Olof Armini om fåglar och natur

“Må festen fortsätta”

stod med eldskrift på presenterna Anders förärade mig på bemärkelsedagen. Vi har inte lyckats återta dubbelledningen i Gotlandsracet, det är en omöjlighet, men intar båda hedersamma placeringar bland top-ten! Oktober har varit en skådarfest.

Avslut blir luciaveckan på Gotland. Kanske kan vi öka med någon art – kungsfiskare??

Följ oss så på en rutinflogg i Västergarn.

BUSHFIGHTING

Först litet bushfighting ned mot Västergarnsviken och Svältholmen.

Blir några snösiskederivat bland grå-och brunsiskor. Vita, fluffig dräkt, vit panna men knappast några “klocker”.

STRANDRAGGNING

Så raggar vi stranden från Västergarnsviken runt Svältis ut till fyren.

Jobbar litet på skoj med denna stora fiskmås – rysk!? Får napp på ca tjoget vinterhämplingar i mållorna som kritten låtit vara.

HAVSSKÅDNING

Så avslut med havsskådning ute vid fyren. Perfekt läge men bidde bara en 1K Kaspisk trut som flög förbi.

Resultat för dagens dont och ässet i leken denna dag blev ett strandraggningsfynd ute vid fyren.

En vattenpiplärka. Dock inte denna individ plåtad i Halland.

På återseende Anders och Gotland

Må festen fortsätta!

Det är två veckor sedan vi kom från Gotland. Det har regnat mycket. Jag har dragit ut på några älvragg och gaffat in pillen på Gasklockan. En gång satt den(?) i Rosenlund på stora ljusblå tornet och mumsade på byte. Tre sångsvanar har sträckt över huset. Magert!

Jobbigt att läsa om inbrott av öststatare på ön i öster. Än jobbigare att David och jag planerat havsskådning fredagen den 5. Fina vindutsikter som plötsligt tidigarelades två dagar av vädrets makter. Onsdagen den 3 var vi fastgjutna av andra obligationer medans novemberlovsfirande skådare kunde njuta vindbyar på över 20 sekundmeter och därtill hörande godsaker.

Trots utsikter om mojnande vindar beslöt jag en satsning på torsdagen. Klev ur sänghalmen kl 3 och körde ett lättare Yogapass med hockeyfrukost. Fräschad, påklädd och med trimmad packning städslade jag stålhingsten vid 20-i-5!

Just på gränsen med vinden. Men jag borde nog kunna årsa någon alkekung – va? Vid Syrahåla skydd under en bro för en häftig regnskur. Gav mig inte utan i första gryningsljuset vid ca 7 var jag ute på Kråkudden vid “hidena”. Båda redan fullsatta, inte mig emot och snart fick jag sällskap av fler utstötta – vilket tryck och vinden verkade snarare öka! På “min” lilla plätt fick jag sällskap av Mia W, fd kollega till broder Ivar på Portalen och en synnerligen kompetent skådare. Hon räddade mig bla från ett par förhastade bestämningar. Fö var stämningen mycket god och jag har sällan upplevt så bra kommunikation mellan alla grupper på Udden.

Fåglar – då? Ja, ett sådant där härligt tryck! På morrontimmarna ett fint drag av tunga dykänder, anförda av hundratals ejdrar med inslag av sjöorre, svärta, alfågel och tom några bergänder. Hela tiden ett vimmel av tretåmåsar, havssulor, stormfåglar och alkor med inslag av några dvärgmåsar och ett 30-tal alkekungar. Stationära skärsnäppor och ute vid Bolle en brednäbbad simsnäppa som sågs några gånger. 1-2 bredstjärtade labbar plus ytterligare en som dock bara sågs sekundsnabbt och kanske var litet slimmare så…? En grålira drog avlägset mot norr men kom senare igen mot söder och närmare.

