Olof Armini om fåglar och natur

En månad efter vi landade med Yaris Crossen på OlofRudbecksgatan kan det vara dax!

En liten sammanfattning av vad som flaxat förbi och ibland stannat till.

Och vips slår det till! I Jönköping, exakt där vi brukar passera med bilen, till och från Gotland. Ungefär halvvägs och vi har rastat där vid en skidbacke.

6 EREMITIBISAR! Det talas om ädelkryss, första för Sverige. Omöjligt att inte göra ett litet snedsprång och svälja att vi inte råkade vara där, passera just då.

Årsskiftena 88/90 och 90/91 var vi i Agadir. Tamir norr om och Oued Massa söder om var då de enda säkra häcklokalerna för Eremitibisen i världen. Vid första besöket missade vi Eremiterna. Vid andra besöket hade vi dom dels vid Oued Massa, en flock, och sedan som förbiflygande längs Agadirbeachen.

På OR kan jag glädja mig åt 80+ arter, många överraskningar, trots att det bara blivit en utflykt utanför Johanneberg, till Lerkil med Bernt. Och några småstick till Brudarebacken inom synhåll från Joberg.

Uppiggande har varit att synka med hypen kring AI. David och flera av barnbarnen sysslar med AI på hög nivå och är utmärkta bollplank, när jag på basplanet använder det med ABI, Artificial Bird Identification.

Merlin som jag använder nu kräver att jag kan Avläsa och Analysera, och den fungerar tekniskt och logistiskt, hittills! Som komplement och register använder jag Livslistan kopplad till Fågelguiden. Egentligen är Merlin kopplad till eBird, men det verkar krångligare.

Jag hinner inte mer än ta en paus i skrivandet så händer det!

Merlin larmar en Gransångare och litet för att jag spetsat på en Sibirisk gransångare kollar jag – och sonogrammet bekräftar,

Hade samma eller ytterligare en 4 november. Synkat med observationer i närområdet. Kan det vara så att andra skådare “fuskar” med AI – precis som jag!?

Detsamma kan sägas om rarrisar som Tajgasångare, 7 okt och Brandkronad Kungsfågel, 22 okt. Också om 5 lommar mitt i mest intensiva lomsträcket vid närliggande kusten. 3 Smålommar och 2 Svartnäbbade Islommar. 14 okt resp 18 okt för Islommarna vid kraftig västlig storm/kuling.

Men så gick “skam över torra land” 4 nov,

Och

Vad göra? Ta bort appen eller analysera! Samstämmigheten med Appens databank god. Alltså testar jag med hypotetiska misstagsrisker. I första fallet bland flugsnappare ligger kanske Mindre flugsnappare och i andra bland trädkrypare, ligger kanske Trädgårdsträdkrypare (Conspec. för inte så länge sedan) närmast. Jag agerar alltså “validerare” och utgår från mänsklig logistik. Lite rörigt men spännande.

Och som på beställning,

Och se där en Amerikansk kricka! Men nu är det så att Merlins databank grundar sig på en artslump av Amerikansk och Europeisk kricka. Och på sonogrammet syns likheten med Europeiska krickan.

Alltså fordras en del arbete. Jag har också jobbat en del med fotoprogrammet. Anser att det liksom lätesprogrammet har framtiden för sig. Det som lätt ställer till det är samma som ovanstående men också “ovanan” att beskära/redigera bilderna. Återigen krävs att du är på tårna, som Merlin uppmanar dig i sin manual.

Det här halkade iväg förbi den enkla artlistan. Bättring till nästa inlägg.

En liten twitch på AI, Artificial Intelligence – ABI, Artificial Bird Identification.

Har använt Merlin, som med min mobils kameraögon, mikrofon och datakraft identifierar fåglar. Merlin är en App, gratis och under eBirds paraply.

ABI är uppbyggt mha AI enligt hemsidan. “Självkonstruerat”, men i grunden en mänsklig konstruktion som “lever” sitt eget “liv”. Svettigt värre!

Kul grej och även som kritisk till “nyheter” flyter den fint in för mig.

Den kompenserar min försvinnande hörsel och syn.

Jag bidrar med inspiration lagom kryddad med skepticism och – förstås, “gammal är äldst”.

Bara på en månad har vårt team, Merlin och jag, nästan från våningen haft 80+ arter.

