Olof Armini om fåglar och natur

Gojan på Öland blir väl inte den succé jag drömde om i ett tidigare inlägg. Den är nu en “klam”art, nästlägst rankad i obslistan. Endast en “string”art är lägre. Definitionerna bestäms av skådarkollektivets inre krets. Jag återkommer om detta.

Börjar bli dax för resumé av 2020 (och smyga in litet av äldre årgångar!). Regnet piskar mot rutan. Saltspår visar på vindriktning och – styrka. Och på närheten till havet. Kaffe och saffransbulle. Varmt och gött, med utsikten som bjudit mitt fågelskådande så mycket.

Coronasmittfritt, tror jag, medan de som “förstår” grälar om vilka som är smittade – om alla är smittade eller om ingen är det. Ungefär som vi skådare kan gräla om någon sett det sedda eller inte.

Tänker först på den sista. En obs från Skvalpvik på sydostligaste Gotland. Upptäckare ingen mindre än Lasse J – en svart rödstjärt av rasen phoenicuroides. En glimrande fin hane och lik denne hane från Kazakhstan.

Än mera lik denne hane på Sudret bara några km därifrån men långt borta i tiden 15 november 1986. Hittades av rovisgänget. “Rovisarnas” eminente “van Gogh”, Harald, målade porträttlikt och jag (an)tecknade pliktskyldigast.

Roligt minne och lärorikt. Dels kring den kluriga art/rasbestämningen. Men också kring den större frågan vad som setts. Vad, vem bestämmer? Titta på fina foton på APan.

Behöver bara titta ut och minnas. Fjällgås, Spetsbergsgås eller Tornuggla. Bekräftar sammantträffanden eller förvirras omdöme/bedömning. Sannolikt både ock.

Two-bird theory eller vad sägs om följande. Hörde vad jag tror var en Brunsångare i Lunnagård 9 december. Sent däckbyte på Toyota, därstädes tillät en promenix och när jag jobbade på 200 kanadicker, några grågäss och en rolig hybrid lockade den karaktäristisk, men försvann lika typiskt spårlöst.

18 december, 1 mil fågelväg därifrån, hittas en brunsångare i Torslandaviken. Den är fortfarande är kvar. Samma fågel, en artfrände eller bara en sammanträffande illusion?? Har brunsångare blivit vanligare eller…?

Så till den invasiva Halsbandsparakiten. Kryssades den 9 juli 1984 vid Hotel Midways pool utanför Karachi airport. Trodde den var exklusiv för SE Asia, men har sedan sett den på Rhodos, Aqabaviken, Hyde park mfl ställen – häckande!

Ändå när den flyger förbi Västergarn och sedan landar i Kastlösa och blir en av decembers mest besedda fåglar. Då är den en klammad illusion.

Min utsikt är uppdaterad.

Rätt fåglar i rätt tid på rätt plats – utanför köket OR 25

Disigt, mörkt, utan livgivande D-vitamin från solen.

Detta Covid-år så dystert

Men med lysande rött budskap om en riktig vinter – HM!

Rapporterna från denna plätt har säkert fått många att höja ögonbrynen, “Hur kan man se så mycket?”. Men räknar man tid och travade meter så sänks ögonbrynen och kommentaren ändras, “Att man inte ser mer!”

Vad som är rätt vet jag inte, men visst svävar man ofta bort i tankar, allt mellan existens och matematik till dagens menu – och hur räknar man då och hur skärpt är man???

Häromdagen hittade jag

En Morkulla. Inte första fyndet utan regelbunden fa på hösten. Annars är en Tretåig mås märkligaste likfyndet.

Trädet med domherrar har hyst allt från Tallbit och Bändelkorsnäbb till Tajgasångare.