Avrundade så med en pilgrimsfalk över havet och bara en toppskarv. Innan…

LOMPARADEN

Inleddes med tre smålommar, därefter en storlom och så denne gigant fångad av fotogiganten Björn D

En svartnäbbad på armslängds avstånd. Torde vara en 1K med solkig hals och visst visar bild 2 vitspetsade vingtäckare? Vill man blunda för dessa facts och tycka sig ana droppfläckar på vänster överarm på bild 2 kan man ju argumentera för 2K. “Våra” adulta svartnäbbade är fortfarande tydligt sommartecknade. Observera hur ljust näbben lyser vintertid på den svartnäbbade!!!

Naturligtvis inte jämförbart med den blixtrande granna fågeln David och jag hade vid Ringhals i september, men en värdig avslutning på en mycket bra dag.

Nåja två timmars tramp och sedan iväg att hämta två fritisar i Mölndal för att avsluta med att steka torsk åt Eva och mig.

Jordklotet är mindre än vi tror och vi rör oss mer än vi tror och våra vägar korsas oftare än vi tror.

Peter S

Sundre våren 1990

Träffade en ung ringmärkare och vi språkades litet kring gemensamt ursprung i Västsverige och att stråla samman på sydligaste Gotland.

Hönö 27 februari 1990

satt jag uppklistrad på en klippa och spanade in diverse alkor. Kuling och ganska bistert när ytterligare en person klistrade sig till den bohusländska graniten. Mellan vindbyarna presenterade han sig som Peter S och vi hade träffats en ljummen vårmorgon på Hoburgen.

Han var bilburen och vi tog en tur förbi Öckerö hamn med en stationär vittrut.

Morup och Getterön 2 mars

satte samma bil sina spår i nattens blötsnö på Olof Rudbecksgatan. För tur till Gubbanäsan med grann jaktfalk och Morups tånge med vittrut nummer två.

Faludden 13 oktober i år anno 2010!

Anders och jag rundar av en Suderskådning vid Faluddenspetsen. Från masten bevakar en pilgrimsfalk. Vid strandbodarna sitter en man i sina bästa år med blomma och en räcka barn. Peter S efter 20 år!!

JUPPEN

Florida 18 april 1990

Tamiami trail och jörgen och jag spanade av Shark valley reserve, våtmark med vidträckta vassar. Amerikansk rördrom, prärietrana mm Längs vägen hade vi tidigare haft såväl skorstenseglare som trädmås, “svenska” blockers! Men åter till Tamiami trail och där kom dom, resans enda präriemåsar. Att trösta oss båda 18 år senare vid Paviken!!

Kronholmen 18 oktober 1991

Det tidiga oktoberlovet det året närmade sig sitt slut. Jörgen hade i början av veckan besökt sina föräldrar och hemstad Linköping. Nu stod han vid fyren med Henrik och mig och beklagade att brunsångaren, stationär på platsen 14-16 oktober, försvunnit. Då kom sakta glidande över havet en bredstjärtad labb, gammal med härliga klubbor.

Rai Leh, Thailand 18 december 1995

I dörren till vår bungalow på Rai Leh Beach stod Jörgen. Han firade sin 50-årsdag på Ao Nang Beach. Jag hade ringt hans hotell dagen innan och han hade tagit tailboat ut till oss. Vi gjorde ett misslyckat drag på den kungskobra som några bybor visat mig tidigare. Istället klämde vi en inte helt vanlig mugimakiflugsnappare.

Ao Nang 22 december 1995

Efter att ha avnjutit Jörgens favorit, scampi fritti som födelsedagsmåltid ägnade vi oss åt litet bushfighting och fightade bl.a. ned en starrsångare i ett dike.

Kroholmen 13 oktober 2010

Jörgen dyker upp och missar precis en vattenpiplärka. Frustar ändå nöjt om sin första starrsångare, tillika Sveriges första på Häradsskär. Brer på med svartstrupiga järnsparven – “… synd bara att man aldrig sett någon brelle med klubbor!”. Syn och hörsel knivskarp men hur är det med minnet? Tur jag har mina anteckningar. Renderar en och annan artsup.

Drag fyra fick dröja en vecka.