Bl.a Pilgrimsfalk, Stäpphök, Spetsbergsgås och som grädde på moset Rödstrupig piplärka, Tajgasångare, Brandkronad kungsfågel, samt hör och häpna 2 Svartnäbbade islommar!

Ibland har jag lockats “tävla” mot Merlin. Hittade tex Tajgan först.

Ingen i “teamet” är ofelbar, men tillsammans står vi starkare.

Upplivad skall det bli spännande att följa ABIs vidare utveckling

Den här gången vann jag. Hittade Tajgan innan Merlin reagerade.

När pandemin slog till, slog vi till och köpte bil. Jag hade inte kört bil på väl trettio år. Men Yarisen var som att köra en radiobil, så jag behövde bara träna några tidiga morgnar på Chalmers parkering. Allt var lätt som en plätt. När jag backade på ett broräcke i Jonsered var det bara att buckla tillbaka blessyren i plastkarossen.

Fågelskådande vänner överbjöd varandra om, att nu skulle jag få tillfälle att dra, kryssa, och komma ut på allt jag tidigare missat på långa cyklingar, krångliga bussturer eller att bara suktat hemma.

Lite gnuggade jag själv händerna, men det blev, om inte en pannkaka så bara en liten hopsjunken sockerkaka – rent fågelmässigt alltså.

Förvisso hamnade STÄPPSÅNGARE, ÖKENPIPARE, SIBIRISK KNÖLSVÄRTA, alla Sverigekryss på Yarisens konto. Och på den beramade Skånetrippen kunde jag med nya Yaris crossen och Davids hjälp räkna in en Sverigekryss doublé, BALTIMORETRUPIAL och TRÄDGÅRDSTRÄDKRYPARE.

Synd att klaga och skall man vara ärlig beror ökande segheten i skådandet mer på ålderskrämpor än något annat.

Och vad sägs om 21 augusti med Yaris crossen och Eva. Och i en annan cross Per och Christina. En tradition med en Sudertur när dom är på besök.

Ett utdrag ur min artlista – Livslistan kopplad till Fågelguiden, smidig och snabb.

Och här finns på tredje plats upphovet till – “Trasmatta i fjärran”.

I slutet av 70-talet uttalat av en superskådare på Västkusten. Han var frustrerad över resor till Skåne med ett ständigt åkande hit och dit och ut och in med den otympliga bly-Kowan, som på sin höjd visade en suddig “trasmatta” i fjärran. Kunde kanske vara en STÖRRE SKRIKÖRN!?

Själv bar jag på en observation från oktober 1976 vid ett vattenhål på Shinyanga stäppen, Tanzania. I Rift Valley en av världens fågelpulsådror, utrustad med Williamsons Fågelguide, en 50 kronors 7X50 Domuskikare och bara en smula erfarenhet. Knappast mer än en trasmatta, men en härligt syn vid ekvatorn.

Tog 7 år att definitivt befästa, i september på Camliça vid Bosporen. Med hundratals Mindre skrikörnar och ca tjoget superskådare, mycket pedagogiskt – klockrent.

Så har jag sett den på allehanda håll, Indien, Thailand, Nepal och ibland har den slickat vår gräns, Danmark, Estland… Men, men undflyende obsar har i Sverige bara blivit – just, trasmattor.

En hängde i ett träd utanför Helsingborg, när jag passerade på tåget till Lund. Några dagar senare kunde jag följa GPS-försedda Tönns väg med tids-och platsangivelser som stämde – roligt men åter en trasmatta. Tönn var en GPSad Större skrikörn från Estland, som i flera år kunde följas i Sverige, till övervintring i bl.a. Spanien.

Så 29 juni slog “superspotters” på Sudret, Mats och Magnus S, till med en Större skrikörn.

Hoppets låga tändes, men på skrikörnas vis var den slö, undflyende om ens där…

Fick trösta mig med både Mindre och Större skrikörn vid bröllopet i Polen. Den Mindre var i alla fall en hängmatta över själva akten, medan den Större fladdrade iväg över ett fält och lämnade känslan av mörk trasmatta och trasande vetskap om att 10% av ungfåglarna kan vara hybrider.