En hastig visit av någon av Tornugglorna var kanske en vision. Medan en passerande Fjällgås på Gustav Adolfsdagen (6 nov) i flock med Tundrasädgäss var mer substantiell. Att synka med de 5 fjällgässen i Galtabäck senare samma dag verkar mindre sannolikt än med den ensamma fjällgåsen i Kungsbacka – med bla Tundrasädgäss.

Men som sagt plockat ur 30 års travande och tittande!

8 december 2004, Lerviks hamn med David och en härlig ISMÅS. En hel del skådare och vill minnas att Mikael Nord chummade med ett laxkadaver.

Blev två besök till, ett med cykel och ett med Magnus och Ivar. Härlig skådning, inte bara på Ismås, och jag tog Lerkil till mitt hjärta.

Har senare varit där med Berndt några gånger. Ett välbalanserat havsskådaralternativ. Övergången mellan den bohuslänska arkipelagen och den mer flacka Hallandskusten. Med bil tidsmässigt nära OR, lättillgängligt och bekvämt.

Gett en hel del fint, om än ingen mer ismås, så tex Brednäbbad simsnäppa och Vitnäbbad Islom vid ett tillfälle.

Alltså klämtade minnena när Eva, Yaris och jag, 20 november turade Lervik med fin matsäck. Eva blev förtjust och jag gottade mig. En Svartnäbbad Islom drog förbi några gånger, en Alkekung likaså, mkt Toppskarv och Tretåmås, några Mindre sångsvanar mot S.

Så blixtrade det till. Men som blixten lika skarpt som snabbt. En Svärthane låg och guppade en bit ut. Jag reagerade som stungen av en kobra. Brett vitt uppåtriktat komma bakom ögat. Näbben med knöl som täckte del av näbbfärgen, gul med rödstick. Trodde mig ana brunton (amerikansk) men helsvart när den (med blixtens hastighet) flög iväg (sibirisk). SIBIRISK KNÖLSVÄRTA; hanen som siktats i södra Halland de två senaste vintrarna??? – deja vu!? Tja, litet håll och kort, kanske en sk stringare i strängares glasögon.

22 november nytt försök och nu i styv kuling med smattrande rapporter från Hönö (David mfl på hugget) och andra hotspots längs Västkusten. Litet överraskande var även Lervik välbesatt (Bla Erik Landgren Davids gamle skådarkompis) och jag lite senfärdig hade missat såväl Klyksvala som Svartnäsa – sic!

På behörigt Covid – avstånd, kunde jag dock replikera med Bredstjärtad labb, Storlabb och Lunnefågel och släckte den sura dippkänslan till bara syrlig. Blev också ensam om 2-3 Kaspiska trutar, klockrena 1K-fåglar, om än på litet håll. Klykor, Svartnäsor och Kaspiska var dagens arter på Västkusten – i antal!

23 november blev dagens art, en fågel som blev fotad helt underbart av Erik L – i Lervik!!! – en 1K ROSENMÅS. Den dansade söderut någon timme innan jag tuffade in för tredje gången gillt efter att ha satt av Eva i Kungsbacka. Sur-sur drypande dip fick lindras med fin skådning i splendid isolation.

Så började det droppa in några skådare, måndag men lunchtid – och dagens twitchare skyr inte tid eller avstånd!!! Frågade litet försiktigt på behörigt avstånd. “Måsen hade vänt nere vid Fjärhals och dragit norrut – mot Lerkil”.

Skärpte mig och mycket riktigt hittade jag en liten mås, tärnlik, som jag minns min hittills enda Rosenmås, en juldag på Hönö/Öckerö. En liten bit ut över det mörka havet förstärktes intrycket av långa, vita vingar – det svarta w-tecknet försvann mot havet ibland!

Två skådare utmanade lunchrasten och stod mumlande och “humrade” över tuberna när jag utmanade Covidavståndet. Dom hade redan upptäckt måsen – Deja vu. Dippen övergick från bittersur till sötsur. Trots allt ingen ädelobs!

Appropå string, sträng, dip, dop, spontan, rymling…

Rapporterade 16 oktober i Västergarn en Halsbandsparakit på väg mot Öland.

