Olof Armini om fåglar och natur

Missade jag ändå köret? Den sjätte flödade det på, klykor, gråliror i en strid ström efter det att regnet upphört och vinden tagit i. Tröstade mig med att köpa några pjuck på XXL i Sisjön och enligt Evas räknealgoritmer för shopping hade jag tjänat 1000 spänn – ju mer man köper ju mer tjänar man, marknadsekonomin i sin prydo.

Vaknar 0200 den 7 oktober och konstaterar att det inte regnar men blåser friskt. Tvingar mig ned i sängen men ger upp 0400, upp och scannar yr, dmi och smhi. Ser ut som inget val och börjar fixa mackor och kaffe medan jag slukar frukt, hockygröt och grönt te. Avstår yogan för att få lungt till 0546 då bussen avgår från Spalding.

Allt under kontroll tills – var faen är mössan, den försvinner alltid, skit i den. Halvvägs nedför trappan, jävlar handkikaren!! Upp igen, in med nya pjucken och den livsfarliga ryggan på ryggen. Olycksbådande kras när jag tränger förbi glasskåpet, där rök en av Evas antika porslinpjäser. Men en viking ger sig aldrig, tänker på Karlssons klister och joggar till bussen med sekundmarginal. Och väl i farkosten, där är ju mössan. Turen har vänt!

Allt löper väl och träffar Peter H, en tuffing på cykel från Torslanda på färjan. Fin promenix och det blåser fint.

Bekanntar mig igen med stenskvättan från i onsdags. Intressant att tänka att den kommer från Island eftersom jag nyligen var där. De grönländska/isländska stenskvättorna är kända för sin direktflytt till Västafrika, så det ligger nära till hands att tro att en del fångas upp av de vandrade lågtrycken som också fångar upp havsfågelsuktande ornitologer. Enligt mig har också denna individ karaktär som talar för rasen leucorhoa, mörk, mustigt rödstick och nog är den litet stor! Har sett rasen på Island plus ett dokumenterat exemplar i Skagens hamn i Danmark!

I vindskyddet ett laddat och skarpt gäng, tre illustra gäster från Smålands Jerusalem, så tre gedigna stammisar Jan-Åke N, Peter H, Magnus L. Som vanligt gör jag mig märkvärdig genom att sitta utanför, har blivit en image och signum, som jag måste se till att bryta! Nåväl samarbetet går excellent ändå och jag måste rikta stort, stort tack till alla!!!

Omedelbart goda vibbar, knappast har jag fått upp tuben så har jag stormfåglar, tretåar och storlabbar finare och närmre än i onsdags. Och havssulor lika maffigt som då. Första gråliran låter inte vänta på sig och när jag rusar upp och larmar så dyker en till upp. Rätt som det är ett rop ur hidet, Jan-Åke uppmärksammar några spännande tättingar över vattnet, ropet övergår i ett djungelvrål när han upptäcker en klyka i kölvattnet! Denna klyka kommer sedan att dyka upp då och då, mellan 0930 och 1500 och mellan skyddet och S Bolle. Min tes är att den lockas stanna över de “chummade” hummertinorna.

Sedan ramlar det på i en oanad ström, frågan är har jag någonsin…? En gammal islom, en gråhakedopping, 100 stormfåglar, 4 gråliror, klykstjärtad stormsvala, 500 havssula, 2 toppskarv, 3 stenfalk, 6 skärsnäppa, 25 storlabb, 4 bredstjärtad labb, 2 kustlabb, en fjällabb, 5 dvärgmås, 100 tretåig mås, en tärnmås, 2 lunnefågel, en alkekung och så stenskvättan – nej det slår det mesta/allt!?

Stort och varmt tack till er alla som var med och till er som orkar läsa detta utan att spy galla – hö!

Vaknade 4 och förbannade tébälgandet kvällen innan. Kollade ut på balkongen, det drog friskt och när jag kände efter var jag inte helt opigg – men cykla!? Kollade på nätet och Evas årskort – YEP! Upp på vinden efter ryggan, ner i källaren efter sittunderlägg, kaffe i kannan, bre mackor, smaska i sig hockygröten, fuska med jumpa och rakning så ut – I HÄLLREGN! Tvekar men så en lätt joggning med tjugokilos ryggpack till buss 18 till Hjalmar Branting och buss 24 till Lilla Varholmen. Fortfarande mörkt och jag gör mitt rituella toalettbesök på Hönöfärjan.