Anders min combattatant vilade inte på lagrarna utan floggade Sudret under en förlängd helg med sin bror – från pool position – vandrarhemmet vid Hoburgsklippan!! Hans rapporter om prärielöpare, taigasångare mm fick det att vattnas i munnen liksom talet om annat gyllene fluidum.

Försökte så gott det gick att replikera från hemmamarkerna.

Torsdagen den 7 bjöd Svältis repris på Närsholmenduon Kaspisk trut och Medelhavstrut, 1K-fåglar i än finare närstudier.

Fredagen äntligen dax. Redan i trädgården en gransångare med östliga drag och läte. Sedan ganska fint med tättingar, rödstjärt, svarthätta, gransångare längs dagliga rutten. Som vanligt avslut bland småttingarna längs Paån. Alltid lika spännande. Och minsann…

en kungsfågelsångare – inte denna individ som alltid alerte David L fångade på foto någon dag tidigare på Östergarns utholme. Två snabba obsar och ett pip under nästan en timmes trålande i buskaget. Så typiskt och så härligt!

Lördagen den 9:e fick jag oväntad och glädjande förstärkning. Janne J övervann alla fysiska skrupler och studsade upp från båren i bilen, pigg som en mört i Paån. Tyvärr var kungsfågelsångaren osynlig, men på samma ställe en svartvit flugsnappare och en HALSBANDSFLUGSNAPPARE, fenologirekord för Sverige ( tyvärr slogs det da´n därpå av Öland – förstås! Tycker litet surt att “vår” fågel hade tydligare droppfläck på vingen och tydligare andra vingband!). Ytterligare en sen fågel vinglade över Paviken, en 1K brunhök, när det var dax igen. Hade nästan gett upp vingbandare och att stirra i trädkronor och täta buskage när Janne tyckte att det rörde sig högt upp i en ask. Tjabadabadoo!

En taigasångare. Åter foto på “fel” fågel, detta är Digranstaigan som omnämns på andra ställen i texten och alltid denne David L som lyckats fånga det omöjliga! Obetydligt längre obsar än på gårdagens vingbandare, men vi var två så dubbel glädje. Tack Janne.

Söndagen bjöd den 3:e östliga “fylloskopen”, en “tristis”, sibirisk gransångare i buskarna nedanför där taigan setts da´n innan. Samma utseende och läte som den här fågeln fångad på foto av ingen mindre än Big Lasse

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/253585.jpg

5 olika ex rapporterades från Gotland under den snäva perioden 9 – 12.10!

11 oktober slog jag till med en sen dubbelbeckasin i Svältisstranden. Den parerades omgående med flera obsar på Öland – sic!

Så laddade vi. Anders hade bara fått större aptit av Sudretvistelsen och jag var omättlig. I arla morronväkten 13 oktober full fart söderut, destination Au riv.

Redan vid första grinden paraderade en grann bläsgåsflock med åtminstone 2 tundrasädgäss.

Fin start. Men vava, redan en skådare ute vid torrväten – och han spanade sådär planlöst och modstulet som… Anders förbluffas över mitt hastigt uppflammande svårmod.

Vi bytte några snabba med främlingen. Fågeln var väl någonstans ute i det oändliga Stockviken. Adrenalinet dunkade och tunnelseendet krympte sikten. Vidgades när främlingen viftade och när så PRÄRIELÖPAREN löpte över kikarfältet sken solen genom molnen.

Främlingen förvandlades till en bekannting från Västergarnsviken 2007 Daniel P. Den gången snöt han mig på en ägretthäger men nu delade vi löparen. Daniel P är inte en bra fotograf han är mer än så och fullblodsproffs inom sitt gebit. Kolla hans hemsida

http://danielpettersson.com/

och de här bilderna, 

och de här när han drog vidare till Närsholmen och den brednäbbade simsnäppan,

Verkligen ett glatt återseende. Tack för bilderna Daniel!

Anders och jag drog så sydvästvart och stannade till vid Digrans. Lagom för några taigalock. Så kaffe längst ned på Rivetspetsen innan dax för taigalyssning igen. Än bättre lock men tyvärr ur sikte – vi hade ju båda obsar från tidigare och fick nöja oss med synen av fyra (4!) svarthättor. Anders gladdes med en fjällvråk vid Muskmyr.