Så fullt pådrag Kastlösa, Öland – Från åtminstone 26 nov – stationär, ej ringmärkt Halsbandsparakit! Nollad på BA och slår därmed Ökensångare, Bergstajgasångare och Mongolpiplärka mfl go´bitar på BA.

Läs Nils-Olof J ovan och tänk på Stripgås och Mandarinand och ny behandling i skådarsverige. Jag gnuggar händerna och gottar mig åt ljuva drömmar om ädelkryss, första i Sverige – Men förstås, Bara en goja så…

Kan då tänka på 1984 och min första äkta Halsbandsparakit, vid poolen på ett hotell i Karachi tror jag det var. Strax innan Delly-belly sänkte mig efter en obetänksam äggfrukost.

Ägnar mig åt en frukost, smittofri !? Och återkommer i ämnet

Läckert namn jag inte hört förut. Mötte den, eller åtminstone dennes presumptive gengångare frekvent på Island. Upplevde den som en flytande övergång från Vitvingad trut “Classico”.

Inte för att blanda smolk i Värmlandsbägaren med en av varje. Men en darrig undersökning häromåret av diverse RK från Baffin till Barent visade på ganska splittrad uppfattning.

Går man sedan vidare i flödet mot Thayer blir det allt lurigare och ibland mörkare eller vad sägs

Två luringar? Thayer/Baffin eller …

Amrikanska ornitologer med större inslag av kvinnlig fägring kanske är mer odogmatiska än vi nordbor (se bara på vår coronahantering) och accepterar en vandring på gungfly. Jag gillar det!

I söndags 4 okt tänkte jag en travrunda på ca 4 km. En utmaning med tanke på artroskänslan i höfterna och häftigt obeständiga skodon mot morronvätan i gräset. Över kobryggan och åtminstone höra Kungsfiskaren. Längs Västergarnsviken och skrämma några Dvärgbeckasiner bland alla Enkelbeckasiner.

Blev istället en gåsdag med läckerbitarna Bläs-och Tundrasädgäss. Detta flöde har tidigare normalt gått litet söder om Gotland, men tycks med åren flyttat litet norrut. Följer Vitkindrutten Sibiriska ishavskusten – NV Europas jordbruksfält, dock med utgångspunkt Sibiriska Tundran och därför några dagar tidigare.

I år med SO-vindar istället för Atlantlågtryck särskilt gynnsamt. Alltså torr om fossingarna, artrosen väck men tusentals kacklande gäss i skyn – ljuvligt.

Varit förvirrat sedan prim mars, när jag kom från Västergarn förra gången. Pandemin – förstås och sedan direkta eller indirekta följder av den. Karantän, köpa och köra bil ffg sedan 1984, hänvisad till oss två och stora omställningar. Men också ett lugn och turen att ha både Göteborg och fa Västergarn.

Den 29 september startade jag upp från sängen vid 0300 på Olof Rudbeck. Metodiskt masade jag mig ut att hämta Yaris. Fick ordning på lyset och 0400 startade Evas superorganiserade packning. Och 0500 var vi till sista milliliter färdigpackade.

Ljusexercis på motorväg (Eva påpekade med rätta att sätta ned farten ibland) till Hökerum utanför Ulricehamn. Där en härlig hockyröra innan vi tacklade Jönköpings turn-around – vi lyckades komma ut på vägen mot Oskarshamn. En längre paus med kaffe innan Målilla och vi skådar en trafikdödad Grävling, enda wild-life på resan.

Ca 1000 tuffar vi in på Gotlandsterminal och 1040 ankommer Visbyfärjan. Vältajmat måste man säga. Med skyddsmask och visir äntrar vi allergihytten och får en lugn överfärd med god matsäck.

1440 i Visby och ca 1500, Home sweet home! Vidunderligt skönt. Och välordnat – åter thanks to Eva! Vi och särskilt jag vårdar rekonvalescens från tandinfektion mm. Skönt i välbäddade köket.

