Hösten 2021 startar
Varit igång ett tag. De första vadarna söderut redan kring midsommar. Reträtten mot vintervistet anförs av gamla fåglar, färggranna i sommardräkt. Successivt ersätts de av slitna dräkter och mer diskret färgade ungfåglar.
Och till “riktiga” hösten är det inga adulta sommardräkter kvar. På så vis omslöts den 24/8 vadarflytten i Västergarnsviken av två juvenila Kustsnäppor och en Juvenil Småsnäppa. De blev sist ut av årsungarna från Ishavets tundra.
Här en ung Kustsnäppa med en jämnårig Kärrsnäppa i förgrunden. Kan man ana den svagt orangea tonen på KS undersida? Ett anlag/varsel om nästa sommars praktdräkt.
Några andra fina omtag hade jag da´n innan i Viken.
DUBBELBECKASIN. Den skrämdes upp med 4 Enkelbeckasiner. Men återvände efter en stund med en av de enkla. Den snodde runt i vasskanten innan den försvann in i vegetationen. Ville inte skrämma den, om andra hågade skulle dyka upp. Njöt minnet från i våras, 29/5
Vilken obs på samma ställe och jag fick tom lyssna, helt kort, på ping-pong spelet.
Minns 23/9-80, när jag på väg mot skolan avstädslade stålhingsten, tog några steg ut på betesmarkerna strax söder om Broileriet och flyggade en Gutelifer, Dubbelbeckasin.
VASSÅNGARE. Strax därefter när jag svepte med tuben längs vasskanten, på jakt efter fler dubbelblixtar. En sångare, rörsångare tänkte jag, flippade runt. Ovanligt tittvänligt exponerade den sig. Karaktäristiska stjärten och tom undre stjärttäckare, rödbruna, en locustella, Vassångare!
Som sågs 10m härifrån 14/5 och sedan satt och sjöng i Paviken hela juni.
Jag Gutelifade den 24/5-81 i Paviken inte långt från årets sångplats, Idåns utlopp.
DAMMSNÄPPA. Denna dag rapporterades – en nu försvunnen rapport – om en andra Dammsnäppa i Nisseviken. Kunde ju vara den som passerade tomt 510, 20/5 – mot söder! Som sagt om den inte försvunnit i cyberrymden eller i pixelvimlet i någons kamera. Det var 4:e passagen genom åren.
Första gången var 8/6-86. Jag hittade den da´n därpå i lagunen på Svältholmen och den var kvar tom 11/6-86.
Da´n innan var David och jag på Fårö med legendaren Lasse Blomqvist, en av medförfattarna till första utgåvan av standardverket Sjöfåglar. Vi Gutelifade alla DAMMSNÄPPA ( inte samma som senare i Västergarn – dom kunde ses samtidigt, vid koll). På hemvägen hade vi Vassångare både på Fårö och i Fardume träsk, som ytterligare sammanträffande.
Sammanträffandena med Dammsnäppan-86 fick mig då att nästan inte tro på det uppenbara. Numera kanske jag snarare tror att sammanträffanden, omtag ofta bekräftar det uppenbara!! Och näsan för dem ger spottern.
Men man får inte styras bara balanseras av dem.