Skrikörnarna tillhörde förr högadeln bland örnar, “Aquila”! Men har numera degraderats till egna familjen, “Clanga” mer släkt med “tråkiga”, hängiga örnar som Svartörnen i SO-Asien och Tofsörnen i Afrika.

Men det förtog inte glädjen när Eva och jag 11 september intog morronkaffet vid Vamlingbo kyrka och jag kunde spana in en karaktäristisk hängmatta, just där Större skrikörnen observerats först och som mest. Några timmar senare kunde jag från Muskmyrs parkering förevisa den som en äkta matta, persisk eller arminisk . Två tyskar och fyra danskar må välja!!!

Och jag säger, den som aldrig ger sig!

Börjar med en rak och “tråkig” artlista

Har observerat med stor hjälp av David. Han har varit öga, öra och expertis under hela resan.

Dagbok

6 juli

Ryan air från Landvetter till Krakow med Eva och David. Där anslöt Matteus och Zacharias.

Vidare med hyrbil. Nattkörning 20 mil till Hotel Splendor, 2 mil från Rzeszów och 10 mil från gränsen till Ukraina.

7 juli

Mest spaning kring hotellet och omgivningar. Söder om staden Rzeszów har floden Wis†ok bildat ett deltaland som blivit ett natur-och rekreationsområde. Vi var där på eftermiddagen.

8 juli

Hotellet med omgivningar. Också kring vingården, Winnica Maria Anna, där bröllopet med efterföljande fest gick av stapeln.

9 juli

Hotellet och en gångtur tor familjen Kupinskis hus.

Här ser man landskapsbilden bra. Gott om stora skogspartier. Vi såg regelbundet DOV-och KRONHJORTAR bland mängder av kaniner. Dessutom enstaka, oftast instängslade, lamadjursderivat som Alpacka o/e Vikunja. Biltur tor Rzeszów på kvällen.

10 juli

Tidig morgon till naturområdet vid Wis†ok. Sedan lång tur till Krakow och Ryan air med Eva och Zacharias.

Och hem ljuva hem, strax innan midnatt.

Artgenomgång

Följande kan väl vara av intresse:

VAKTEL. Bland det första som hördes från hotellbalkongen. Regelbundet dagligen.

TURTURDUVA. 1 ex. 7.7 Lisia Gora

MINDRE SUMPHÖNA. Hördes 10.7 Lisia Gora

KASPISK TRUT. 1 2K. 10.7 Komplex bestämning i Polen. Hybridsvärmar med inslag av framförallt invasiva Medelhavs-och Gråtrut, men kanske också Tundra-och Armenisk trut!? Ett riktigt trut(geting)bo!

SKÄGGTÄRNA och VITVINGAD TÄRNA. 10.7 Relativt lättplockade bland tärnor i dammar från vägen ungefär mittemellan Krakow och Rzeszów.

SVART STORK. Åtm 1 ex Dagligen med förbisvävande Vita.

VIT STORK. Vanlig och talrik.

DVÄRGRÖRDROM. 1 ex 10.7 Lisia Gora. Valdes enhälligt till resans art. Jättefint klättrade den i vassen nära-nära!

ÄGRETTHÄGER. Resans första art. 6.7 Från flygplanet vid landningen på Krakows flygplats. Vanlig i Lisia Gora.

MINDRE SKRIKÖRN. 1 ex 8.7. På bilfärden till Maria Anne. Kretsade med en ormvråk.

STÖRRE SKRIKÖRN. 1 ex 9.7. På vägen från Kupinskis. Ganska lågt och gled bort i ett skogsparti. Åter lite av ett komplex. Finns en hybridzon med Mindre skrikörn. Annars var det skönt med denna eftersom jag missat den på Gotland. (Nb 21.8 såg jag den över Sundre k:a!)

BRUN GLADA. 1 ex. 8.7 Hotellet.

TORNUGGLA. 1 ex. 9.7 hörd hotellet. David dokumenterade senare på väg från Kupinskis.

MINERVAUGGLA. 2 ex. 7.7 På ledning över Wis†ok nedanför hotellet.

HÄRFÅGEL. 1 ex 9.7 hörd vid hotellet.

BIÄTARE. Sågs och hördes flera gånger när de flög förbi hotellet. Till Wis†ok?

GRÅSPETT. Hördes och sågs både vid Lisia Gora och Maria Anne.