Så Faludden igen med mer gäss, en gammal pilgrimsfalk, som ett tag satt i stora masten, en lövsångare i Alkärret bland annat smågodis. Häftigast dock Peter S som med hela familjen ringmärkte i dungen och sedan softade ute vid fyren där jag återsåg honom efter 20 år!!! Senast vi sågs var när vi raidade Getterön och Morups tånge någon gång i början av 90-talet, jaktfalk och vittrut fanns bland skalperna i “ynglingarnas” bälten den gången.

Före sedvanlig avrundning i Hemse passerade vi Alva och kunde mer ana än se den 2K svarthuvade mås som furagerade med hundratals andra vitfåglar i nyplogfårorna efter en traktor. Fotad av en av de vassa förmågorna på ön som klappar på porten till Jurassic Park, Mikael Nils

En påpasslig dokubild, kul och tack Mikael!

Så avslut i Hemse – trodde vi, men över fälten när vi töffade ut ur Sudrets centralort svävade en rödglada som praktfull slutvinjett.

Nåja, natten sänkte sig över Big Baluns hos Anders. Finish vid midnatt till baklava och en flaska med rom bom-bom!

Tusen varma tack Anders.

Uppe redan 3:00 men dusade till 4:00. Gjorde frukost, halva yogapasset och väckte Eva 4:30. Allt flöt på och 5:30 avgick taxin till flyget med Eva. Jag avslutade yogan och lade mig sedan med avslappningandning på mattan och somnade. Vaknade perfekt till 7:00 när Anders törnade upp. Gjorde matsäck medan vi gjorde upp strategin. Eniga – Närsholmen hade varit överlägset produktiv senaste tiden och dessutom utrustad med en visserligen sedd men ändå rarris.

Fina vibbar på ditfärden med tornfalk vid Tjautet och en varfågel i Väte. På Närsholmen fluktade vi vår vän, brednäbbade simsnäppan som verkade litet slö – inte undra på det med sådant frosseri!! Sedan gav vi oss i kast med elementens raseri, men mest blev det njuta och fika. Njut själva av Anders bilder.

Sedan kunde Anders inte hålla sig. Och det suveräna resultatet ser ni här

Han höll på att missa uppvisningen av 3 1K-trutar, en Medelhavs, en Kaspisk och en silltrut tillsammans med havs-och gråtrutar innan vi drog vidare mot Nabben.

En lätt mättnadskänsla förnamns hos oss båda. På hotspoten med tidigare obsar av svartpannad törnskata och rödhalsade gäss sprang en piplärka på vägen framför bilen, DEN VAR STOR!! Vi blev på alerten igen och rusade ut på fältet dit den flugit och fick se och höra den igen – STÖRRE PIPLÄRKAN!

Grädde på moset att hitta något eget och vi belönade oss med ett softskådande ut mot Lausholmarna, med fika. Avslut blev ett myllrande Lausviken från Örnkullen – kanske 10 000 (!) vitkindade gäss. Dvs riktigt avslut blev det i Hemse skrudat i marknadsyra.

Efter en “lugn” helg med videsparv bland litet annat småputtrigt svängde Anders upp Saaben på måndagsmorgonen. Eva hängdes av i Klinte och full fart ut på Faluddespetsen.

Anders & jag hann precis hänga in en alförrädare av yngre typ, innan Marita W och Gutt Å dök upp. Småputtrigt med litet lommar och några gåsflockar men knappast pulshöjande. Häftigast några dvärgmåsar och en Kaspisk som slickade stranden och så en ung pille som svepte förbi osynlig för alla utom den som så turligt lät sitt vatten bakom knuten. Otur i turen var att jag samtidigt förlorade mina fallfärdiga men ack så kära glasögon!

Vi lämnade Faludden och svängde förbi Alkärret för att tjingsa på Nordinarna. Blåsten inbjöd inte till tättingskåd i de annars så giftiga dungarna. Trevligt att träffa herrarna som dessutom var förstärkta med en av GOFs grundare Lars-Åke P!