En halvtimmes promenix till Kråkudden och vindskyddet. Men strax innan skyddet första obsen, en stenskvätta synnerligen biffig med mörka mustig rödton – naturligtvis tidsmässigt med dessa vindar en isländsk fågel, leucorhoa.

I skyddet en gedigen samling bla Björn L och Ola B! Men som vanligt väljer jag utsidan trots ettriga skurar. En riktig suledag, hela tiden upptill 50 suler i synfältet som fiskade. Kul när 6 suler landade i vattnet strax utanför och hade något kuckel. När de lyfte hade en yngre fågel fått förtroendet att bära bytet, en rejäl horngädda. Men ack, en havstrut attackerade och kunde fånga upp fisken på labbmanér. Sulorna slokade!

Jobbade på för att hitta något. Mycket långt ut kunde anas som horisontankor tretåar, stormfåglar och någon storlabb. Till slut en annan labb (brelle enligt skyddet) mot söder, men va-va något som bågade kring södra Bolle, en grålira! Apporterade direkt och några i skyddet hängde med – den här gången!

Jag var riktigt på hugget och plötsligt drog jag en klykstjärtad stormsvala, denna alldeles kring södra skäret. Verkade faktiskt litet stationär kanske sugen på “chummen” från hummertinorna. Nu hängde skyddet inte med så jag fick trösta med att den säkert kommer vad det lider. Och kanske var det den som kom nästan fem timmar senare och sedan jag gått. Den här gången beklagade jag inte den sena rapporten om klyka!!! En verkligt fin tur och Björn L kan gratuleras till art 319 i år!!!!!

Och jag hem till försummad jumpa och rakning och bloggen!

Inledning

Inledningsvis kan sägas att jag aldrig varit med om en sådan täckning av fågelobsar som det var i SV Skåne. Samtliga obsar vi gjorde konfirmerades i parti och minut. Om man inte lade in obsarna omedelbart var de inaktuella för annat än en upprepning.

Vi missade förvånansvärt litet, en ringtrast och en stäpphök över kanalen medan vi stod där var väl värst. Vi hade inte värstingtur eftersom det var örnfrossa såväl dagarna före som efter vår sejour. Å andra sidan var det ett snarast bättre flöde än normalt även “våra” dagar och vädret var helt underbart – så inte tal om någon otur.

26/9

Jag var heltaggad. Gick upp tidigt för all morrondont och kom iväg flera bussar för tidigt. Valde taktiskt plats på tåget och spanade hela resan ned till Lund och Malmö.

Räv och några rådjur innan det blev gott om fågel någonstans mitt i Halland, gäss av alla de sorter, tranor och till slut target species stäpphök på en stolpe, sedan ytterligare en över ett fält. Båda i området Båstad/Helsingborg. Man får nog om dessa tillfoga ett litet frågetecken, som inte behövdes vad gällde 5 vita storkar, säkert på utflykt från något närbeläget hägn och den skrikörn, som satt i en buske och var som det visade sig inpejlad som den beryktade “antennörnen” TÖNN – större skrikörn 4K, alltså!

På Malmö perrong möttes jag av Anders glada nuna. Även han hade tjuvstartat, redan 24/9 med Tönn och en stäpphök över Falserbo kanal – lustigt! Raskt drog vi bunkring av läckerheter i Möllevången – torrskaffning – medan Höllviken stod för tankning av ädla drycker! Sedan öppnade Lotsvilla sin allra vänligaste famn för oss med sitt bästa rum!

Så raskt ut i markerna och litet span över kanalen. Först helt sanslöst en flukt av vad som kunde vara en ormörn. “Den” visade sig igen 1/10, alltså litet svag “bekräftelse”! Men mer substantiellt och nästan omgående 1-2 brunglador. Sedan kanske en av dom över Ljungen, där vi frotterar oss med en dansk och några trevliga umeiter. Dessa hjälpte till med resans enda rödstrupiga piplärka.

