Olof Armini om fåglar och natur

Hmm – mindre kul med det typiska Göteborgsvädret, precis när man börjat hoppas och dressat för ett drag så hörs det välbekannta trummandet mot fönstret.

Också mindre kul med alla rapporter från överallt annars, inte minst Gotland med stäpphökar, fjällabb, prärielöpare mm. Åjavars är ju glad för bla Anders som alert “plockade hem” såväl mindre flug som superhitten stäpphök den 8 sep.

Kul var att efter jag skrivit om Simsons hår så läste jag i min pågående thriller, “Kvinnan utan egenskaper” av Niklas Ekdal om hur Maria Callas sjunger ur operan “Samson et Delila”. Tänk vilket sammanträffande! – i hörlurarna på den mördade och steriliserade huvudpersonen – Gosh!

Angående Medelhavstruten i Fiskhamnen contra Medelhavstruten den 19 aug i Träslövsläge så citerar jag ur min handskrivna dagbok för fågelobservationer,

“Finns några irriterande skillnader, på bla tertialer, näbben och området kring ögat  när man jämför bilder! Men är skillnaderna koncistenta och tillräckliga och är det möjligt med två ringmärkta i Schweiz?? Fö syns en tydlig flärp på ringen på de flesta foton (och i verkligheten!) av Göteborgsfågeln som inte syns på fotot av Hallandsfågeln.”

Jämför själva de superba bilderna tagna av Joakim L, vass Hallandsskådare och Ingegerd N, dito från Göteborg. Varmt tack till båda!

Hallandsfågeln till vänster. 

Superkul sedan att se att ringen som först förde samman de två fåglarna sedan skiljde dem åt (Nb mindre kul att jämföra med den heliga äktenskapliga ringen!). 

Läs följande sammanställning av Lars-Erik R, varmt tack till en av de framträdande skådarna i Götet, 

“Jag har nu fått besked från Schwiez angående medelhavstruten som observerats i fiskhamnen igår och tidigare idag. Efter att Christer Fält själv sett truten idag bedömer han det dessutom som troligt att det är samma fågel som han upptäckte redan den 9/8.
Jacques Laesser vid Schweizerische Vogelwarte bekräftar att det verkligen är en medelhavstrut. Den ringmärktes som bounge den 19/5 i år vid Cheseaux-Noréaz i västra Schweiz. Platsen ligger vid sydänden av Neuchâtel-sjön. Fågeln könsbestämdes inte vid ringmärkningen.
Idag är det 83 dagar sedan fågeln ringmärktes och avståndet mellan märkplatsen och Göteborg är ca 126 mil.
Om ni besöker fiskhamnen och försöker läsa av ringar har den här fågeln alltså en ring på höger ben där det bl a står HELVETIA och M009488. Det är inte samma fågel vars ring man till del kunde läsa av i Träslövsläge den 19/8.

2010-09-06 17:10:20″

Delilah klippte Simsons hår och han tappade all sin kraft. Själv känner jag precis tvärtom, min allt tyngre man har gjort mig både seg i steget och tung till sinnet.

Klockan 9:30 föll de numera ganska raka och framförallt gråa lockarna för min reservfrisörs sax. Han har hyggligt rest sig från sin cancer den som sänkt den ordinarie klipparen. Hela liv med skönhetsvärldens kemikalier!

Som en ny människa joggade jag uppför Eklandagatans helveteslutning till min suveräna stallpojke som ömt vårdat stålhästen efter en svår punka på lördagsmorgonen. Försökte en misslyckad forcering av några krossade putäller.

I denna kalasform planerade jag ett djärvt trippeldrag och strax flög jag utför Eklandabacken på stenhårda däck. Men ack ett halvvarv runt Nya Ullevi och första försöket, första dippen – ingen berguv trots att den sågs såväl dagen innan som dagen efter.

Smakade litet surt när jag spanade av Gasklockan. Skulle det bli dip nr 2 och stor risk för generaldip! Men så sista spanet mot översta räcket på N-sidan och där sitter en gammal pilgrimsfalk – spontant tyckte jag hona men det “skall vara” en ringmärkt hane eller…?