SOMMARGYLLING. Förgyllde mesta tiden såväl audio som visuellt.

VATTENSÅNGARE. 1 ex 10.7 Lisia Gora. Denna högst önskade art visade sig bara en enda gång mellan två vassruggar!

FLODSÅNGARE. 1 ex 9.7 hörd på väg ned mot Wis†ok från hotellet.

VASSÅNGARE. Vanlig och talrik i Lisia Gora.

BRANDKRONAD KUNGSFÅGEL. 1 ex 7.7. Play-back vid hotellets annex med Lamadjur!

MINDRE FLUGSNAPPARE. 1 ex 9.7 vid hotellet.

SVART RÖDSTJÄRT. Karaktärsart vid all bebyggelse.

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA. 1 par på fältet utanför hotellet.

FORSÄRLA. 1 ex 8.7 vid bro över Wis†ok.

GULHÄMPLING. 1 ex sjungande i buske vid hotellet 7.7.

Övrigt är inte ointressant men för den tillfällige besökaren. 83 arter är, skulle jag tro under mina omständigheter normalt för en normal skådare – HÖ!

Torsdagen 6 juli. Efter snabba beslut och svindlande hastighet på nätet fixade vi Ryan air tor Krakow, hyrbil där, typ yaris i fyra dagar och tillslut flygbuss till Landvetter. Stapplade nedför Joberget vid fyratiden med varsitt 10 kg bagage. Allt gick som smort på Landvetter, tom Evas matsäck genom security.

Vi sammanstrålade med David. Flyget försenat en dryg timme, legio för Ryan air?? Våra “random”platser mycket bra och skön flygresa. Litet seg avstigning i Krakow, men så till uthyrningen, och där på en bänk satt Elliot och Zacharias.

Ingen Yaris och grymtande om mitt DEBETkort, händer då och då, men en liten dusör öppnade alla dörrar – även denna (av okänd art) bils dörrar. Och snart susade vi fram på den ypperliga motorvägen i beckmörker, rakt österut, utan hastighetsgränser eller…?

Efter 20 mil och ca 2 h körning, midnatt och sista backen upp mot hotellet. SPA Slendor hotel i distriktet Siedlinski, 2 mil söder om staden Rzeszów, och 5 mil fågelvägen till Ukraina.

I billyktornas sken framför oss dansade KRONHJORTAR, DOVHJORTAR och VILDKANINER, och alldeles strax låg vi i, snart äkta paret, Martynas och Pascals varma famnar.

Innan vi lärt oss att öppna och stänga hotelldörren tog det en stund, men snart snusade vi i goa sängar i ett härligt rum.

Fredagen 7 juli. Da´n före dan, vaknade vi till en härlig utsikt från balkongen mot V. Från fälten hördes VAKTEL, GULHÄMPLING och SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA, från skogsridåerna SOMMARGYLLINGAR och ner mot floden Wisłok  svävade några BIÄTARE.

Därefter frukost på altanen med David och några barnbarn. Massor av godsaker från buffén, men också för fågelskådaren, SVART och VIT STORK, BRUN GLADA och SVARTA RÖDSTJÄRTAR, lite av en karaktärsart runt hotellet.

På eftermiddagen letade vi efter deltat som Wisłok bildar söderut i utkanten av Rzeszów. Ca 2 mil från hotellet och ett rekreationsområde, joggare, cyklister, gångare men också en fågellokal av rang. Trötta och inför morronda´n, hann vi bara en kort titt. Många VASSÅNGARE och 2 MINERVAUGGLOR tål att nämnas bland mycket annat mer normalt.

Lördagen 8 juli. Dagen D, bröllopet mellan Martyna Kupinska och Pascal Armini, Evas och mitt äldsta barnbarn. Morgonen inleddes med repriser på gårdagens fåglar från balkong och frukostaltanen.

Vid tolvtiden i bussen på väg mot ceremonin, en “trasmatta” i skyn – MINDRE SKRIKÖRN! – i sällskap av en mindre “dörrmatta” – ORMVRÅK.

Akten och efterföljande fest var på Winnica Maria Anna, 6 km SW hotellet. Vigseln utomhus i sol och 25°C. Över paret kretsade en TORNFALK lyckobringande och från Babicaskogen hördes en GRÅSPETT.