Genast ut i sista septemberdagen och kanske litet väl lång promenad Svältis tor; Rödstrupig piplärka, Lappsparv, Dvärgbeckasin typiska höstsubrarrisar. Så vid sista stättan lockar jag in första Tajgasångaren. Var ju med när den första på Gotland sågs 19 oktober 1980 i Hoburgsbranten. Numer är arten väl en normal subrarris, särskilt vid den här tiden. Men jag kan ju inte…!

Har sedan ett lite “kluster” vid framlidne Kajs hus – alltid ett hett ställe. Har vanlig Gransångare och Sibirisk Gransångare, en riktig rarris men bara hörd, och Mindre flugsnappare. En Havsörn som seglar förbi förminskar inte upplevelsen. Men som prick över i:et hörs Tajgasångare, nr 2 eller är det samma?

Nr 3 har jag sedan med Eva vid Paåns utlopp ur Paviken. En riktig Tajga bonanza! Inget man kunnat tänka sig för nästan exakt 40 år sedan.

Oktober inleddes med Yaris till Fyren och där kunde jag säkerställa, om det nu går?, en Sibirisk Gransångare, länge och väl både att ses och lyssnas till. Fick tips från en golfare om Kungsfiskare i hamnen. Passade på att kryssa den på hemvägen samtidigt som jag fick chansen till litet swahili med en annan Afrikaveteran, som faktiskt träffat Nyerere!!! Har sedan Blåhaken i trädgården sedan igår.

2 oktober vatten och vin. En sprudlande liten juvel har ersatt Tajgasångaren(na) på Svältisvägen, Kungsfågelsångare, fortfarande bara subrarris men ändå bra mycket ovanligare. Men så litet backlash i konvalescensen. Får litet vibbar av Trumps dilemma – dock inte covid!?

Ser fram emot härliga dagar trots allt

Invasiv och invasion är två närbesläktade ord. Men när vi fågelskådare pratar om invasiv art och invasionsart menar vi två olika saker.

Invasionsarter kan vara, just nu, Bändelkorsnäbb, som jag själv hade i Stenkumla prästgårds enda lärkträd häromdan. Flera obsar på ön och runtom i södra/mellersta Sverige. Arten kommer i skov med jämna mellanrum. Detsamma kan vi hoppas på för Aftonfalk efter rapport om minst tre ex i Östergarn! (Kanske var två av dem Tornfalkar?)

Ivasiva arter kommer mer tungt vällande och övertar permanent nischer som kan vara lediga, men de kan också tränga ut andra arter. En del blir kontroversiella som nu senast Nilgås. Tom en del “djurvänner” applåderar dödspatrullerna som rycker ut.

Två arter har iår slagit till på ön med ett viktigt landmärke, konstaterad häckning, Kornsparv och Busksångare. Åtminstone den sistnämnda är nog tidigare förbisedd. Både är okontroversiella – so far!

Här har vi två Bläsgäss som översomrar. På golfbanan, 2K fåglar och föga tecken på invasivitet. Men vem vet? Vitkindade gäss startade sin invasion i Sverige på Gotland.

Så var det med Ägretthägern, Gotland första svenska häckplatsen. Första obsen på Gotland i mitten av 80-talet. Nu talrik häckare och vi väntar bara på första kullen i Paviken eller i hägerkolonin vid Varvsholm.

Härlig syn. Har också roat mig med litet nattsudd. Faktiskt lyckats med 5 planeter under en natt, om än inte samtidigt.

Jupiter och Saturnus ses tidig natt i S nära varandra. Jupiter stor och självlysande med flera månar. Saturnus strax öster om Jupiter, med ringar. Ett darrigt försök att fota Jupiter.