Med förnyad kraft, sol ute och sol i sinne samt vinden i ryggen och på högsta växel till Fiskhamnen. Gott om trut i hamnen men onda aningar att den återkomna Medelhavstruten skall vara lika svårfångad som tidigare. Da´n innan den 6 sep klämde den oefterhärmelige Christer “Mr Medelhav” F följande bildsvit

Sist den sågs i Fiskhamnen innan dess var 13 aug av undertecknad. Däremellan sågs möjligen samma fågel i Träslövsläge 19 aug, det var en 1K medelhavstrut – och ringmärkt i Schweiz. Återstår bara att vidimera ringnummer.

Jag jobbade alltså på och tyckte mig ana dess huvud på plattaket längst in i hamnen. Retfullt “kröp” den utom synhåll. Försökte lura fram den genom att gå västerut längs bryggan. Spanade in en ringmärkt 1K gråtrut, solklar men ändå lurigt! Så kikade jag tillbaka längs bryggan när några rensare hällde ut sina slaggprodukter och där stod den på en liten pållare. Men djäklar, den drog nästan direkt, inte helt fel för som ni ser på Christers flyktbilder är den väl så tydlig i luften. Men givet upp på plattaket igen. Frustande frustrerad drog jag en drill och spanade in en överflygande bivråk. Och så bara låg den i vattnet framför mig innan den simmade in bland östra cementpirens pållare för att dra iväg mot västra hamnen och Fiskens hus. Jag får en sista glimt av fågeln innan jag trots allt ganska belåten beger mig hemåt och lämnar obsandet åt andra. Bl.a. vasse Stefan S som lyckas med följande på Fiskens hustaket,

Härligt 2/3 drag med andra ord.

Men, men vad gäller Medelhavstruten blev 8 sep än mer excellent. Efter indisk lunch med yngste brodern tänkte jag förbränna litet kalorier med en tur förbi hamnen. Oroväckande för positivt drag med mycket trutar på Eriksbergspirarna på andra sidan älven. Trevligt dock att träffa Ingegerd N, mycket duktig fågelfotograf, och skryta om gårdagen och trots allt ingjuta litet hopp om en möjlig lifer!

Och herre djävlar med handjagaren får jag in den. Fort, Ingegerd får in den i tuben och visst den har ring!! Därefter härliga obsar både under plattaket

och vid Fiskens hus

Vilka bilder! Tack för dom Ingegerd och jag kan sluta tala om truten som undflyende!

Har flera gånger innehållsmässigt varit ute och cyklat i gränslandet till vad den här bloggen utger sig för att innehålla. Men alltid hållit mig till det alla bloggar handlar om ett “egotrippande i okunskapens träsk” och/eller ett gränslöst nörderi. Så ock med fullt ös denna gång.

Dagarna kring 25 augusti med hård blåst från västsektorn gav rika tillfällen till egenskådande och att ta del av bilder och diskussioner på nätet. Härliga bataljer om vad som setts och kan ses. Hade kunnat ta med bilder av Per L, Tobias B och Martin A i ett vällovligt syfte, men väljer att länka så kan läsaren också ta del av diskussionerna.

Först litet ego dock. För att hålla mig till det heliga tretalet så skulle jag kunna hänga upp mitt skådande på följande tripod

1. Naturupplevelse

2. Prestation (Tävling/Jakt)

3. Socialt

1 och 2 är kopplat till fåglar medan 3 är ett intranät med likasinnade (tex den här bloggen).

När jag går över till enskilda observationer bygger jag upp dem på följande tripod,

1. Observerade detaljer

2. Helhetsintryck

3. Sannolikhet

Över denna tripod läggs ett raster av yttre omständigheter som väder, vind, ljus, tid, dagsform mm

Detta som en bakgrund till vissa av mina resonemang. Så åter till blåsdagarna och framförallt två obsar.

Först liran som passerade Kråkudden på Hönö den 25 augusti. Jag har tidigare beskrivit den men upprepar att under kort tid kunde jag iaktta detaljer som i en annan kontext självklart skulle blivit till en gulnäbbad lira. Varför då ett frågetecken? Backar jag till tripoden ovan så vacklar obsen på sannolikheten, bara en osäker gulnäbbad rapporterad från Västkusten denna dagen och en dagen innan (Hönö!). Ingen övrig i hidet ville heller stå för att han sett en gulnäbbad (osäkert vilka som ens sett samma fågel som jag). Yttre omständigheter får då en ökad tyngd i min egen bedömning, obstid, regn i hidet mm.