På festen familjerna Kupinska, Malm och Armini tillsammans med hundratalet unga musiker från världens alla hörn. Härlig mat och naturligtvis flödande vodkan. Eva fick sig en svängom med brudgummen och jag en med Eva, i kölvattnet av bröllopsvalsen. Det var läge för Eva och mig att som de första avvika och uppsöka hotellets paulun. Till brölet från KRONBOCKAR och det litet diskretare “fräsandet” från en TORNUGGLA somnade vi sött. Säkert samma Tornuggla som David fångade på bild några dagar senare.

Söndagen 9 juli. Vaknade vid femtiden och kunde från balkongen hälsa brudparet, som törnade in för bröllopsnatt, och de sista bröllopsgästerna. Tog en uppfriskande morgonvandring och lade MINDRE FLUGSNAPPARE och FLODSÅNGARE till bonuslistan.

Sedan den härliga 8-frukosten och mycket STORKAR i luften, nästan bara VITA. Men åtminstone en SVART som sågs dagligen.

Vi hade gångavstånd till Kupinskis. Vid middagstid gick vi dit över fälten för en dagen-efter-fest, grillad korv och öl. Livat och lojt på samma gång. Jag hann höja blicken för trasmatta nr 2. En mörk sak, STÖRRE SKRIKÖRN. Kompensation för den jag förargligt missat på Gotland.

Senare får jag träna på bilen, när vi skjutsade Elliot till Rzeszów för att ta tåget till Krakow. Känns bra inför morgondagen.

Måndagen 10 juli. Gick upp tidigt och tog med David bilen till Wisłok och naturreservatet. Två timmar intensivt skådande gav en hel del. Flera ÄGRETTHÄGRAR, en 2K KASPISK TRUT, GRÅSPETT, SOMMARGYLLING, MINDRE SUMPHÖNA, VASSÅNGARE, VATTENSÅNGARE (tyvärr ej hörd) tål att nämnas. Och allra finast, kalasobsar på DVÄRGRÖRDROM! Vi ser också en naturfotograf paddla runt i vassen. Tänk om tiden funnits!

Istället den fina frukosten för sista gången, innan vi, Eva, Zacharias och jag, satte oss i bilen. Eva fick blunda för vad hastighetsmätaren visade. Trots det klarade jag att notera såväl SKÄGGTÄRNA som VITVINGAD TÄRNA. Svarttärna är något svårare att diskriminera så den gav jag upp. Det var dammarna ungefär halvvägs till Krakow som producerade. Annars sågs bara Ormvråkar och en VIT STORK innan sista tankningen och parkeringen vid flygplatsen.

Lite rörigt på flygplatsen och en timme sent lyfte vi. Och hankade oss fram. Vid midnatt snusade vi i våra sängar. Jag hade ju gått upp 0400, 20 timmar “on the road”, så “borta bra men …”!

Blev vid sammanräkning drygt 80 fågelarter plus några andra djurarter. De intressanta finns i texten. Lite mer ingående analys hoppas jag kommer i ett senare inlägg.

Smockan har denna vårvinter blivit ett begrepp för oväder som inte riktigt kan leva upp till ett egennamn. Och nästan dagligen har senaste smockan avhandlats på förstasidor och löpsedlar. De har karaktäriserats av hård vind, snöblandat regn och omväxlande blixthalka/ogenomtränglig snömodd.

För mig har de ideliga smockorna skapat ett kluvet tillstånd inför fågelskådandet. Dragviltet har nämligen duggat tätt på det där luriga avståndet, tor uppåt 50 mil och med litet avtag och omtag säkert 50+ mil. Då kan hotet av smockor bli tungan på vågen för att sjunka in i minnen om fornstora dagar och lättjefulla “drag” på närhåll, till fots eller med spårvagn.

Bara – Baltimoretrupial i Bill Braggs Park, Miami eller Blåvingad årta i Ecco Pond, Everglades – Mandarinand i Slottskogen eller Sparvuggla i Hisingsparken – suck, vinden ylar och Yarisen är begravd under snö.

“Sent skall syndaren vakna”.

0400, tisdagen 14 mars. Tuffa utsikter; snöblandat regn, kring nollan och frisk vind. Gröt, gympa och dusch. Finslipar utrustning, matsäck och klädsel.

