Olof Armini om fåglar och natur

Steg ur Yarisen vid norra Paviken, där jag spanade in en vacker Råbock igår.

Idag pangade det som i värsta förorten. Men inga skrik.

Jaktaristokratin på Gotska landsbygden tränade lerduveskytte.

Hörde tom några dubbelskott!?

I luften över Idåns utlopp vimlade 100-tals änder, mest Gräs, Kricka och Snatterand.

Också minst tjoget Gråhägrar och som vispgrädde på moset 3 ÄGRETTER!

Även en fiktiv död blir den andres bröd.

Trögt har det varit.

Det brukar vända.

Zachi på intågande, provet!?

Inleder innan han inkommer, 29 juli 1245 på Visbyplattan.

Blir på den eftersatta stålhingsten.

Vem kunde tro att just när manegen krattats, hela vägen till Klinte – så skulle jag svika.

Ett helt år har jag smekt Yarisens huv, 100%.

Men så med pumpade däck.

Hela tre KASPISKA TRUTAR, ngra Kärror och Mosnäppor. Inte så man faller omkull men…

Ännu litet bättre i Paviken, 6 Ägretter.

Så blir det ratten och nästan 10 mil. Allt fungerar. Herregud för ett år sedan.

Fint köra inre vägen hem via Congo och med adrenalinkickar, mörk liten Falk och 4 Korsnäbbar i torr Lärk.

Så litet trög morgon, 30 juli, efter namnsdagen, avsked från sommaren.

Vi kämpar och vid middagstid drar jag ut på expedition med Z.

Startar modest, jag berättar om åfororna, sedan tvärar vi fårhagarna och skojar om Evas “David, se opp med lammskitarna”.

Gott tryck i Viken. Jag förvånas över hur alert Z är – utan kikare – genetisk?

Sebbe N bör vara den skådare som ser det vi ser (enl APAN!) till 1230.

Så glider lågtrycket in från väster. Stormbyar och heavy rains.

Vi är tuffa och grymt nedfall. KUSTPIPARE, KUSTSNÄPPA, SPOVSNÄPPA, MINDRE STRANDPIPARE, MYRSPOV…

Så visar Z extra takter, Lärkfalk, Havsörn och det verkliga esset SVARTHUVAD MÅS, 1K!!!

Jag är mycket nöjd och tillbaka på banan!!!

Härlig solosång, midnatt vid vägbron över Paån och vilka minnen. Tillbaka till 1983. David och jag hade cyklat tor Barshageudd där vi tältade. Ena dagen och natten regnade och blåste det för att nästa vara hyfsat och många fina fåglar. Sista natten var det stilla – och -5°!!! Dags för target species, Busksångare, en ringmärkt och välobserverad individ. Livskryss för oss båda. I en sångduett med en ensam näktergal från Sundrakastalen.

Belåtna cyklade vi hem 25 juni förbi fält med slocknad potatisblast (-5°C – järnnatt!).

Slog ändå upp i mörka natten den 26 juni – Och där satt den helt solo – helt fantastiskt ÄDELKRYSS – sjöng

Precis som nästan exakt 38 år senare. Längs Paån vid vägbron.

Inget Ädelkryss denna gång men så fint

Hoppas det funkar med ljudfilen. I så fall tack till Mikael som larmade fågeln och David som fixade filen

Jag är fågelskådare, på engelska birdwatcher. Alla birdwatchers är i någon grad birdtwitchers, på svenska närmast fågeldragare – dvs drar sig till speciella fåglar, intressanta oftast pga sällsynthet.

Jag har träffat på ultimata twitchers från hemlandet England, enligt dåtida skrönor anställda som resemontörer på oljeriggarna i Nordsjön. När larmet gick på Fair Isle om en tundrapiplärka kunde de enligt kontraktet slänga rörtängerna på däcket och sig själva i en helikopter, destination den lilla ön mellan Orkney och Shetland.

Träffade ett gäng commandos på Camliça, en kulle i üskudar i asiatiska Istabul känd för sitt enorma fågelsträck. Det var optimal sträcktid i september-82 och dom var grymma men skulle enligt min reskamrat och ögonspecialist, Finn vara blinda innan pension. Dom stirrade rakt in i solen med blodsprängda ögon.

Har nog avslöjat att jag inte är någon twitcher av hög klass. Trodde bilen skulle bli ett lyft, men nej, hittar alltid förevändningar för att vänta och skjuta upp. Men draget till det ovanliga och sällsynta är ändå kraftigt.

Därför startade dagen, 21 maj fint. Buskallt och svårt att hitta lä i den friska vinden. Men jag hade bra kläder och en fin stol (Eva – förstås!). Och massor av fåglar twitchade mig. Riktigt högg jag på en SVARTNÄBBAD ISLOM i full sommardräkt, något av det mest estetiskt tilltalande bland aves. För mer än 40 år sedan var jag först att se och rapportera arten i Vänersborg. Några år senare var det dags för repris fastän på Gotland. Men man tröttnar aldrig.