Se så på collaget av den eminente Martin A på en gulnäbbad lira på samma lokal en månad tidigare. Samma detaljer som jag såg men då under helt andra omständigheter som krullade utropstecknet till ett frågetecken.

Samma dag som vi såg den obestämda gulnäbbade liran sågs en hel del längs kusten och som vanligt samlades det mesta litet senare och framförallt söderut i Halland och Skåne. Största grejen var förstås den större liran vid Kullen, som helt kort morgonen därpå sågs på Nidingen!

Och som sagt en hel del annat och många alerta skådare och fotografer var på G. Bla kom följande bilder från Per L med frågetecken om fjällabb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242812.jpg

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242814.jpg

Observera på den nedre bilden det lilla hacket ytterst på vänsterarmen. Jag kommenterade att det mesta pekade på en fjällabb, vita spolstreck och tydligt utskjutande trubbiga mittersta stjärtpennor, tydligt tvåfärgad näbb.

Dessutom fanns en bild av samme fotograf på en möjlig bredstjärtad labb.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242135.jpg

Här hade flera kommenterat med bud om både bredstjärtad och vanlig labb. Jag kommenterade att dubbelfläcken indikerade bredstjärtad plus tvåfärgad näbb och trubbig stjärtspets. De två sistnämnda argumenten samma som för fjällabbestämningen tidigare. Jag tillfogade också ett memento att det kunde vara samma labb på alla tre fotona, med vilket jag indikerade inkonsistensen i detaljer och helhetsintryck från bara fotona. Jag var tveksam om detta kunde missuppfattas på ett negativt sätt av observatören/fotografen så jag betonade att han alltid är bärare av obsen.

Döm sedan om mina känslor när jag får ta del av den fortsatta utvecklingen. Några Ölandsskådare med den mycket duktige Tobias B i spetsen och tillika fotograf hade varit på havsskådning i Halland och plåtat

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242360.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242361.JPG

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/242362.JPG

Denna labb är säkert bestämd till en kustlabb och Tobias B kunde också påpeka hacket på vänsterarmen på mellersta bilden! 8 h tidigare i Halland men på gränsen till visshet samma labb som Per L plåtat samtidigt som han kommer på att hans foton nog i själva verket föreställer samma labb. Två missar och en hit för mig. För att vinna måste man kunna förlora! Punkt 2 i min skådartripod!

Sannolikheten om en kustlabb kan väl närmast beskrivas av dagens (2 sep) sträckrapport från Revsudden, 43 kustlabbar, en fjällabb, ingen bredstjärtad labb. Litet förrädiskt dock och man måste nog säga att “fjällabbsbilderna” tagna på en Lappländsk fjällhed eller den “bredstjärtade” i Kattvik men kring jul istället knappast fått någon att reagera om observatören så sagt.

Vid en närmare granskning kan man på alla bilder se ett litet ljusare nackdok, typiskt för så här mörka kustlabbar. Det är också just dessa, litet ovanligare kustlabbar som tydligast visar drag av de andra arterna som vita spolstreck, dubbelfläck och tvåfärgad näbb. Vanligast hos kustlabbar är också den sk dubbelpiggen som gör den här tydligt trubbiga ändan litet missvisande.

Som en liten avslutande knorr kan man med armarna i kors och utan att se något leka besserwisser och säga kustlabb – sannolikhet!

Har svårt att leva upp till utfästelser i diverse forum om nya inlägg på bloggen. Pansjolivet är mer hektiskt än jag kunnat drömma om. Gör nu ett försök alltmedan grannen jobbar för att undsätta de instängda chilenska gruvarbetarna. Den pneumatiska borren går för högtryck i hans badrum.

Själv låg jag under tandläkare Torborgs pneumatiska borr häromdagen. Efter en laddning bedövningssprutor och en halvtimmes borrande, stönade hon till sköterskan: “En giganternas kamp!”. Sedan städlades Skeppshultshingsten och med sedvanliga omvägar (vänster blir så lätt höger i pensionärens rika tankevärd!) 2,5 mil till Kålltorp för att köpa en universaldusch. Denna installerades igår, men jag glömde en packning och hade ingen adekvat skiftnyckel så duschtesten orsakade en smärre översvämning. Fick låna kraftigare nyckel av David, när jag cyklade några mil med Pascal till tennisträning.