0630. Säger hej, till Eva och rattar iväg Crossen i snömodden.

0700. Hämtar upp David i Frölunda och så bär det iväg söderut.

Efter ca 2h och 20 mil lämnar vi E6 och jag ratten till David. Sista biten till Förslöv kan han sedan tidigare. Framme parkerar vi vid idrottsplatsen. Heltomt och kärvt väder, grått och litet regnstänk. Några Stenknäckar piggar upp litet. David pekar på ett träd, “Där hittade vi den efter någon timmes spanande”. Ack, dippen droppar iskallt utefter min böjda rygg när jag rotar i bilen medan David listar sig bortåt bland husen. Jag låser bilen och mobilen klingar, “Jag har den här!”. På lätta steg rundar jag en häck och där sitter den på matningen utanför Idrottsvägen 7. Fotar 0930!

BALTIMORETRUPIAL (Icterus galbula), Baltimore Oriole. Honfärgad och kan väl vara en 2K hane, som många anser, det distinkt svarta och rödaktigt stick i dräkten? Tillhör ett Nearktiskt släkte och har en östlig utbredning i USA. Flyttfågel som övervintrar i Florida/Centralamerika. Den sammanfördes ett tag med västliga systerarten BULLOCKTRUPIAL (Icterus bullockii), Bullock Oriole. Noterad hybridisering anses numera inte tillräckligt omfattande, men intermediära individer finns.

Ses i WP nästan årligt. Första gången i Sverige. Och givetvis Sverigekryss för mig.

Vi hälsar på en person i folktomma Förslöv. Det är hjälten och upphittaren, som tittar fram i 7:an, innan vi far vidare.

David rattar vant till Fredrikdahls fågeldamm. Nu har vi flyt? – men bara Bläsänder. Litet nykomna fåglar som Strandskata, Sånglärka, Silltrut tröstar knappt, en grann Rödglada förmår inte heller. Men vi vandrar in i slottsparken och David apporterar. Klockan är 10:50 och i det här trädet

TRÄDGÅRDSTRÄDKRYPARE (Certhia brachydactyla) Short-toed Treecreeper. Lockar och sjunger och kryper omkring på trädet ganska högt upp, men ändå inom bra bestämningshåll. TTK har länge verkat bli en invasiv art i Sverige. Kanske börjar det snåla beståndet kring Helsingborg sprida sig – Lund, Malmö…? Som närmast hade jag den i Köpenhamn för ett år sedan. Sverigkryss 2 för min del idag.

Så intar vi lunch, Chicken Masala, på vägkrok(g) som David brukar frekventera. Mätta och belåtna intar vi så Bruces skog och våtmark. Alternativ lokal för vår “Target species nr3”. Lovande med massor av Bläsänder. Jobbar fram några Snatteränder, men – Så förlösande klockan 12:50

AMERIKANSK BLÄSAND (Mareca americana) American Wigeon. Hane, klockren. Motsvarighet i Nearktis till vår Bläsand. Tämligen vanlig besökare i WP. Kan vara frustrerande att se i någon hon/övergångsdräkt och hybrider förekommer. Minns från Island att man ofta fick titta på troliga am bläsänder ett tag innan man kunde bestämma sig. Mitt Sverigekryss är 24 maj 1991, Stockvike, Gotland.

Efter mission 1, Trissplock med 2 Sverigekryss för mig, vidtar mission 2

Miranda, yngsta barnbarnet, hämtar vi på skolan 13:40. Samvaro med henne och next-of-kin i Ramlösavillan. Chicken-igen-nu Thaistuk! Så tar vi städ 19:15 och tuff hemfärd, får vända och hämta glömd nyckel, några täta snöbyar, mörker – med vi beledsagas av Venus i väster och minnena av en härlig dag. 22:00 i Frölunda och 22:30 träder jag in i ens paulun!

Nyårsdagen 2014 tog Eva och jag bussarna 18 och 25 till Bjurslättstorg. Vi vandrade upp till Slätta damm och S A Hedlunds park. Riktigt var gränsen går till Hisingsparken, om de kanske överlappar, vet jag inte. Dock kommer man efter dammen till en våtmark, Gunnestorps mosse. I norr änden av mossen löper en gång och cykelbro över träsket. Där ställde vi oss att spana med några andra fågelskådare. Och rättsom satt där i trädridån vid östra brofästet, en HÖKUGGLA. Den hade vänligheten (HM-hm) att knipa en skogsmus att kalasa på. Den blev sedan kvar hela vårvintern och jag såg den sista gången 4 mars. Då på västra sidan av träsket.

