Melissa II
I dessa VM-tider gör jag jämförelser mellan idrott och skådande.
En del är glada att få vara med i en korpmatch eller att vara bäst i klassen i kast med liten boll. Patrick Sjöberg ansåg att det ultimata var att slå världsrekord i höjdhopp.
En skådare kan vara glad att deltaga i ett drag till en raritet. Att som Josef hitta den extinkta arten, som alla Sveriges skådare drar på, är som förstaplatsen i ett stort mästerskap.
Sålunda värderade jag “draget” på Melissa för en vecka sedan högt. Direkt från flyget, alla medtittare borta med vinden, jag återfann den. Men obsen var flyktig. Som Marcus Hellner eller Maria Rydqvist, fjärdeplats och förargligt att missa pallen! – Pretto, en smula kräsen?
Alltså övertalade jag Anders onsdagen 25:e. Vägen var förrädiskt hal trots +4°c. Framme solsken och bara en bil på parkeringen. Jag släpptes vid vita bruksbyggnaden, med noggranna instruktioner om mobilkontakt, och vandrade åkervägen mot Bruna huset med matningen.
Där hade man privatiserat kraftfullt och tomtgränsen hade utvidgats med ett blått snöre. Bara genom att forcera detta och skyltar som varnade “hit men inte längre” kunde man ana matningen.
Ägarna till bilen, två käcka grabbar från Täby, Rikard och Bosse irrade liksom jag själv i branten vid Bruna huset. Vi gjorde en misslyckad attack mot Bruna husets talgdank och beslöt att jag blev kvar medan grabbarna anslöt till Anders i parken.
Hade jag missat vallningen, kändes som bakhalt?! Kavade en timme utefter vägen, upp-och ned i branten. Kanske läge att jag också…? Så hördes
http://www.xeno-canto.org/species/Dendrocopos-medius?&view=3
På denna sida vimlar det av mellanspettars olika läten. “Irritationslätet” på xc 173861 kryddat med sång och lock från xc 173857 och xc 170646, så satt det smäck bakom tinnitusen. Jag tror Mellanspetten gruffade med några Koltrastar och jag kände jaktinstinkten och vinnarskallen kalla som hos Charlotte Kalla!
Efter en del fipplande med I-phonen och xeno-canto kom något flygande och satte sig i trädet utanför grinden till Bruna huset. Sekundkort fick jag se Melissa innan hen drog ned mot den avspärrade talgen!!!
Dax att ringa Anders. Margaretha svarade. “Han har glömt mobilen hemma på laddning”. Ringde Rikard och bad honom ta tag i Anders.
Samtidigt kom Melissa flygande från Bruna huset. Och där kom Täbygrabbarna löpande med en okänd person som de tagit för Anders. Alla tre frös plötsligt och kamerorna gick varma.
Härliga bilder, Rikard och Bosse, och vi njöt alla i fulla drag och jag kunde äntligen
kliva upp på pallen.
Argumentet för att hen är en hon är framförallt den begränsade utbredningen av rött på hjässan. På vänstra bilden kan det svarta tyckas krypa upp på bakhjässan och på den den högra syns samma område som gyllenbrunt. Reservation för ung hane med klen utfärgning kanske förstärkt av ovan diet och solitude???
R
Rikard skickade den här käcka flygbilden av slagfältet. Foto taget sommartid! Längst upp i bild vita P-platsen och vita bruket. Ovanför dem breder Lummelundaparken, den egentliga mellanspettbiotopen ut sig
Anders nöjde sig med träff med legendaren Träff på P-platsen. Anders såg spetten redan andra dagen och har sedan återsett den.
Dock fann jag för gott att muta honom med Märtas kafé.
Ett stort tack till er alla!