Idag till grannens bröl funkar dusch och tänder hyggligt. Jag har nybakt till kaffet och har ätit sunt och rört mig tillräckligt – men tid vid datorn? – kanske litet ändå.

Nedanför köksfönstret går en rådjurshind. Hon är smärt och slank. Sist jag såg henne var hon ganska rund om magen. Någon har sett henne med ett kid och kunde berätta att hon kommit i dispyt med två grävlingar. Säkert var det en av dem jag såg häromdagen. Allt talar för att såväl rådjur som grävling inte bara finns utan också ynglar här! Kan bara hoppas att grävlingarna håller litet styr på brunråttorna. Andra djur som finns här är fälthare, ekorre och fladdermöss (säkert mer än en art?). Väntar med andanom på nästa däggdjur, räv troligast men kanske älg, vildsvin eller varför inte varg. Alla dessa rapporteras ju med viss regelbundenhet från Göteborgs ytterområden.

På fågelfronten rör det på sig. Flugsnappare i trädkronorna och en och annan bivråk mot söder. Tyvärr inget läge för havsfåglar och inget riktigt västdrag men kanon om man vore på Gotland. Aktuellt som trots allt kan dyka upp även vid Joberg är fjällabb och stäpphök. Annars blir det för Anders och övriga att sopa hem blåstjärt, fältsångare, stäppsångare eller vad det nu kan bli. Dvärgörn igår lät som en fin “drink före maten”.

Anders har väl redan haft sin eller vad sägs:

“Idag blev det av,fick se min första havssula och det på Gotland. Var nere vid Rivet redan igår vid 13-tiden och tittade då mest på vitfågel och brydde mig för lite om att titta på alla skarvar.
När jag så kollade upp Svalan igår kväll fick jag till min föskräckelse se att David hittat havsulan bland skarvarna vid 16-tiden. Men som tur var fanns den kvar idag. Fick även se den flyga och dyka.”

Fredagen 20 gjorde jag ett frest. Det hade blåst litet grann på torsdagen och hade setts en grålira. Också längesen Hönö för min del, 22 september förra året! Behövde testa mig själv och mina grejer om det mot förmodan skulle hetta till nästa vecka. Hade faktiskt ställt in med Anders eftersom prognoserna blivit mindre och mindre lovande.

Nästan rörd över Evas ordning kunde jag hitta allt, handskar, keps, cykelväst etc. Perfektionen till trots, när jag i full careta drog Järntorget – mackorna som jag så omsorgsfullt brett innan sänggång – kvar i kylen!! Snabbt beslut att fortsätta och att någon brödbod/bensinstation borde vara öppen, kaffet var ju med.

Skönt med en vardag då färjorna går skytteltrafik och Preem på Hönö öppet. Hade helt otroligt bort en av min handskarna. Lät det inte hejda min optimism och framfart om än en liten hin-håle malde i hjärnan – kanske en 2-timmars cykling inte är lämpligaste uppmjukningen för en pansjo som skall skåda koncentrerat i ca 6 h!?

Lungt ute vid hidet och en strålande dag. Träffade flera trevliga, gamla och nya bekannta och litet småputtrig skådning. Årsade litet på havsfågelfronten, toppskarv, havssula, stormfågel och storlabb. Litet udda var en gammal hane brunand, en hona stenfalk och en svart rödstjärt. Till slut bjöd Ingvor S på delikat banankaka att dryga ut preembrödet med och så specialstuderade vi en stormfågel och en presumptiv Kaspisk trut. Till slut hittade jag handsken som jag vikt och lagt ned i en ficka så den misstagits för mobilen. En parallell till när jag anmälde mobilen som stulen på Estlandsbåten och lagt den i glasögonfodralet.

Så blev det blåst och regn i alla fall. Litet konstiga dagar när den bästa skådningen kom på eftermiddagarna. Det händer ofta momentant och lokalt, men sällan längs hela kusten och i flera dagar i följd. Möjligen hörde det samman med den myckna nederbörden och att vindarna omväxlande avvek från den “rätta vägen”, den västra.

