Hönö
Balansen var inte riktigt den rätta, för mycket regn och för litet vind. Ändå gav jag mig iväg klockan sex i kolmörker. Tog det lungt för att inte bli alltför svettig i regnstället.
Vid Torslande ljusnade det och jag tyckte väl att jag kunde åkt litet tidigare. På färjan hade jag inte den rätta “blodsmaken”, men såg fram emot ett skådartomt “hide” och en god matsäck.
På parkeringen bara två bilar och jag hade varit på stålhingsten i 2,5 timmar, alltså tagit det lungt. Cyklade förbi Carl till fots så det var bara en före mig, Jon. Han utlovade gott om tretåiga måsar och hade precis haft några alkekungar – satan tänk om jag åkt tidigare!
Ingen fara, under tiden därute fram till halvtvå passerade uppåt ett femtiotal “kungar” nära och fint. Det blev också den ornitologiska höjdpunkten och enda årskrysset för mig. Annars litet småputtrigt med en del normala alkor, havssulor, mängder med tretåar, skärsnäppor och – sen gravand och sen strandskata.
Som gammal i gården minns jag när man noterade varje storskarv, nu finns den i mängd och vad mer är den “outnumbers” av toppskarv, en jätteraritet bara för ett decennium sedan!!
Trots allt en del solglimtar, hyfsat med fåglar, trevligt sällskap och en rejäl genomkörare by bike. Efter en bitande hagelskur på Älvsborgsbron smakade duschen fint på Olof Rudbeck vid pass fyratiden, alltså tio timmar efter avfärden.
Än bättre smakade tequila spetsad med triple sec hemma hos Ritchie som sent gemensamt födelsedagsfirande.
FRÅGA: Vilken drink? Och onomatopoetiskt, vilket läte associerar ni till?