Här månskäran i sällskap av den mest lysande planeten Venus. I Augusti som Morgonstjärnan. Tidigare under natten och helst tidigare i Augusti har den svagare Merkurius kunnat fångas in snett ned till vänster strax över trädtopparna. Också tidigare under natten har den rödaktigt lysande krigsguden Mars marscherat söderut framför Venus. Kameran är riktad mot ONO. Här har också fladdrat ett tiotal fladdermöss, omöjliga att få på bild. Men av åtminstone två arter. Mest sannolikt Nordisk och Dvärg.

Dock allra häftigast en Tornuggla som hörts flera nätter, alltid i svarta natten och inte sedd. Kanske samma som 25/2 kl 0400!!

Tja, var väl mest jag som dansade på yoga-mattan. Slog upp köksfönstret och där stod dom och gottade sig i den mogna rågåkern – rågen, förutsättning för människan och ölen. Alltså två kovextioner mellan dom och mig, dans och råg/öl!!!

Har lagt oss till med nya vanor med bilen och hittat nya ställen på ön, både när och fjärran. Vi prövar att gå söderut från Västergarns hamn, förbi Valbyte och Hönseriet. Aldrig gjort det på 40 år!! Det var där David hittade öns första Isabellastenskvätta (givetvis underkänd av Ayatollorna i RK sic!).

Jag är förstås litet lazy. Så när Eva promenerar blir jag ofta stående på någon hamnpir med utsikt över Västergarnsviken mot Svältholmen.

Idag bjöds bland annat detta

Några vackra Spovsnäppor och en Mindre Strandpipare.

-92 satt David för sista gången på bussen till Visby. Studenten stundade och han spanade som vanligt av vägen, att kanske efter 3 år hitta en rarris. Och redan i vasskanten av Klinteviken – en VIT HÄGER, en ÄGRETT, den första i området och en av de första på Gotland! Han ringde mig från skolan och jag cyklade ned från Västergarn och fick den på EKOskådningslistan.

I morse så detta, 28 år senare. ÄGRETTEN är en invasiv art i Sverige, häckar på Gotland och kanske snart också i området.

13 ex som “betar” i södra delen av sjön och någon/några i den norra delen. Mäktigt.

Mäktigt också med natthimlavalvets uppvisning. NEOWISE, kometen med tjusig plym strax nedanför Karlavagnen. I söder JUPITER med månar och SATURNUS med ringar. I öster röde krigaren MARS. I gryningen lyskraftiga VENUS i NO – morgonstjärnan. Vilket skådespel. Och tre olika sorters FLADDERMÖSS, som jag också kunde HÖRA, liksom syrsor/vårtbitare – med suveräna hörapparaten!

Och som absoluta russinet i kakan, strax efter midnatt 18 juli, lät stridstjuten under krigsguden, i form av en TORNUGGLA – helt nära, flera gånger. Kanske, samma? – rapporterades på kvällen 26 juli!

Vad som händer nu! När jag var med på Naturmorgon anno dazumal, fick jag lära mig, att intressant var NU eller möjligen STEGET FÖRE. Eva är expert på det steget så jag får väl försöka.

Vid fmfikat/lunchen eller vad satt jag och gottade mig av Vildkaniner, Harpaltar och minnet av Fladdermöss och den fiktionella Neowise (naturligtvis moln höger om och lite lägre än Karlavagnen).

Så äntligen något!? – en kråka. Nej, måste vara en rova. Ormvråk väl, men nej! – kanske brunhök? Än bättre en BRUNGLADA som vinglade runt kyrka. Eva rusade efter kameran och jag slet. Till slut – kanonfotografen.

Kunde sedan också manipulera bilden.

Bidde nästan en Rödglada med den kluvna stjärten. Kluvet i dubbel bemärkelse, men beror nog på den slitna dräkten. Och kolla bred vingspets, prop kort stjärt, inget rödstick, inget tydligt vitt på vingundersidor och lita på observatören. Men kameran kan vara ett lurigt substantiell Proof -HÖ