Jag cyklade igen den 24 augusti efter ett sent styrelsemöte och var litet segare. Mycket fullt i hidet så jag häckade utanför. Klarade mig hyggligt eftersom regnskurarna kom horisontellt och vinden gick på syd. Missade lirorna gentemot hidet och tiden, men hade hela labbsviten istället, en fjällabb såg jag redan från färjan! Spektakulärast var alla gamla vadare i rasande granna flockar, kustpipare, myrspovar, kustsnäppor m.m. Kaskader i rostrött och svartvitt. Rundade på hemvägen av med en knubbsäl från färjan.

Lätt sliten och litet less på att jag inte varit coolare med Anders föreslog så David en attack den 25 efter skollämning. Lirorna lockade och än mer en skådning med David. Stormpiskande regn, men plats i hidet!!! Inte underligt för vi fick ganska mycket regn på oss, sikten var usel och vinden darrade litet mot norr. Göteborgarna inväntade coolt eftermiddagen – eller så knegade dom!?

Vi hade knappt kommit innanför dörrarna och jag fått ordning på Davids gamla stativ (han skulle testa min Swarre) så kom en mindre lira, tom bud om 3 ex men vi hann bara se en! Vi skönjde litet storlabbar och efter en timme ungefär hade David en ute i gattet.

Jag hittade den nästan omedelbart men när vi kollationerade var det en annan. Eftersom man vill kolla allt försökte jag leta på Davids men hittade istället en yngre havssula. Samtidigt hängde de ca 10 i hidet på och det blev en hel del förvirring som alltid när det händer saker på flera ställen samtidigt. Plötsligt ropade min bänkgranne, LIRA!! Nu var goda råd dyra och jag siktade medellångt ut och gott framför bergskanten och där kom den snabbt utefter vattnet, en gulnäbbad lira hann jag se innan den försvann. Jag ropade ut och kunde hastigt se den igen i svackan. Många hade eller trodde i alla fall att de sett den, men till slut verkade ingen kunna tillföra den substans jag behövde för att skriva ett utropstecken istället för ett frågetecken. Jag hade själv noterat en stor lira och stjärtteckning, mörk med ljus hästsko och översida med ljusare huvud/framrygg och helvit undersida med mörkinramad vinge. Alltså helt goda karaktär men…

Hade varit härligt med litet längre tid och att någon annan (David) sett och kollationerat!

Lustigt nog bjöd eftermiddagen, då vi åkt hem på en hel del liror, mindre och grå på Hönö och i Skåne en större lira, som utseendemässigt ligger närmast den gulnäbbade. Fö har jag vid två tillfällen haft större lira och gulnäbbad sida vid sida, båda gångerna off-shore, Kapstaden och Agadir!

Till slut ett varmt tack till alla härliga medskådare dessa dagar!

Christer F tillhör kategorin skådare med glimten! Han balanserar på något sätt ett stort kunnande med lagom fantasi och förmågan att se på fåglar litet utifrån. Märks på hans betraktelser på Kustobsar! Detta gör honom till en förnämlig spotter och passa-på-fotograf.

Tänk bara hans alpseglare 29 april 2003 i Torslandaviken. Han har också vid flera tillfällen skänkt mig fina fågelobsar. Brudarebacken är litet av hans special, minns ringtrast och i våras svarthakad buskskvätta.

Så var det dags igen måndagen 9 augusti i Fiskhamnen. Christer fiskar fram en inte alls särskilt lätt medelhavstrut och inte nog med det, den är ringmärkt och han fotar. Ringmärkt i Schweiz, där arten är exklusiv bland trutar! Så utsökt elegant.

Tar mig friheten att publicera Christers bilder från Svalan. Hoppas det är Ok.

Och här ser vi ringen från Helvetia!!!

Sågs av några fler under dagens lopp, men var sedan borta till den 12, då den sågs igen. Alltid med ringen som garant verkade det som.

Fredagen den 13 vågade jag utmana ödet. Hade nästan genast en het kandidat. Dock inte lika typisk som mina tidigare på Gotland i sommar. Den fladdrade upp och satte sig på en pirreling – Gött – men bara gråtrutar!!?? Så en med fyra ben och ett med ring långt ned på tarsen. Och där bakom är den och jag får sedan se den nära och bra ett tag innan den ger sig iväg. Så hittar jag den inte mer trots en dryg timme och även ett span den 14. Är den så svår eller… Vet inte men djupt impad av Christers genomförande av obsen.