Inte heller tröttnar man på svarttärnor. Såg mina första i Asköviken-76 och har sett tusentals på sträck i Grekland. Och idag tänkte jag avrunda morronskådningen på Cape Armini med två grannt utfärgade.

Då klingade mobilen.

Och jag sitter i Västergarn i pool position. En lifer som drar på mig – vava! Halvannan timme i snålblåsten. Och en halv dementi, kunde varit typ tjäder eller orre – sic. Så kaffe och värme – härligt.

Och så typiskt för de hektiska fågelveckorna i maj. Litet sömn och hets-hets. Twitchen driver skådare till galenskapens rand. En del drabbas.

Tänkvärt och mitt snusförnuftiga drag, är känn draget av fåglarna men dras inte med.

Hjärnforskare pratar om en kognitiv störning, isolering och brist på naturlig stimuli som trimmar vårt intellekt. – Vi blir dummare.

Symptomen är stress, aggression, glömska, virrighet mm vilket försvårar diagnosen.

Vad sägs om denne luring. Diagnos?

Har sjungit åtminstone sedan 18/4, då jag först lade märke till honom. Sången är märkvärdig. Börjar ganska normalt som en Gransångare men avslutar med varierad tonräcka, alltid med en fallande tonhöjd, ibland/oftast mycket likt Lövsångare.

Utseendemässigt är den först en normal Gransångare, men man kan ana litet ljusare ben, längre vingprojektion, grönare översida och gulare flanker/ansikte??

Den slår ned med stjärten på Gransångarmanér.

Det har kommit en hel del rapporter med liknande observationer. Bara från Gotland, två till under samma period.

Därför frestande att laborera med olika exotiska Gransångarderivat, arter eller raser, Iberisk, Sibirisk…

Roar mig dock med att lägga Jokern i leken, Hybridkortet.

I en vidare mening med pandemins erfarenhet av mutationer, kluster mm Kan man tänka hybrider, som nästan alltid försvinner men i elaka fall utvecklar hybridsvärmar. Som kan förvandlas till raser eller arter, men i begynnelsen bara är bastarder. Och onekligen oroande i vår svartvita skådardröm av perfektion – det rena kryzzet. Finns det?

Ett annat hybridkort är anden från 18/3 som jag tidigare skrivit om.

Bit i den.

Kanske samma and som sågs prim April 2018!!!

Eller två olika ur samma hybridsvärm. HÖ -HÖ!

Nu hoppas jag att min vaccination mot Sars-Cov-2 inte skall drabbas av en mutationssvärm som utvecklas till Sars-Cov-3, resistent mot vaccinet.

Hör man till kedjefångarna vid rubriken kan det vara en tröst, ja rent av avundsvärt bland skådare att…

ömsom sikta en enstaka sällsynthet som denna

TUNDRASÄDGÅS sufflerad av några kanadicker.

Eller tusen vingar från tundran och härstädes

Vilken härlig tröst i dessa tider!

GÖTT på Göttland. Vi mår prima. Knäet bättre än på länge. det ger fina promenixer – och en del godsaker.

Brukar vara en “silly season”, när en del övervintrade gett upp och innan vårinflödet. Har jag kännt av. Som alltid mycket fågel men ont om överraskningar. Varit litet självgod efter Lodjuret i Småland. Läste förresten att vi också åkt genom ett vargrevir – i Ulricehamn!

Det har blivit några kul återfynd.

En mycket vacker hybrid KandagåsXGrågås, som jag såg förra året vid fyren på fairway till 18:e och sista hålet. Nu var den med (samma?) Grågäss vid Svältisvägen.

Den präktiga Myskankan som huserat i Klintehamn sedan typ 10 år. Satt och gottade sig i solen på Varvsholm.

Och så den här som spanades in ffg 1 april 2018. Foto från då!

Den gav litet vibbar av Rödhuvad dykand och larmades som möjlig RD hona. Dykandkänslan bestod om än mycket vagt. Den höll ihop med Gräsänder och ett sådant inslag motsades inte av vingöversidan. Spånade med hybrid GräsandXRödhuvad/Peposacaand.

Som sagt kul återseende efter 3 år på exakt samma ställe!

Djup i mitt minne ligger min farfar Harrys “skröna”, när han motionerade i början på förra seklet. Motionerande då var spatsergång, kunde vara barfotagång på Slottskogens daggvåta gräs eller litet tuffare, rask gång runt Delsjöarna med cigarr och promenadkäpp. Cigarr för att han var för ung att bruka tobak inom innersta stadsgränsen.

“Skrönan” bestod i en syn(villa?) av en Lokatt uppflugen i ett träd. Den skapade en för mig livslång fascination för vilda kattdjur med öronspetsar. Farfars dotter, min faster Karin, följde upp familjetraditionen genom att spana in en Lo på 80-talet i den vilda Bohusländska skogen vid Djupepallen.