Här en liten fuskbild på Hökugglan vårvintern 2020 på Ljungheden i Änggården. Här var Eva med några gånger. Hon har en speciell förkärlek för ugglor!?

Nåväl, tillbaka till Hisingsträsket. Under denna vinter har det rapporterats en del Sparvugglor runt Göteborg. Bl.a 1-2 i Hisingsparken. Själv har jag haft tur med 2 obsar, på Stora Amundön och på Ljungheden, men också otur att båda varit snabbt försvinnande. Så när en av Hisingsfåglarna verkade vara stabilt stationär, tänkte jag, tredje gången gillt – och med goda vibbar från tio år tidigare.

Så 2 mars attackerade jag. Hade fått exakta noter från Bernt N, som varit där da´n innan och haft härliga obsar. Kände den söta blodsmaken i munnen när jag stötte på en skådare vid västra brofästet – “Den är här – säkert, hör och se hackspetten!!”

Vi plöjde björkdungen från olika håll. Och där pilade den iväg – men, vart, var? Jag plöjde vidare, genom björkdungarna vid brofästena, runt norra träskdelen flera varv, ut på spången till ön. I säkert 1,5h innan jag gav upp.

Jag hade inte hunnit till Brunnsparken så plingade Band och den var återfunnen. Bara att bita ihop och ta nya tag. Så 5 mars nytt försök.

Eva bringade tur för nio år sedan, så hon fanns vid min sida. Vi åkte mycket smart, bytte buss på Hjalmar Branting (fick springa några meter!) och på under halvtimmen till torget. Sedan rask promenad till och runt Träsket – Så satt den där, SPARVUGGLAN.

Stigkorset vid östra brofästet omgiven av glada fågelskådare och passerande vandrare denna soliga våvintersöndag. Kan tilläggas vad vi hittade

Inte helt lätt alltid men vi väldigt nöjda och återvände via “våra” ugglor vid Näckrosdammen.

Honan (den rödbruna) i själva boöppningen och hanen (den grå) på andra sidan stammen. Snart dyker de dungrå kattuggleungarna upp!

Så var det dags igen.

Förra gången för knappt tre månader sedan, 24 november, 33 arter och ännu fler deltagare. Den skarpsynta skaran belönades med många personkryss (en skådares puss på kinden!).

Den här gången nådde vi drömgränsen 40 deltagare, men artlistan blev litet tunnare, “bara” 28 arter. Vårens ankomst lyste med sin totala frånvaro, inte en enda primör. Men i ettrig vind, låga moln och litet regnstänk gav 40 par ögon, öron och allas goda humör en lista med flera nya livskryss.

Jag var uppsatt att leda exkursionen. Men i sanning kände jag mig mer ledd och omhändertagen i de tre timmarna på Amundön. Stig och Ingrid roddade det administrativa och på kvällen innan ringde Bernt. Han och Anders skötte sedan min transport, artlista och pep-talken!

Fattades bara det riktiga esset! – eller kanske inte..?

Sångsvanar vid “klassrummet”, udden mot Lillön. En sjöorre, 2K hane, och skäggdopping i Snorkelviken innanför Huvudet. Fika och samkväm i Drottningviken. En stor knölsvanflock i Kungsviken med bläsänder och vackra drakar av brunand och bergand.

Och här den kompletta listan förtjänstfullt upprättad av Bernt: Gråsparv, Skata, Koltrast, Gräsand, Kråka, Ormvråk, Grågås, Kaja, Knipa, Kricka, Knölsvan, Sångsvan, Småskrake, Storskrake, Vitkindad gås, Gråtrut, Skäggdopping, Ejder, Grönfink, Sjöorre, Korp, Brunand, Bläsand, Storskarv, Fiskmås, Gröngöling, Bergand och Blåmes.

Bra jobbat och tack alla för en fin dag!

Gemensamt för alla fågelskådare är väl att se och bestämma så många arter som möjligt! – vägen dit skiljer förstås, men…?