Förresten hade jag en rolig obs på en tretåig mås den 14 först vid Danmarksterminalen och sedan vid Tysklandsterminalen. Det var en 2K med små rester av stjärtband och vingband. Roligt att den också lät med sin karaktäristiska röst.

Appropå låta så uppmärksammade jag en medelhavstrut på lätet på Gotland. Läckert att först höra ett djupare nasalare trutläte och sedan se en klocker 1K medelhavstrut, mer arketypisk än Fiskhamnsfågeln. Har därför funderat om olika populationer av medelhavstrutar är olika avvikande i 1K-dräkt. Östliga företrädesvis i Östersjön mer tydliga???? Dock kan jag bara komma ihåg ett ringmärkningsfynd på Gotland – från Italien TABLÅ!

Till slut en liten reflexion kring artracet, dvs det närmast hysteriska artskapandet inte minst bland fåglar. Succesivt har det gamla hederliga att icke kunna avla fertil avkomma ersatts med ingen iakttagbar korsning mellan sympatriska populationer. Man behöver inte vara särskilt misstänksam för att ana att en artsugen fågelskådarlobby trycker på och än så länge utnyttjar den unga och tämligen ofullgågna dna-tekniken. Tycker själv att det är mycket stimulerande med populationer som fått artstatus (bla bland trutarna!) och bekymrar mig föga om alla “halvmesyrer”. Samtidigt är jag helt övertygad om en inte alltför avlägsen “backlash”, som kommer att medföra vissa problem.

Tillbaka på Sveriges framsida och det regnar – förstås, men igår var det fuktvarmt som i tropikerna.

Stormtrivs ändå. Sprang igår två varv på fjället med Pascal. Första varvet drogs jag av Lisa, den vita schäfern och tidade som i min ungdom. Andra varvet blev därefter men runt kom jag. Träffade även de övriga på Bergsbo. Hemma efter detta parkerade jag i köket med unsbakad majskyckling, äpplemos (Vi bärgade hem ca 200 Transparent Blanche från Västergarn) och grovebröd. Kikar ned i slänten från köksfönstret och där mitt på ljusa dagen en grävling som tror sig osynlig i det höga gräset.

Va´kul och jämför med Västergarn och örnfrossa, tundrapipare, igelkottar etc. Ändå inte fy skam här passage av bivråk och fiskgjuse, flera gånger sista tiden och som sagt den här grävlingen. Jag är nöjd!

3 augusti och snart finito Gutaland – för den här gången. Vi landar på Säve den 11 augusti, exakt 30 år sedan vi steg iland i Visby för att inleda en 20-årig era i våra liv, Evas, Davids och mitt. Denna resa dock bara en del av vårt oscillerande mellan Got(henburg) och Got(land).

Funkade bra att ta igen tappad mark på skådarlistan – i början. TGP var tom litet imponerad, så när han ringde häromdagen blev jag litet ställd. Det senaste har nämligen för mig varit ungefär som för de svenska friidrottarna i EM. Kikararmen lätt havererad efter målning och motflyt med oförklarlig frånvaro av vadare på Gotland, årets(?) havsfågelkör på Västkusten mm. Tur jag haft backning av fa Anders men också den uppmuntrande TGP. Hoppas nu på en “Emma Gren-effekt” sista veckan.

I väntan på medalj så några uppmuntrande “poängobsar” på det senaste. Den 26 juli blåste det vasst från SV, och som alltid vid pålandsvind så rörde det om litet. Massor av trutar surfade i vindbyarna och det gick att vaska fram 1K-fåglar av både Medelhavs-och Kaspisk typ plus en gammel Kaspisk! Ute på Utholmen havsörn och pilgrimsfalk ( Smålands-Berra rapporterade samtidigt en pille på fälten innanför stugan!). Dessutom passerade Mattias skådare från Götet lämpligt i västanvinden.

Da´n därpå kastade jag en flukt ut mot Storön. Mitt i ett svart myller av storskarvar så den efterlängtade vita eleganten med svarta vingspetsar, Havssulan! Lustigt nog siktades den på andra sidan ön bara ngn timme senare. Måste ha tvärat ön en bit söderut, alls ingen omöjlighet, och hade varit häftigt att se den över Hemse!? Den 29 juli var den åter på Storön som turist-eller i alla fall skådarattraktion. Poängade denna dag även en bivråk förutom flera presumptiva Kaspiska trutar i det aldrig sinande vitfågelflödet i lufthavet över stugan.

