldel fuskat med Röd Ara och Myskand plus en del subtila splits men…

Rhodos är till ytan ungefär som Öland, men format som en pilspets. Spetsen är riktad mot N och Turkiet, 20 km bort. Och i den pilspetsen sitter jag på balkongen på fjärde våning, Cactus hotell. Och idag har jag fått en födelsedagspresent, en virgin Olive-oil från staffen. Härligt!

Normalt har man på sin höjd ett tiotal arter under några timmar. “Ogräsen” är fyra, Medelhavstrut, Tamduva, Gråkråka och Gråsparv. “Blommor” är en del vitfåglar, Rödnäbbad trut, Kaspisk trut, Svarthuvad mås och lirorna, Scopolis, Medelhavslira. Sedan kan vad som helst dyka upp; spetsverkan, ö, närheten till Turkiet.

Det talas om Pelikaner, Storkar, hägrar, biätare av flera sorter mm. Själv hade jag Klippsparv och Rostand förra gången och har haft Berglärka denna gång som gäster från Turkiets berg. Vid båda tillfällena har jag haft tre ugglearter jagande till morronjympan, Dvärguv, Minervauggla och Tornuggla.

I morse en fantastisk upplevelse av något insträckande, som ömsom upplevdes som en pilgrimsfalk och ömsom som en labb – en ljus fas Eleonorafalk! Dessutom en oväntad Balkanhök och en Fältpiplärka.

Sedan kan man ta en promenad söderut längs västra kusten. Ner till ett hembageri. Fina närstudier på allehanda trutar, Toppskarv, “desmarestii”, Blåtrast mm. Har också haft falsk Karettsköldpadda här.

En halvtimme rätt söderut, by foot och litet uppförsbacke, Monte Smith. Kan vara litet seg men däremellan kan vad som helst ses. Stora flockar med Rödtrupiga piplärkor med allehanda andra lärkor, piplärkor och ärlor har varit några dagars begivenhet. En Cypernstenskvätta, en kvardröjande Trädnäktergal några pärlor för svinet och förstås Örnvråkarna som väl häckar där! Dessutom finns där två endemiska ödlearter för Rhodos och den unika Rhodosdovhjorten.

Fat Birder rankar Rhodos stad bland de fem bästa fågellokalerna på ön och definitivt den med högst potential för mest och bästa arterna! Alltså inget att lämna för fågelskådandet.

Suverän finish i Götet med Hönö, Getterön, Lerkil – och Torslandaviken !

Härligt skådande och härliga skådare. Även förgyllt med Davids havsfåglar som väckt så många minnen till liv.

Och vid Pavikens strand 6 oktober stod Ingvar Björhall från Partille vid min sida och kollade in en Havsörn. Nästan granne, men sist vi sågs var vintern 1989-90, då vi delat taxi till Oued Massa söder om Agadir. David och en kompis till Ingvar var också med. Chauffören lockade in oss på Morrocon Whisky, grönt té, innan vi nådde fågeleldoradot.

Fanns allt, Hökörn, Marmoränder, Eremitibis, Roständer…Vildsugga med kultingar. David och jag var där flera gånger och jag tror att jag just den här gången felbestämde några Bronsibisar så Ingvar missade Eremiterna. Men nu bara vi gladde oss åt minnena och att vi träffats.

Annars startade antåget till ön 28 sep. Grymt mycket folk på Landvetter, men flöt fint. Trots höjd bagagevikt blev det röd lapp, “heavy”, Eva är packningsexpert.

Påmindes om detta när bussen smatt iväg ngn minut innan bagageutlämningen. Fick sprinta några kilometer in till sta’n och hann både glasbanken och anslutande bussen.

Blev sedan nästan två veckor med gediget skådande. Pliktskyldiga arter och några på plus som Tajgasångare, Dubbelbeckasin, Nötkråka, Stäpphök (ev 2 1K-fåglar?), Aftonfalk och dubbelplus, numera, för Videsparv. Allt i hemmamarker och egenupptäckter, så även det på pluskontot.

Förstås litet snöpligt att lämna slagfältet 11 okt två dagar innan slaget började och bomberna (rarrisar på norsk!) regnade ned över Sverige med bull´seye Öland och Gotland. Sibirisk raritet, you name it.

Men så är det och jag klagar inte med biljetten till Rhodos och Cactus hotell med havsutsikt, Scopoliliror, Levantliror mm

Som sagt jag klagar inte!