Stjärnfall
Det suckas och stönas ute på fältet. Alla fåglar som brukar välla fram i skiftet mellan sommar och höst speedar nu förbi på himmelska höjder. Påskyndade av iskalla nordvindar, fuktiga trots klarsol. Konstant i flera veckor. Så ovanligt, nästan unikt, som tropikvädret dessförinnan. Ur led är tiden. Är det vi själva som är “bovarna”? Och nu får betala en straffskatt i form av uteblivna kryss på artlistan.
Har sett många stjärnfall iår – några görgranna.
Så jag tänker lite metaforiskt att kanske, kanske? Glor alltså som vanligt och i brist på pip i skyn närmast ohörbara Nordfladdermus och Trollpipistrell, båda handhållna. Säkert också en liten Tajgafladdermus, som fladdrade kring mina fötter och där – med rak flykt, tre gånger så stor – en Stor brunfladdermus. Tillsammans med Vattenfladdermössen över Paån har jag på några veckor sett (tror jag åtminstone) 5 av Gotlands 6 vanligaste fladdermöss – saknar bara Fransfladdermusen!
Dagtid har jag spanat in vackra fjärilar – Amiral, Sorgmantel, Påfågelöga…
… och nattetid, Jupiter och dess månar, Saturnus och dess ringar, Månskära, Halvmåne och Fullmåne
Och så STJÄRNFALL! Man får ju önska då!
Och visst – Vassångare, Dubbelbeckasin, Stäpphök, Citronärla och en stor ljus falk, “Calidus”, Jakt/Tartar eller Hmmmhybrid…
Men det verkliga lyftet var i lördags. Fem skådare utanför grinden, som först beskänkte mig och Aves med livselixir. Sedan följde mig i tre timmar runt en av Sveriges finaste fågelrutter. Trots tidigare nämnda fågeltorka berikade dom min tillvaro med skarpa blickar, skarpa öron och en härlig samvaro. Tack till er fem!
Kanske är tillvaron sådan att man alltid skall vara bemannad, stjärnor faller hela tiden!