Gårdagen hade fört med sig luriga rapporter som fick alltmer substans under natten med foton på en brednäbbad simsnäppa på Närsholmen. Dragerfarenheten med blåstjärten häromdagen gjorde att Anders och jag inte tvekade trots avsaknad av positiva rapporter under förmiddagen. Dessutom hade det ju gått troll i Eke som ligger på vägen – alla såg glador där utom vi.

När vi gjorde oss omaket att stanna och gå ur bilen, så vips hade vi rödglador både här och där. Där ser man och styrkta av detta signerade vi en mästarstrategi på Närsholmen; från grinden gick vi gemensamt ut till stranden, där vi hade mycket fågel bl.a. 2 dvärgmåsar. Anders återvände och tog bilen ut till Talldungen medan jag fortsatte längs stranden. Nästan framme vid Talldungen började jag bereda mig för sträckan upp Fyren, NV Fyren hade angetts på “larmet”.

Då fladdrar något vitt till över tången några meter från mig – BREDNÄBBADE SIMSNÄPPAN!!! Det gamla adjunktsvrålet kom väl till pass i den hårda blåsten och Anders tog de 300 meterna i gigantiska sjumilakliv och var på plats på 0-tid! Efter ett tag gjorde simsnäppan en kul manöver och flög runt oss, ja nettopp mellan benen på oss för att sedan dra söderut längs stranden i bländande motljus så vi tappade den.

Vi ringde Gutt, som ville ha ett Gotlandskryss och meddelade rapportcentralen alias Janne J. Sedan inväntade vi suktare med att fika och beundra det stormande havet. Samtidigt med Gutt dök David L upp och det var sedan bara att till kvällen gå in på Svalan för att se vad denna eminente fotograf hittat på

Ser man på och vi som tyckte fågeln verkade litet vesen. Här förser den sig med en fet räka.

Dagen därpå vallfärdade alltfler till Närsholmen och den lilla viken väster om Talldungen. Och fågeln forsatte att mumsa i sig. Här en annan fotoexvilibrist som varit framme, Per S!

Höga förväntningar när vi lyfte från Säve i måndags (27/9). Taxi i fin höstsol via häftiga fågellokaler på Hisingen som Hökällan gav goda kickar. Kaffet dög på planet till det hembakade. Så sedvanlig storhandling på Domus i Visby och kul chaufför i Agnes stab som gjort Chile. Härligt, härligt att storma in på Mafrids. Brasa, halva specialare och goa sängar.

Vaggandes till sömns av goda vibbar. Juppen, “Il Maestro” slog till i Digranskurvan den 22 september 12:40 och fotade!!!-  

Och visst är det örnen från Paviken 2 april, ålder, dräkt – vore ett mirakulöst sammanträffande annars!!!

Än bättre blev det med David Ls bilder några dagar senare. Hej och hå vicken grej! – och, á la Tönn hur osynliga kan dessa örnar vara under sommarhalvåret????

Anders som så klokt velat välja Tofta skjutfält (där Janne J och Per-Ola skåpade in den någon timme efter Paviken) när vi drog på den i april – Han hade missat Digrans med en kvart och någon dag senare Hoburgen med 20 min. Så han sög på revansch – den skulle tas!

Men först en lätt uppmjukning i hemmamarker på tisdagen. För “göteborgaren” svindlande för Anders vardagsmat. Gåsflockar med bläs-vitkindade-prut-och tundrasäd, gransångare, tranor, brunhök!

Adrenalinstinna dånade vi iväg i gott väder på tisdagsmorgonen. På Sudret valde vi genast Skogesnuttens högsta punkt med bästa överblick av Alvret. Först litet kärvt med vind och skymmande moln, men tämligen omgående tumlade det runt rovisar litet varstans och himlen prickades av mörka siluetter, fiskgjuse, bivråk, 10-tals av sparvhök, blå kärrhök, havsörn, kungsörn och ormvråk, åtskilliga tornfalkar och flera duvhökar. Dessutom nästan-stäpphök och nästan-mindre skrik!?

