Olof Armini om fåglar och natur

Den täta dimma som legat över fågelskådningen under slutet av sommaren – ett sällan förekommande väderläge som skapat oro och depression hos skådarkollektivet. Likt pandemin har den sänkt oss i ett virrvarr!

Men Blåhake 30/8, Citronärla 2/9, Stäpphök 3/9 och exkursionen 4/9 med härliga deltagare, så började dimman lätta åtminstone för mig.

I mitten av månaden skingrades dimslöjorna. Rapporterna duggade tätt från när och fjärran.

Själv var jag fjättrad av att ha försummat hus och tomt och att vi hade på G att antingen åka till Danmark och Tyskland eller bara till Göteborg (blev det senare – tufft nog!). Men det halp föga, när det trycker på.

Förbluffad över förstafyndet i Sverige av Kaveldunsångare. Bingsmarken slog till – igen.

Både Västkusten och Gotland levererade. Men jag litet off och hade känslan att vända mig åt fel håll alltsomoftast.

Den 17 september när vi avbokat en massa och lade en lugn Göteborgstripp på agendan infann sig lugn – och litet flyt. Cykeln till hamnen och en liten promenad ut på Svältis. Fin samling vadare med Sandlöpare och Småsnäppa. Runt lagunen Rödstrupig piplärka och Lappsparv.

Och så grädden på moset. En ung Stäpphök, som till och med om än med knapp marginal

fastnade i kameran! Sedan avslut med 7 Ägretter i Paviken.

Följdes upp nästa dag med en Brunglada över Vivesholm. Sedd från Preem vid tankning.

Senare återvände jag till brottsplatsen för att kolla en Tjockfot som superspottern L. Wahlén spottat.

Alltså ganska bra med i racet när vi 21 september disembarkade gotlandsfärjan i Oskarshamn. När jag startat motorn yrde en liten fågel förbi. Tänk om en Blåstjärt hann jag tänka innan kikaren avslöjade en nästan lika bra – Brandkronad kungsfågel!!!

Får också en chans i Götet 25 september. Eva hämtar några traderafynd i Frillesås. Och vi chansar med matsäcken i Biskopshagens naturreservat vid Ringhals. Litet av en favorit. Blir ett pliktskyldigt intag av Toppskarv, Havssula och ngn Tretå. En Lunne på pluskontot.

Så åter på Gotland 29 september och till oktober med hyfsat på fötterna!

En blogg är väl en deg av en del nutid och en del dåtid med några nypor framtid, blandat till en introvert och extrovert gegga.

Börjar denna gegga med inspiration av ett inslag på radion om en framtida art i vår fauna, Guldschakalen.

Det är den Euroasiatiska varianten. Den finns från typ Grekland till Sydostasien och är under spridning mot NV.

Danmark, Norge, Finland har haft påhälsning och i Baltikum finns redan ett bestånd.

En rapport från Kalix fick tummen ned av PK-Sverige, som laddar kanonerna.

Människan vet bäst! Se hur väl hon vårdat vårt klimat – hmmm!

Kanske kan man bevekas av rädslan för rabies. Men att vi skulle stå över naturen och dirigera vilka arter som…

Eu ger också tummen ned för herreskapsfasonerna. Vi får väl se…?

Schakal och Varg spelar i samma division och är ibland svåra att skilja även för experter vilket i ännu högre grad gäller vissa hundar.

Jag återvänder alltså till bilden i någon tidning på en varg från i vårvintern.

Inte långt bort. Eva och jag laddade vid flera utfärder med full mental beredskap.

Ser litet tam ut men nog ändå (mest) varg. Svansen mellan benen, vita partiet halva huvet nedåt men svart streck under ögat mm. Dessutom har det fötts en vargkull i Ulricehamn, inte långt därifrån och skjutits en på Orust inte heller långt bort.

Bara någon vecka efter detta korsade vi vargens spår. Bidde ingen varg, men ett Lodjur på andra sidan smålandsgränsen, som jag tidigare skrivet om.

För att så skruva till det hittade jag på google

Två Guldschakaler och vänster om dem en Indisk Varg. Förutom storlek och jizz så har den också vargens typiska ansikte med ljusa partiet runt nosen, mörka band under de snedställda, smala ögonen…

Det här med Varg i Bharatpur gav mig en kick. I mars 1991 – Bharatpur

Skrivit från punkterad cykel med tryckande Delly-Belly i 40° värme. Men vilket dokument! Parkguiderna blev eld och lågor och rapporterade återfynd av vargen de följande dagarna.