Året bjuder inledningsvis en rad läckerheter. Baltimoretrupialen i Skåne och nu senaste dagarna Rubinnäktergalen i Trollhättan är väl läckrast. Och det finns en annat för läckergommen. Flest i Skåne, men också på andra håll.

För den som inte åker så långt o/e mest vill hitta själv gäller det att ligga i på hemmaplan, bo bra till och ha tur. För att inte bli alltför deppig över vad man missar kan man skrapa ihop “gamla minnen”.

Baltimortrupial hade Juppen och jag i Florida på 90-talet. Rubinnäktergalen (samma?) hade Anders, Bernt och jag 2021 i Vargön.

Trösterikt är också att suga på de karameller som bjuds på hemmaplan

Som Mandarinanden i Stora Dammen, Slottskogen

eller Kattugglorna vid Näckrosdammen, den Grå och den Rödbruna, hanen och honan eller tvärtom.

Still alive, som nattvakten I Harare hälsade i soluppgången.

Gör ett litet aktuellt inhopp i Fuertehistoriken. Fick lära mig av auktorerna på Naturmorgon att man måste ha en god kryddning av nutid. Alltså första två veckorna 2023.

Som gått mycket trögt för Avifauna-OA. Till skillnad från “riktiga” AVIfauna, som körde sin 6-dagars artrace, “100-arter i Skåne – S Halland”, med DA (David Armini) som ledare. 128 arter med full hand på superess; Baltimoretrupial, Blåvingad Årta, Lappuggla, Amerikansk Bläsand, mm. Som lankor i deras giv fanns mina ess på hemmaplan; Kattuggla, Mandarinand, Pilgrimsfalk och Svarthakad Buskvätta.

Dag 1, Nyårsdagen 2023, säkrade jag Kattugglan på årslistan vid Näckrosdammen. Sitter tålmodigt på dagkvist utanför bohålet(?) – att ses varje gång jag hittills i år passerat. Bara sett en varje gång. Kan den andra ligga och ruva? Redan??

Annars mkt trögt. Tom många av de vanligaste saknades länge. Pilfink och Gråsparv dröjde en vecka!

Tog mig i kragen och tog mig, 5 jan, till Slottskogen. Luktade dip vid Stora Dammen, lukten surnade ytterligare vid Hjortdammen. Fick snilleblixten att passera Lilla Dammen på väg till spårvagnen. Där stod två skådare och jobbade med kameror och tubkikare! Mandarindraken var säkrad på årslistan – och på foto!

Den rare krabaten blev sedan en följetong, 3 avsnitt i år, hittills!

7 jan skulle den förevisas Zacharias, som just tillfrisknat från Covid. Vi sammanträffades vid hpl Botan och gjorde sedan Stora Dammen, Hjortdammen, Lilla Dammen och Stora Dammen innan vi lämnade de sura dipodörerna. Fick trösta oss med att vi träffade kusin Lars F och fick en fin promenad med härliga samtal.

10 jan tog jag revansch. Utrustad med mobil blodtrycksmätare men friskförklarad, spårvagnen till Botan. Mellan två turer raskt till Stora Dammen och …

Där stod den säkert förra gången. Men jag var litet slapp.

12 jan ny chansning. 0900 i totalt virrvarr, buss RÖD mot?? Fick byta på Centralstation till annan buss RÖD mot Lilla Varholmen. Tillräckligt samlad för att ta upp kikaren vid Stenpiren och spana in gamla PILGRIMSFALKEN på stora Rosenlundskorstenen. Den dokumenterades senare av Sebastian E, briljant skådare och fotograf, både på Band GBG och Apan.

Steg av vid Amhult resecentrum och rusade över 155 till biluppställningen och rishögarna. Dipvibbar, som tröstades med Tornfalk, Sparvhök och några Starar, alla nya på listan. Tog mig så samman och floggade triangelplätten vid rishögarna och där satt den

SVARTHAKAD BUSKSKVÄTTA på exakt samma ställe där det varit övervintring 2021och 2020! Andra bilden bara med för att visa utbredda och intensiva färgningen på undersidan som bla tillsammans med smala halsbandet indikerar rasen “hibernans“, vilket i sin tur kan peka på övervintrande individ från norska populationen!

Kul med en norrbagge, men bara knappa 40 arter på listan. Skärpning om C-300 skall gälla – KRYZZA!