Ytterligare en generation, så var turen min. Har kämpat på väldeliga. Ökenlo på jakter och nattliga bilturer i Tanzania. Rödlo, Bobcat, på nattlig tur i Everglades. Med vår svenska Lo har det varit segt tills Estland öppnade sina gränser, ett veritabelt eldorado av vildmark och massor av vilda djur, även alla våra stora rovdjur. Varg, Mårdhund, Mård, tom en Järv sågs jättefint “by foot” och även flera gånger Lodjur, som hade lega på gångavstånd från mitt härbre!

Men för äkta Arminsk tradition krävdes en svensk obs, helst omgiven av litet mystik – HÖ. Och den kom!

För att vara en god spotter krävs förväntningar. Något som fågelskådningen lärt mig. Samtidigt som man måste se upp med att förväntningar lätt förvränger perceptionen så…

9 mars 2021. Det är skymningsdags och vi har passerat Jönköping. Det vilda Småland omslöt oss. Snöyra, 0°, svårkört, men litet trafik. Vi hade passerat åtskilliga trafikoffer, räv, hare, ett rådjur. Fanns det litet förväntan bakom koncentrationen att köra? Kanske Varg som varit aktuell senaste tiden på flera ställen i Södra Sverige.

Förväntan borde varit Lo! Efter Nässjö plöjde vi rakt igenom reproduktionsområde 3 i Jönköping län. Mars är månaden för licensjakten, där 5 av 8 djur redan skjutits. Alltså grymt läge!

Och strax före Ekenässjön hoppade en Lo över vägen med sina långa bakben. Och en mötande bil som var närmare än vi måtte ha fått hjärtat i halsgropen. Våra hjärtan bankade av glädje över synen och stolthet över att föra den Arminska traditionen vidare.

Här en beskuren skärmbild av vad som kan vara “vår” Lo. Tagen på en skogsväg med närhet i tid och plats!

Observera de höga bakbenen! Nästan för bra – Va,va

I dessa tider kan man fundera om vad stora omställningar gör med mänskligheten. Omställningar ger osäkerhet, som ger rädsla, som genererar polarisation och extremism, som stänger för rädslan, som ger rigida åsikter och… cirkeln sluts kring något obehagligt, stormningen av Capitolum, Berlinmuren …

Pandemin är en sådan omställning som kan beskådas i sina beslut/ icke-beslut och i vänskapsband som bryts pro vs anti.

Vi fågelskådare är drabbade av, kanske inte pandemi, snarar epidemi men i alla fall. 2 stycken, som attackerar vår helgedom artningen.

Sk invasiva arter, som berikar vår fauna – eller förgiftar den. Skall jag omfamna den vackra Stripgåsen medan jag ringer en jägare när jag ser Nilgåsen?

Den genetiska klassifikation som övertar den audiovisuella klassifikationen.

Kan undra hur jag skall tänka när jag var först 2020 på Artportalen med Halsbandsparakiten eller 2021, då jag var först med Stripgåsen.

Mys-mys

Vet inte om detta är ett vedertaget alias för Tornuggla. Den benämndes så av TGP i ett Facebook inlägg. Han berättade om en upphittad död uggla och en fotad i en lada, som han varit och tittat på – båda på Gotland. Spökuggla är audiovisuellt och beteendemässigt ett passande namn.

Jag läste Torstens inlägg just hemkommen från en Toyotatur till Ragnhildsholme, en lokal jag aldrig besökt men sett mycket om. Många fina observationer rapporteras med jämna mellanrum därifrån. Det är en fornborg från den tid, 1200-talet, då den utgjorde Norges befästning i treriksgränsen mellan Norge, Danmark och Sverige. Den ligger på södra Nordreälvstranden mellan Kornhall och Kongahälla.

Idag var det ett decimetertjockt snötäcke, -10°, bitande kall NO men också sol från en klarblå himmel och behagligt i lä av borgruinen. Tunt med fågel dock. Åkrar och fält snötäckta och älven frusen. Flockar av kråkor och kajor, sjungande talgoxar, blåmesar och nötväckor, någon koltrast och i topp 4 starar och en fasantupp.

Tittade istället på alla smågnagarspår runt ruinerna, och tänkte: “Här vore väl fint för en Tornuggla? – vad det lider – pling på BAlarmet! Tornuggla i murgrönan på Skanörs kyrka.

– Spökligt –

och Eva häpnade när jag berättade.

Det späddes på av TGPs Facebook och läs också några av mina blogginlägg från senaste åren.

De här nämnda ugglorna tillhör företrädesvis östliga rasen/formen “guttata” med en mer livlig “färg” än den västliga spöklikt vita “alba”. Men ändå…!

Tornugglan är kosmopolit, men också tämligen stationär och man kan räkna med många “nya” arter om artandet fortsätter. Dock ligger nog inte guttata/alba i frontlinjen. Det finns en hybridzon i Mellaneuropa, som verkar tämligen omfattande.