Och jag siktar på schakal, om inte på Gotland så kanske i Götet??

Det suckas och stönas ute på fältet. Alla fåglar som brukar välla fram i skiftet mellan sommar och höst speedar nu förbi på himmelska höjder. Påskyndade av iskalla nordvindar, fuktiga trots klarsol. Konstant i flera veckor. Så ovanligt, nästan unikt, som tropikvädret dessförinnan. Ur led är tiden. Är det vi själva som är “bovarna”? Och nu får betala en straffskatt i form av uteblivna kryss på artlistan.

Har sett många stjärnfall iår – några görgranna.

Så jag tänker lite metaforiskt att kanske, kanske? Glor alltså som vanligt och i brist på pip i skyn närmast ohörbara Nordfladdermus och Trollpipistrell, båda handhållna. Säkert också en liten Tajgafladdermus, som fladdrade kring mina fötter och där – med rak flykt, tre gånger så stor – en Stor brunfladdermus. Tillsammans med Vattenfladdermössen över Paån har jag på några veckor sett (tror jag åtminstone) 5 av Gotlands 6 vanligaste fladdermöss – saknar bara Fransfladdermusen!

Dagtid har jag spanat in vackra fjärilar – Amiral, Sorgmantel, Påfågelöga…

… och nattetid, Jupiter och dess månar, Saturnus och dess ringar, Månskära, Halvmåne och Fullmåne

Och så STJÄRNFALL! Man får ju önska då!

Och visst – Vassångare, Dubbelbeckasin, Stäpphök, Citronärla och en stor ljus falk, “Calidus”, Jakt/Tartar eller Hmmmhybrid…

Men det verkliga lyftet var i lördags. Fem skådare utanför grinden, som först beskänkte mig och Aves med livselixir. Sedan följde mig i tre timmar runt en av Sveriges finaste fågelrutter. Trots tidigare nämnda fågeltorka berikade dom min tillvaro med skarpa blickar, skarpa öron och en härlig samvaro. Tack till er fem!

Kanske är tillvaron sådan att man alltid skall vara bemannad, stjärnor faller hela tiden!

Varit igång ett tag. De första vadarna söderut redan kring midsommar. Reträtten mot vintervistet anförs av gamla fåglar, färggranna i sommardräkt. Successivt ersätts de av slitna dräkter och mer diskret färgade ungfåglar.

Och till “riktiga” hösten är det inga adulta sommardräkter kvar. På så vis omslöts den 24/8 vadarflytten i Västergarnsviken av två juvenila Kustsnäppor och en Juvenil Småsnäppa. De blev sist ut av årsungarna från Ishavets tundra.

Här en ung Kustsnäppa med en jämnårig Kärrsnäppa i förgrunden. Kan man ana den svagt orangea tonen på KS undersida? Ett anlag/varsel om nästa sommars praktdräkt.

Några andra fina omtag hade jag da´n innan i Viken.

DUBBELBECKASIN. Den skrämdes upp med 4 Enkelbeckasiner. Men återvände efter en stund med en av de enkla. Den snodde runt i vasskanten innan den försvann in i vegetationen. Ville inte skrämma den, om andra hågade skulle dyka upp. Njöt minnet från i våras, 29/5

Vilken obs på samma ställe och jag fick tom lyssna, helt kort, på ping-pong spelet.

Minns 23/9-80, när jag på väg mot skolan avstädslade stålhingsten, tog några steg ut på betesmarkerna strax söder om Broileriet och flyggade en Gutelifer, Dubbelbeckasin.

VASSÅNGARE. Strax därefter när jag svepte med tuben längs vasskanten, på jakt efter fler dubbelblixtar. En sångare, rörsångare tänkte jag, flippade runt. Ovanligt tittvänligt exponerade den sig. Karaktäristiska stjärten och tom undre stjärttäckare, rödbruna, en locustella, Vassångare!

Som sågs 10m härifrån 14/5 och sedan satt och sjöng i Paviken hela juni.

Jag Gutelifade den 24/5-81 i Paviken inte långt från årets sångplats, Idåns utlopp.

DAMMSNÄPPA. Denna dag rapporterades – en nu försvunnen rapport – om en andra Dammsnäppa i Nisseviken. Kunde ju vara den som passerade tomt 510, 20/5 – mot söder! Som sagt om den inte försvunnit i cyberrymden eller i pixelvimlet i någons kamera. Det var 4:e passagen genom åren.

