Olof Armini om fåglar och natur

Blev litet kort om ugglor sist. Påmindes om detta i morse när jag förberedde Evas avfärd till Gotland.

Med öppet köksfönster till morrongympan lät kattugglan klä-vitt flera gånger sharp kring 05:00. Jag beskrev det som jamande och nasalt, vilket det kan vara, men inte i morse, då det var vilt och “pretending”.

Då kom jag att tänka på släktskapet i läten mellan ugglor och då i första hand våra “strix”-ugglor, kattugglan, slaguggla och lappugglan.

Kattugglans vanliga hoande är “the setter”, finns som intro till “Vetandets värld” på radion, finns också i melodiintrot på “Godmorgon” med P1 och framförallt som ständigt ljudinslag i skräckfilmer.

Slagugglan har en dov och långsam version av detta läte. Lågfrekvent och vittljudande.

Båda har som variant ett pumpande hoande, som i kattugglans fall närmar sig en xylofon-drill. För kattugglans del kan det alltså ligga i närheten av såväl pärluggla som hökuggla.

Lappugglan har en tung och dov, inte speciellt vittljudande version av detta sistnämnda läte som sitt mest frekventa spelläte.

Imorgon blir det förhoppningsvis första höstHönö. Smal balans vind-ickeregn, men jag chansar om det inte öser ner eller är helt stilla klockan fyraochtrettio imorgon!