Sillval i sikte 4 sep
Någon av stormdagarna gav sig en av valbåtarna ändå ut. Den vände strax och kaptenen fick då se en vikval hoppa. Dom hade dessförinnan haft ett högt utblås, som skapade ryktet om en större val i Faxafloi. Allt detta såg jag från stranden – utom vikvalen – jag undrade också över det höga utblåset.
Så igår hittades en sejval , den tredje största, efter blå- o sillvalen. Den var nära land vid Hafnarfjordur och med litet tur kunde den kanske ses från Bakkatjörn.
www.whalewatching.is/whale-diary-entry/7627/2013/09/03/tuesday-3-september-2013.aspx
Med litet tur hade kanske jag kunnat spanas in på någon av bilderna!!!!!
I morse fanns jag där och massor av valskådarfartyg på havet, men ingen sejval. Litet tamt också på havsfågelfronten. Övergick till att leta tundrapiparen. Enorma mängder ljungpipare försvårade. Såg stenfalk och jorduggla som nya.
Träffade Oskar, tidigare omnämnd, som sett en amerikansk tundrapipare alldeles nyss. Han skulle till jobbet och det började regna. Idag när det knappt var någon vind var “skyddet” värdelöst.
Duktigt blöt packade jag ihop och cyklade hemåt. Vid Bakkatjörns nordstrand såg jag en liten vadare som verkade intressant. Bara att packa upp tuben under den strilande himlen.
Bara kärrsnäppor och två smalnäbbade simsnäppor. Packa in igen och… – något får upp kärrorna som blivit litet fler!
OCH EN LITEN RACKARE MED VIT GUMP. Dom drar några varv över sjön innan de drar definitivt.
Jag väntar ett tag innan även jag drar – hem till torra Ránargata. Mäkta belåten. Berättar för Edward och Óskar om
VITGUMPSNÄPPAN.
Hoppas den hittas igen, obsen ger ju knappast underlag för en rapport!
Kanske de två vanligaste amrisvadarna, Men sicket ett flyt!