Första gången var 8/6-86. Jag hittade den da´n därpå i lagunen på Svältholmen och den var kvar tom 11/6-86.

Da´n innan var David och jag på Fårö med legendaren Lasse Blomqvist, en av medförfattarna till första utgåvan av standardverket Sjöfåglar. Vi Gutelifade alla DAMMSNÄPPA ( inte samma som senare i Västergarn – dom kunde ses samtidigt, vid koll). På hemvägen hade vi Vassångare både på Fårö och i Fardume träsk, som ytterligare sammanträffande.

Sammanträffandena med Dammsnäppan-86 fick mig då att nästan inte tro på det uppenbara. Numera kanske jag snarare tror att sammanträffanden, omtag ofta bekräftar det uppenbara!! Och näsan för dem ger spottern.

Men man får inte styras bara balanseras av dem.

Steg ur Yarisen vid norra Paviken, där jag spanade in en vacker Råbock igår.

Idag pangade det som i värsta förorten. Men inga skrik.

Jaktaristokratin på Gotska landsbygden tränade lerduveskytte.

Hörde tom några dubbelskott!?

I luften över Idåns utlopp vimlade 100-tals änder, mest Gräs, Kricka och Snatterand.

Också minst tjoget Gråhägrar och som vispgrädde på moset 3 ÄGRETTER!

Även en fiktiv död blir den andres bröd.

Trögt har det varit.

Det brukar vända.

Zachi på intågande, provet!?

Inleder innan han inkommer, 29 juli 1245 på Visbyplattan.

Blir på den eftersatta stålhingsten.

Vem kunde tro att just när manegen krattats, hela vägen till Klinte – så skulle jag svika.

Ett helt år har jag smekt Yarisens huv, 100%.

Men så med pumpade däck.

Hela tre KASPISKA TRUTAR, ngra Kärror och Mosnäppor. Inte så man faller omkull men…

Ännu litet bättre i Paviken, 6 Ägretter.

Så blir det ratten och nästan 10 mil. Allt fungerar. Herregud för ett år sedan.

Fint köra inre vägen hem via Congo och med adrenalinkickar, mörk liten Falk och 4 Korsnäbbar i torr Lärk.

Så litet trög morgon, 30 juli, efter namnsdagen, avsked från sommaren.

Vi kämpar och vid middagstid drar jag ut på expedition med Z.

Startar modest, jag berättar om åfororna, sedan tvärar vi fårhagarna och skojar om Evas “David, se opp med lammskitarna”.

Gott tryck i Viken. Jag förvånas över hur alert Z är – utan kikare – genetisk?

Sebbe N bör vara den skådare som ser det vi ser (enl APAN!) till 1230.

Så glider lågtrycket in från väster. Stormbyar och heavy rains.

Vi är tuffa och grymt nedfall. KUSTPIPARE, KUSTSNÄPPA, SPOVSNÄPPA, MINDRE STRANDPIPARE, MYRSPOV…

Så visar Z extra takter, Lärkfalk, Havsörn och det verkliga esset SVARTHUVAD MÅS, 1K!!!

Jag är mycket nöjd och tillbaka på banan!!!

Härlig solosång, midnatt vid vägbron över Paån och vilka minnen. Tillbaka till 1983. David och jag hade cyklat tor Barshageudd där vi tältade. Ena dagen och natten regnade och blåste det för att nästa vara hyfsat och många fina fåglar. Sista natten var det stilla – och -5°!!! Dags för target species, Busksångare, en ringmärkt och välobserverad individ. Livskryss för oss båda. I en sångduett med en ensam näktergal från Sundrakastalen.

Belåtna cyklade vi hem 25 juni förbi fält med slocknad potatisblast (-5°C – järnnatt!).

Slog ändå upp i mörka natten den 26 juni – Och där satt den helt solo – helt fantastiskt ÄDELKRYSS – sjöng

Precis som nästan exakt 38 år senare. Längs Paån vid vägbron.

Inget Ädelkryss denna gång men så fint

Hoppas det funkar med ljudfilen. I så fall tack till Mikael som larmade fågeln och David som fixade filen

Jag är fågelskådare, på engelska birdwatcher. Alla birdwatchers är i någon grad birdtwitchers, på svenska närmast fågeldragare – dvs drar sig till speciella fåglar, intressanta oftast pga sällsynthet.

