Melissa 2015
Intressant vad en medioker MELLANspett, Dendrocopus MEDIUS, kan ställa till med.
En “grå mellanmus” bland blacksvarta, smaragdgröna, estetiskt svartvita, gigantiska eller läckert minimalistiska spettar.
Den lever farligt i denna värld av taxonomnördar. Split i raser/arter eller “klin” Vitryggig spett, Dendrocopus leucotos -> Isabellaspett, D. macei -> “MELISSA” <- Brokspettar med tydligare vita axelklaffar typ Större hackspett, D. major.
Kanske fågelskådaren i ett nötskal, som outsinligt flödar in på Gotland, en vit fläck på kartan för många, för att kryssa av “Melissa”, en enligt gängse bestämningsconsensus Mellanspetthona. Hona för att den röda hjässan har inslag av brunt och litet annat känns aningen “outfadat”. Aves är inte riktigt lika patriarkalt som Homo, men nästan.
Sista svenska Mellanspetten lämnade det stolta Wasaskeppet anno 1982. Därför kan 2014/2015 års upptäckare av en Baltisk(?) dito i Lummelunda på Gotland snart titulera sig Årets Gotlänning. När det vankas en sådan här raritet har den normale skådaren spenderbyxorna nere vid anklarna. Gotska entreprenörer gnuggar händerna.
Josef och Melissa lär inte se röken av dessa miljoner.
Jag fick se den! Och skall ta en bild som mellanmål innan Elfenbensspetten !!