Så här såg det ut, men i luften!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/230915.jpg

29 juli också min namnsdag och firades innan 30 juli och utfärd med Anders, Ekstakusten och Klase. Från Kvarnen nedanför Käbbes siktades havsörn på Lillön, massor av passerande sillar och mular och finast 6 svarttärnor som trålade sig söderut, 2 oldies och 4 ungdomar. Längre ned efter kusten vid Ugnen träffade vi på några av dom igen, dessutom en kungsörn – förstås. Klase deprimerande vadartomt men ett gäng tranor och en ung brunhök.

Så ny månad 1 augusti och uppe och skrotar 2:30. När toaletten slutat brusa slår jag som vanligt upp fönstret mot fälten, och – ye – en kattuggla låter i riktning Sandareviret. Rätt vindriktning och sanslös tur, men också outtröttligt lyssnande. Senare i hamnen har några baddjävlar den goda smaken att precis jaga iväg två myrsnäppor, när jag anländer. En återkommer kort innan baddjävlarna, tre med två hundar sätter pricken över i:et med en ny raid. Blev inte så sur eftersom jag hann kryzza.

2 augusti storsvep med Anders, Faludden – Närsholmen – Lausviken med avslutning på Hemsebolaget. Det sistnämnda substantiellt mest framgångsrikt. Skådandet mycket trevligt om än raritetsmagert, två årsare för Anders, ingen för mig. På topp en myrsnäppa och en småsnäppa vid Au riv samt 3 1K svarttärnor som chillade vid södra tornet i Lausviken.

Summasumarum so far har jag återtagit fjärdeplatsen i skådarligan och har bara tre arter upp till en silverplats. Dock måste det framhållas att jag ligger på klart minus både mot de närmast framför och närmast bakom vad gäller förväntningsarter till respektive listor. Mina missar är maj-, natt- och raritetsarter, dvs i praktiken ouppnåliga, men ändå strongt om jag skall vara litet skrytsam!

Här några faktorer till min framgång

Pilgrimsfalk och havsörn i samma träd som

 denna röda glada.

Utan askarna på Utholmen och kanonfotografen Anders, vad hade min lista varit??

Kul att följa utveckling kring Martin As observation på Hönö och hans bilder. Jag har tidigare nämnt om skådare/fotografer som har det lilla extra – han hör definitivt till dem. Förra året vid nästan årsdagen för en möjlig sydpolslabb på Hönö höll han sig framme med ett longshot på en (stor?)labb som kunde… – kul!!

Du hittar efter litet letande Stefan Hs bilder från 12 augusti 1991 på

http://www.birds.se

och Martin As 18 år och en dag senare, på 

http://www.pbase.com/alexandersson/image/116021919

Och här hans fotocollage från Hönö 19 juli, som orsakade turbostämning på Svalan och Kustobsar.

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/229897.jpg

Scenariot likt vad som utspann sig förra året kring Magnus Rs foton av vad som från början togs som en tilltufsad mindra lira men fick enigman av en medelhavslira. Ny art för landet!

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2009/large/176878.jpg

Vet inte utvecklingen av detta “fallet” utom att några entusiaster “jobbar” vidare. 

Det blev förstås fullt pådrag 19 juli dennes när observatörerna, Martin A o Peter H framförde dvärglira som en arbetshypotes. Poletten föll inte ned för något annat. Läser ni under Martin As bilder kan ni ta del av den mycket intressanta maildebatten. 

Dvärgliran delar inte bara släkskap med medelhavsliran, den är också en väntad “first” för Sverige. Som för alla havsfåglar är obsandet upphetsande; fart, blåst m.m. och ibland en för stor utmaning även för den “ofelbara” kameran! Det låg dessutom en trolig obs i Norge och lurade och alla minns vi mönstret för en annan havsfågel, den mindre albatrossen 8 juli 2007, som setts alternativt i Norge eller England eller på båda ställena, innan den fångades i “Lomma-ryssjan“!

Det sakliga i debatten kan var och en läsa och jag tycker den är helt Ok och skulle själv satsa på en avancerad 1K tobisgrissla alternativt en retarderad 2K. Var också min ursprungstanke inför bilderna innan debatten tagit fart.

