Höst på Island 30 aug
TJUVSTART.
Näst sista sommardagen tynar bort. Vinden vrider från W till NW tar i från 10 m/s till nu 25 m/s. Temperaturen sjunker nu 5 grader. Regnet piskar allt vassare och kallare. 10 mil norrut är det 0 grader och snöblask!!!!
Men vikingablodet i ådrorna kokar. Kastade mig ut för en timme sedan och i “mitt” skydd i Eiderviken kunde jag njuta vädrets makter. Det yrande skummet gick inte att skilja från regnattackerna och i detta drog sulorna som vita spöken med svarta fransar. Fick jag ligga som en mask mot marken dit flög jag som en papperspåse hem!
Men som viking trotsade jag redan i morse vädrets makter. Efter stärkande jympa, en fräsch svaveldoftande dusch och präktig frukost attackerade jag Eiderviken, 10 min promenix från Ránargata.
Till min beundran vågade sig valskådarbåtarna ut. Man såg hur passagerarna höll sig fast i relingen, många säkert med samma färg i ansiktet som de gröna livvästarna. Sist kom den lilla snabba Whalewatching Express, den jag åkte med för två år sedan – det såg vådligt ut när den försvann under vågtopparna.
Den vände ganska omgående och återgick mot hamnen, men så stannade den i mitt kikarsikte och – alas – där ett sprut och så ett till! Torde varit en (vik?)val! Snart anslöt den stora Whalewatching Explorer och drog några varv innan även den gav upp. Sist och tapprast var Elding, röd med röda västar som drog rätt in i hamnen.
Som sedvanligt fick passagerarna fribiljetter till ny tur efter en sådan här strapats. Undrar om de inte föredragit några “Black Death” innanför västarna för att återfå den friska Isländska ansiktsfärgen.
Mitt skådande då? Hösten på väg tre gåsflockar direkt från Grönland, två med ljusbukiga prutgäss och en med grönländska bläsgäss. Båda arterna/raserna mellanlandar i 10-tusental på Island på väg mot övervintring i västra Europa.
Så var det förstås tryck på de sk havsfåglarna. Stormfåglarna hade en ganska jämn frekvens på 2000/h och det passerade 1000-tals havssulor och 100-tals tretåiga måsar. 10-tals kustlabbar i olika färgfaser drog runt och jagade helst tretåmåsar eller silvertärnor. Litet märkligt inte en enda lira som passerade nära. Långt ut mot fyren Grotta, 2 km bort, kunde jag ana några.
Essen kom förstås. En mäktig storlabb, gammal fågel passerade nära och fint.
Stormsvalan som i huvudsak är en västpalearktisk häckfågel har en av sina största kolonier på Island med ca 100 000 par ändå är den en hit att få se, särskilt från fasta landet, jag hade två tillsammans några hundra meter ut! Klykstjärtad stormsvala är i huvudsak en nearktisk häckfågel och har sin största västpalearktiska koloni på Island med 200 000 par. Den är betydligt vanligare att se på svenska västkusten än stormsvalan. På Island tycks omvändningen gälla för kustobsar. Jag hade dock tur, en halvtimme innan stormsvalorna kunde jag lätt bestämma en på samma rutt. Norra kusten av Reykjaneshalvön anses utgöra gränsen för var man normalt kan se stormsvalorna från land. De häckar på öar längs Islands sydkust.
Så superesset. Fjällabben häckar med något/några par på N Island. rapporteras normalt bara kring häckplatserna 30 mil härifrån. Trodde skam till sägandes först att det var en mysko lira, men så en lätt bestämning några hundra meter ut, en gammal fjällabb. Så nu saknas bara en brelle!!!
Gott att köpa en grillad kylling på Kronan av Jonatan som jobbat i Värnamo.
Imorgon september och dax för jaktfalkar och litet amrisar!?!?