 Till slut blev det ändå nödvändigt att uppsöka varmare breddgrader, dvs bilen och Hoburgen. En liten avstickare mot Lasse Js vid Digrans för att kolla gässen och vi spikar en ung pilgrimsfalk och en STÄPPHÖK, grannt och pedagogiskt med 4 blå kärrhökar. Förmodligen samma fågel som hållit till här sedan början av september till åtminstone 1 oktober. I så fall här på bild tagen av ingen mindre än Josef A. Josef A har en nu unik och omöjlig(?) att slå svit av shots av fåglar på Gotland, stäppsångare, större turturduva och stormsvala.

 Observera karaktärer som distinkt vita fläcken under ögat på mörkt huvud med tydligt ljust halsband, detta saknas på blå kärrhökar som kan ha röd tämligen otecknad undersida och kontrasterande mörka armpennor. Storlek och nätthet är andra skiljande karaktär, som var mycket tydlig med arterna sida vid sida.

Efter detta drack vi kaffe under regnsjok och preppade för förnyad attack på Muskmyr, då vi träffade på Ulf N, som varit på Faludden. Det blåste så han var missmodig plus att knäet inte var bra. dessutom snackades om islommar och BLÅSTJÄRT! – i talldungen. Och han hade inget sett!

“Vilken talldunge. Vilka var där!?” – “Mjaa en kille med jättekamera som talat med Johan T, som var på Öland och fått larmet på sin BMS!” Märkligt, men inget val bara att dra. Men kanske bäst att först göra en koll med sambandscentralen, dvs Janne J. Härligt att höra hans röst och klara besked, Närsholmen talldungen kvar för 20 min sedan.

Anders hittade smartvägar som gamle världsmästaren i orientering Berndt “Syre” Frilén och smekte fram Saaben i en sådan hastighet att Victor Muller skulle spinna som en katt. En dryg halvtimme efter Ulf N vinkat av oss vid sydligaste Hoburgen så fläkte vi oss ur bilen vid talldungen på Närsholmen. Den förste vi ser är Juppen som lungt sitter och mumsar sin matsäck i bilen. “Den var här för – 20 minuter sedan”, Anders får frossbrytningar. “Tidigare var den ganska stationär vid liggande rosenbusken”, gamla brunsångarstället. Adrenalinkokande jogging dit. Rödhakar, rödhakar överallt, Där – nej, men…Nej! Mobilen ringde, den är vid bilarna. Nu rena Bolt-rushen och efter ytterligare några frustrerande rödhakar,

Anders utförde en prestation fullt i klass med Davids Fiskhamnstrutar. Diggade genom tuben denna rastlösa fågel. Förstora upp och ni kan nog se att stjärtpennornas spetsighet indikerar en 1K-fågel. Intressant detalj är att blåstjärten slår nedåt med stjärten, inte uppåt som rödhaken eller darrande som rödstjärten.

Kul med denna fina 1K mindre flugsnappare nästan i samma kikarfält.

JURRASIC PARK

Det krävs något extra som den här blåstjärten. Då blir mycket ännu mer! Tänk vilken uppställning. Här tre giganter från “anno dazumal” som lungt mumsar i sig kanonobsar på läckerbiten. Ola W, Juppen och Tårtan!

Och här två som attackerar likt fordomsdags Tyrannosar, Smitten och Lasse J!

Och ser man på!! – här mästras självaste Mäster Olof av Il Maestro, Juppen. En Taigaflugsnappare hade uppvisat bara rent grått på undersidan och en helmörk näbb. Detta var en vanlig mindre!

Till slut måste man beundra Anders som höll sig kall och lyckades plåta dessa forntida vidunder “in action” – inte ofarligt!

Det har gått troll i vår planerade havsfågelflogg denna höst, Anders och min. För andra gången missar vi ett fint kör. Kom litet snabbt på och i ofas med ett bröllop för Anders del.

David var dock fint på G liksom vid förra köret och föreslog fredagen 17/9 efter barntömning på Kvarnhjulet.