Unnar mig litet filosofiska funderingar utanför det sakligt fågelmässiga. Alltid tacksamt att simma i lugna vatten och ägna sig åt eftertankens kranka blekhet.

Debatten startar med ett djärvt utkast av entusiasm som många hakar på. I det här fallet ny art för landet, nyligen rapporterad från Norge, suddiga foton som inte tyckts förställa något och… att vara tveksam är trist. Man bygger upp kring några pro-detaljer men än mer på anti-allt-annat.

Så blir det litet motigare, inte direkt “Kejsarens nya kläder” men vinden skrotar litet som den ibland gör på Hönö och vips har det minst osannolika motalternativet tobisgrissla hamnat i överläge och plötsligt ligger de första entusiasterna aningen pyrt till.

Enligt min uppfattning innehåller såväl dvärglirebestämning som sedan tobisgrisslealternativet den mänskliga svagheten att mer stödja sig på “reductio ad absurdum” och mindre på “in veritas”. Det är svårare att konsolidera än att förkasta, alltså förkastar man allt utom sin egen sanning. “Att jorden en gång var platt” brukar anges som paradexemplet på detta.

Människan tar till detta trix på grund av oförmågan att se “tillräckligt mycket” – inte ens med hjälp av alla möjliga tekniska hjälpmedel eller de bäst underbyggda teorier. Det gjorde jag själv häromdagen på Utholmen. Självklart var det brungladan jag nyligen sett, som kom glidande med kluven stjärt över Anders och mig! När jag mentalt bestämt mig och kläckt ur mig detta, tog det orimligt lång tid att vända över till att det var en arketypisk 1K rödglada. Först när jag beskrev för Anders att detta var en brunglada av förmodat östligt ursprung fångade verkligheten upp mig. Mycket tacksam att jag såg verkligheten och greppade den och att Anders av diskretion väntade med att näpsa mig!

Som så ofta hamnar bedömningen i sannolikhet. Hade bilderna och beskrivningen på Hönöfågeln varit från en off-shore Atlantisk ö så hade vi inte behövt bry oss om någon påstod att det var en dvärglira. Men nu var den från Hönö – så! Och samtidigt behövs de här djärva takterna för att hålla intresse och skärpa uppe! I ett större perspektiv för att föra mänskligheten framåt(, samtidigt som det kan bli dess fall). Eller i ett mindre för att dvärgliran förr eller senare skall sprattla i “Lomma-ryssjan“?

Vi avgår från Västergarns hamn. Anders skipper på skutan, snurran startar i klass med min klippare. Anders är dessutom dokumenterare medan jag får ikläda mig skådarens tacksamma roll.

Ovanligt smidig landgång på ön. Ändå förstås knädjup släke, sand i skorna och miljoner flugor. Vi travar iväg på 2,5 km runt ön. Anders visar sina lyckade arrangemang för ejderhäckningar, tack och lov börjar de återkomma. Kolonin var ju en gång en av de största i Nordeuropa!

Litet småsegt, Anders får årsa kustsnäppor.

Vi upplever också härlig uppvisning av en gammal ljus kustlabb. Till slut får den efter en häftig jakt en kenting att spy upp sin senaste fångst av tobis. Annars blir det litet tuggigt med allehanda vadar som tex strandskator

Även kärror, roskarl, spovsnäppor m.fl. och stora mängder vitkindade med en hel del gässlingar. Så gör sig morgonens tebälgning påmind för skådaresset. Men alltid på alerten och med enhandsfattning om kikkerten : “En brunhök!!” – eller vad nej och raskt ny position

Den slarvigt uppdragna gylfen döljs rutinerat av handväskan. Och fantastiskt

en 1K rödglada. De vitspetsade större armtäckarna är en fin åldersdiagnostik, än tydligare på översidan. Ursäktad av min tidigare belägenhet trodde jag först på den brunglada jag såg häromdagen. Men

kan man vara annat en nöjd? Efter en stund så

bara den sätter sig i pole-position för oss i favoritträdet, där omväxlande pille, havs-och kungsörn brukar trona!!!

Dax att vackla iväg

låta fossingarna vila och njuta kaffe me´ hembakt.

Tack, Anders för turen och bilder och god backning.