Jag har träffat på ultimata twitchers från hemlandet England, enligt dåtida skrönor anställda som resemontörer på oljeriggarna i Nordsjön. När larmet gick på Fair Isle om en tundrapiplärka kunde de enligt kontraktet slänga rörtängerna på däcket och sig själva i en helikopter, destination den lilla ön mellan Orkney och Shetland.

Träffade ett gäng commandos på Camliça, en kulle i üskudar i asiatiska Istabul känd för sitt enorma fågelsträck. Det var optimal sträcktid i september-82 och dom var grymma men skulle enligt min reskamrat och ögonspecialist, Finn vara blinda innan pension. Dom stirrade rakt in i solen med blodsprängda ögon.

Har nog avslöjat att jag inte är någon twitcher av hög klass. Trodde bilen skulle bli ett lyft, men nej, hittar alltid förevändningar för att vänta och skjuta upp. Men draget till det ovanliga och sällsynta är ändå kraftigt.

Därför startade dagen, 21 maj fint. Buskallt och svårt att hitta lä i den friska vinden. Men jag hade bra kläder och en fin stol (Eva – förstås!). Och massor av fåglar twitchade mig. Riktigt högg jag på en SVARTNÄBBAD ISLOM i full sommardräkt, något av det mest estetiskt tilltalande bland aves. För mer än 40 år sedan var jag först att se och rapportera arten i Vänersborg. Några år senare var det dags för repris fastän på Gotland. Men man tröttnar aldrig.

Inte heller tröttnar man på svarttärnor. Såg mina första i Asköviken-76 och har sett tusentals på sträck i Grekland. Och idag tänkte jag avrunda morronskådningen på Cape Armini med två grannt utfärgade.

Då klingade mobilen.

Och jag sitter i Västergarn i pool position. En lifer som drar på mig – vava! Halvannan timme i snålblåsten. Och en halv dementi, kunde varit typ tjäder eller orre – sic. Så kaffe och värme – härligt.

Och så typiskt för de hektiska fågelveckorna i maj. Litet sömn och hets-hets. Twitchen driver skådare till galenskapens rand. En del drabbas.

Tänkvärt och mitt snusförnuftiga drag, är känn draget av fåglarna men dras inte med.

Hjärnforskare pratar om en kognitiv störning, isolering och brist på naturlig stimuli som trimmar vårt intellekt. – Vi blir dummare.

Symptomen är stress, aggression, glömska, virrighet mm vilket försvårar diagnosen.

Vad sägs om denne luring. Diagnos?

Har sjungit åtminstone sedan 18/4, då jag först lade märke till honom. Sången är märkvärdig. Börjar ganska normalt som en Gransångare men avslutar med varierad tonräcka, alltid med en fallande tonhöjd, ibland/oftast mycket likt Lövsångare.

Utseendemässigt är den först en normal Gransångare, men man kan ana litet ljusare ben, längre vingprojektion, grönare översida och gulare flanker/ansikte??

Den slår ned med stjärten på Gransångarmanér.

Det har kommit en hel del rapporter med liknande observationer. Bara från Gotland, två till under samma period.

Därför frestande att laborera med olika exotiska Gransångarderivat, arter eller raser, Iberisk, Sibirisk…

Roar mig dock med att lägga Jokern i leken, Hybridkortet.

I en vidare mening med pandemins erfarenhet av mutationer, kluster mm Kan man tänka hybrider, som nästan alltid försvinner men i elaka fall utvecklar hybridsvärmar. Som kan förvandlas till raser eller arter, men i begynnelsen bara är bastarder. Och onekligen oroande i vår svartvita skådardröm av perfektion – det rena kryzzet. Finns det?

Ett annat hybridkort är anden från 18/3 som jag tidigare skrivit om.

Bit i den.

Kanske samma and som sågs prim April 2018!!!

Eller två olika ur samma hybridsvärm. HÖ -HÖ!

Nu hoppas jag att min vaccination mot Sars-Cov-2 inte skall drabbas av en mutationssvärm som utvecklas till Sars-Cov-3, resistent mot vaccinet.

Hör man till kedjefångarna vid rubriken kan det vara en tröst, ja rent av avundsvärt bland skådare att…

ömsom sikta en enstaka sällsynthet som denna

TUNDRASÄDGÅS sufflerad av några kanadicker.

Eller tusen vingar från tundran och härstädes

Vilken härlig tröst i dessa tider!