Jag var otålig och redo redan på torsdagmorgonen men regnet piskade oläckert mot fönstret. Segade mig ändå iväg och vid Volvo upphörde regnet. Belönades med en älg, en fjolåring på en äng, för att ge mig en liten kick. Och ute vid hidet efter ännu en kick, blåhake, riktigt gott.

Så givet valde jag ensam utomhus.Missade det sociala med så trevliga och vassa som exempelvis Martin O och Björn L, kändis från i våras och Cape Armini! Skådandet som var överraskande lamt blev dock just denna gång bättre utifrån. Hade säkert med det rent njutbara att göra, soligare, varmare etc.

Förutom det simpla kittet av havssula, stormfågel, storlabb, tretåig mås, toppskarv, div tärnor och otaliga sillmular skåpade jag in gråhkedopping, grålira samt kust-och fjällabb. Blev väl litet bu och bä från hidet liksom för röstrup och lappsparv. Gråisarna Ok men…

Hemvägen och portarna öppnades. Först Fiskhamnen med kryzzhjälp på Medelhavstruten och fisk-o silvertärna så rotblöta.

Eva kom hem på kvällen och jag laddade.

Klockan åtta på Bergsbo. Pascal och Lydia till skolan. Det regnar men vi satsar – Bua udde, som blir Ringhalsudden. David lotsar med GPSen och vi hittar den allra ljuvligaste platsen. Skydd från kulingen och de ettriga regnskurarna.

Positionerar oss nästan militärt och efter bara en kort stund – där uppe!!!- en ISLOM i nästan praktsommardräkt. Voilá och visst blir den en följetong söderöver de följande dagarna, vi först och David kontaktar Micke söderut.

David rekar och jag svårar med en fjällabb som vispar runt.

Så inte först – rapport om tärnmås strax norröver förbi Backfiskarudden och alltid pålitlige Håkan N. David på kanonhugg fångar in den mycket svåra måsen, tur man glott på så´na i tusental utanför Godahoppsudden. I rådande läge ger den en mycket mörkt och smalvingat intryck helt annorlunda mot hur den ser ut på foton och i god belysning. Hugger sig också fram så att den kan föra tanken till såväl fjällabb som tärna. Blir bara en bland en handfull artfränder söderöver.

Vi får rika tillfällen att jobba på roliga tärnor. Två stycken för nästan tanken till sk “Portlandica terns”, 2K fisk/silvertärnor – kul liksom den härliga fjällabb som passerade på njutavstånd men fort.

Vi avrundade så i Båtafjorden, när regnet attackerade med full kraft. Vi hann bl.a. med tre (3!) pilgrimsfalkar.

Rating ger den här fågelskådartrippen högsta poäng på alla mina hang-ups, natur, skådande och social interaktion.

Alltså outstanding – TACK DAVID!!!!!!!

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion

På söndagen 12 september backade hela Bergsbo min springinvit! Det var tennis, Liseberg och allt möjligt. Men kanske lika så gott att få springa ensam, förkylningssymptomen nyss försvunna och läge för mycket lugn lunk. Körde ändå en hel “dubbelåtta”, men i ett tempo som tillät mig att bland korsnäbbstjattret från högträden i södra delen av fjället urskilja något som lät större korsnäbb!

Efter att sedan ha steppat upp 3:15 på måndagsmorgonen och ha fixat frukost och sedan följt Eva till flygbussen, destination London, var det dragläge för stålmannen på sin stålhingst! En tuvsnäppa hade på söndagseftermiddagen varit bekvämt stationär i Välen – till skymningen.

Lätt medvind längs Mölndalssänkan västerut och det kändes väldigt säkert. Vid framkomsten stack ett lagom antal tuber ut från plattformen. En liten mumsbit med andra ord. Men vid närmare kontakt slokade tuberna och det behövdes ingen tuva, det räckte med en imaginär för att stjälpa lasset. På en gång frös jag och var grymt trött och hungrig.

