Olof Armini om fåglar och natur

London – fortfarande en världsmetropol. Nämns bland en handfull städer dit allt måste, förr eller senare och snarast förr. Och visst gav myllret utanför dim-sum-restaurangen syn för sägen, där en gammel kaukasier, där en indiska, där mrs Smith med trulig dotter, där några kenyaner hela tiden ständigt nytt, exotiskt och vardagligt blandat.

Efter “bonnflyget” Ryan så hamnade vi på Blakemore hotell, jättefint, men de höll på att bygga om så vi bodde också kanonbilligt. Alldeles vid ett parkkomplex Kensington Gardens-Hyde Park-Green Park-S:t James Park. Från hörnet HP-KG, där vi bodde till hörnet längst bort i SJP var det nästan en halvmil i västöstlig riktning. I det hörnet var man nere vid Themsen, House of Parliament, Big Ben, Westminster Abbey och på vägen passerades Buckingham Palace och Harrods. Det enda som krävde litet stök och bök var att ta sig till Tate Modern och målet för resan, Mark Rothko-utställningen. Men visst var det värt det, både utställningen och 3 km genom råddiga men charmiga kvarter gav igen med råge!

Mina förväntningar på fågelplanet var minimaliserade. Vad göra när man är gift med en “shopoholic” och hamnar i världens regnigaste och foggigaste storstad i absolut naturdöd januari? Passa på att glo från flygbussen, slappa på hotellrummet, suga i sig en och annan pint samt hastigt avverka obligationer som utställningar, museum eller dylikt.

Nämnde i förra inlägget svartkråka och kanske-kanske sädesärla av den engelska rasen “yarrellii”. Redan innan flygbussen utan terminalen i Stansted klämde jag råka och forsärla, så nära! Var det ett gott eller dåligt omen!? En och en halv timme till Marble Arch i andra ändan av Hyde Park och med fina obsar på dovhjortar, hyfsat. Genom parken upptäcker jag den litet omvända ordningen att här var svartkråkan ensamhärskande svartfågel.

Sedan blev det två och en halv dagar mestadels i parkerna med 10 graders värme och sol, bara ett ilsket stänkande just innan vi åkte på torsdagen. Rödhake, taltrast och dubbeltrast sjöng för full hals och vi hade två riktiga stänkarupplevelser, naturmässigt.

På hemväg från Rothkoutställningen, på tisdagseftermiddagen hade vi kommit till nordvästliga hörnet av The Serpent, dammen i Hyde Park, alltså nästan hemma efter en dryg mils (svensk!!!) travande. En engelsk tant stod och tittade över ett staket på en liten gräsplätt, “Big one. Have a nice meal”. I gräset låg en livlös rörhöna. Den rörde sig litet – och bakom den stack det upp en nos och ett par pepparkornsögon. En av de många “snälla” grå ekorrarna i parken! MEN NEJ, en gigantisk brunråtta med ett bastant bett över nacken på fågeln släpade tämligen obekymrat in densamma under en rhododenron för ett skrovmål. 

Eftermiddagen, dagen därpå var jag på hemväg från S.t James Park och hade kommit till Buckingham Palace. Vanemässigt scannade jag av himlen, bara litet vitfågel och en duva med något påhäng. Rutinmässig koll och – HERRE DU MILDE – en PILGRIMSFALK i stadig flykt med BYTE i klorna över Buckingham Palace. Hur många har lyckats med en så´n mega på 2 dagars skådande!?

Och en “yarrellii” bidde det också, en honfärgad mycket bra vid ett dike i Hyde park!

Utförligare artgenomgång i nästa post.