Fint att bunkra på hemvägen och sedan langa in för att stupa i halmen. Kanske hann jag några nostalgiska sweet-dreams om när jag upptäckte en tuvsnäppa i Västergarnsviken den 27 juli 2004 (kvar till den 29 juli).

Den alltid alerte David L får illustrera med en tuvsnäppa i Västergarnsviken 16 maj 2008,

När jag vaknade kom jag att tänka på en betydligt värre tuva, en stor tuva. Den 19 augusti 2008 cyklade jag med än större tillförsikt förbi Välen och ut till Stora Amundön och den vassomgärdade kanalen som skiljer ön från fasta landet.

Lasse L, “mr Amundön”, en spjuver och excellent fågelfotograf hade hittat och fotat en vattensångare dagen innan. Slött fastän jag nåtts av nyheten hade jag inväntat fler positiva rapporter tills det var försent. Men jag var tryggt optimistisk när före skolan tog min “lilla” omväg. Jag stärktes ytterligare vid åsynen av ett jättegäng fokuserade och adrenalinstinna skådare av kommandotyp.

Mycket riktigt, efter en halvtimmes fruktlöst stirrande och “pyschande” var det dags. En kraftnatur med rappa order tog kommandot och anförde trupperna i en mycket disciplinerad och naturvidrig flogg. Jag drog mig fegt över till andra sidan kanalen, dels för att bättre kunna se, dels för att inte “befläckas”. Men jag måste genast bekänna, att om … så…!

En missad vattensångare är en svidande dip i Sverige och det är ingen liten tuva som stjälper ett stort lass utan en stor tuva som stjälper gigantiska lass. David och de tre små barnen tältade i Falsterbo den 27 juli i år när en vattensångare ringmärktes i Flommen. Tyvärr nåddes de försent av mitt SMS för det som Jonas E hann se och fota,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/232184.JPG

 En annan i Halmstad 11 och 12 september fotades av en alert skådare och skapade frustration och ruelse såväl som vild och otyglad glädje hos skådare beroende av framgång. Britt-Marie S hjältinna med nedanstående,

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2010/large/246850.jpg

Vattensångaren är ett derivat av sävsångaren, såvitt ankommer på mänskliga sinnen. Sång, utseende, storlek och habitat är lika, men tillräckligt urskiljbara för att motivera en art. Den har ett smalt häckningsområde inom sävsångarens stort utbredda. Kärnområdet utgår från Polen och ligger som ett smalt band från Östeuropa till Västra Palearktis östra gräns Ural. Höstflyttningen går västerut, Holland, södra England, norra Frankrike och så längs Atlantkusten till Västafrika söder om Sahara. Det finns enstaka häckningar registrerade i Holland, Frankrike och västra Tyskland. Normalt verkar vårflyttningen gå mera “rakt”. Fa höstflyttningen, som börjar redan i juli är ju högintressant i Sverige!

Artningen av en fräsch fågel syns bra på bilderna. Gul hjässa omgiven av breda svarta hjässband, två breda gula “trams” på svart rygg och så två finesser som syns på den handhållna fågeln, tydligt streckad övergump och spetsiga stjärtpennor. Sången är litet av en slö sävsångare med typisk surrande inledning följd av en räcka visslingar (à la omelodisk sydnäktergal!).

http://www.xeno-canto.org/species.php?query=sp:9711.20

“Mitt” svenska fynd var på Svältholmen 9 september 1984, Tyvärr var jag för orutinerad och det fanns ingen mobil, Anders eller Janne. Från början hade jag kastat om de två finesser jag tidigare talat om och blev helt förvirrad. Blev en extradag i Svältislagunens vass när jag upptäckte misstaget. Men det bidde inget mer utan stannade vid denna notis.

Riktig autencitet blev det istället i Österled. 26 maj 1996 lyssnade Janne och jag, efter tips, på en vattensångare i vassarna norr om Hapsalu-viken i Estland och 20 maj 1999 upptäckte jag själv den lille rackaren i ett buskage vid GRUs gamla högkvarter på Spithami, också i Estland – underbara obsar på en enigmatisk art!