Avslutade så dagens skådande med en liten Skanörtripp och tämligen planlöst skådande efter… men se där Östra vägen och där Kaptensgatan och där en skådare, “Ha´ du sett den?” “Mja, lät rätt i nästa vägkors”. Vi fick baxa oss ur bilen, när den tom lät i mina öron. Efter idogt tittande fastnade den också på näthinnan, Taigasångaren. Som en sista avec, vid Ljungen resans enda nötkråka. Härligt avslut!

Läckerheter och en avslappnande dos fluidum plus sedvanligt skryt för danskt par och svenskt par som renoverat kök – toppat med att övertyga Holländsk fotograf, svensk örnskådare och fågelskådande dam att en havsörn var en mindre skrikörn. Nåja efter sobrande nattsömn rättades misstaget till. Slutet gott allting gott!

27/9

Startar med fin balkongjympa. Sedan inrättar vi fin frukostrutin – tidigast av alla! Gör också matsäck innan vi traditionsenligt inleder på Nabben. Härligt flöde i lufthavet med russin som forsärla och trädlärka. Längst ut i vindskyddet står tungviktarna på pass, med ökat avstånd från dessa och minskad fågelauktoritär står övriga. Vi intar egenläge för att hävda vår integritet. Som sagt en god ström av fåglar, men inget större flöde över havet och aningen dämpat. När de första rovisarna börjar paddla ut över golfbanan så blir det omgruppering Ljungen. Även där litet dämpat tills en speedad dansk yngling dyker upp och sätter fart på det hela, en fiskgjuse, en pilgrimsfalk och skruvarna med rödglador och ormvråkar börjar virvla upp i SO – läge för Lotsvillan.

Rask rockad och på vägen tjingsar vi på Mikael N o Mattias U och lovar kontakt. Den förvirras och bryts av några mellanliggande Holländare. Men positionen suverän och vi räknar in över tusentalet rödglador och ormvråkar ungefär hälften av varje. Dessa kryddas bl.a. av några brunglador, en stäpphök, 2 jordugglor, 2 pilgrimsfalkar – allt ses senare längre ut på Falsterbonäset. Litet för oss själva firar vi med såväl Medelhavstrut som Kaspisk trut.

När rovisarna börjar sina för dagen tar vi en tur ut på Lilla Hammarnäs. Får perfekt beskrivning av Allan och Eva om hur vi skall gå. Nästan bara ur bilen skymtar vi stäpphök(en?), samma som varit där och/eller samma som tidigare snurrat runt kanalen och Näset!? Mängder av framförallt gäss, vitkindade och grå men också några bläsgäss. Mobbade av några havsörnar, som också får upp en grann yngre pilgrimsfalk. Och där stäpphöken, så att också Anders får se den hyfsat.

Välförtjänt supé med tillbehör. Vi bekanntar oss med ett Holländskt gäng och med Malcolm och Janet. Malcolm festar loss litet med Holländarna till fotboll på TVn medan Anders och jag i god tid uppsöker John Blund.

28/9

Kalasstart från jumpan på balkisen. Under en stjärnklar himmel hoar såväl kattuggla som en berguv, den sistnämnde något svårvidimerad eftersom man är restriktiv vad gäller rapporteringen. Ett bekannt fenomen kring andra ugglor, tex fjälluggla och tornuggla! Anders upptäckte en av holländarna under bordet!! 

Så ut på Nabben efter normalt morronkör. Bättre skjuss i lufthavet och vi väljer litet udda att stå vid Fyren. Bättre vinkel och skönt att stå för oss själva, men med risken “fler ser mer!!”. Carl J från Götet dyker upp och förstärker. Mycket fina obsar på mest vanligt – men i sådana massor. Det räknas idag ca 40 000 bo/bergfinkar nästan 10 ggr så många som dagen innan och dagen efter. Några russin som trädlärkor, 2 bändelkorsnäbbar, en varfågel och när vi lämnar en svartkråka över Kolabacken.

Repriserar gårdagens lyckade drag, Lotsvillan, men med klent resultat. Verkar inte vara något lyft för tyngre rovisar, mest sparvhökar och tornfalkar! Dessutom snyts vi på en stäpphök av Allan, Eva och örnskådaren. Att dom, men inte vi missar pilgrimsfalken är en klen tröst. Vi har dock skönt med närheten till Lotsvillan och kan hygga oss.

Så drar vi Skanör, litet sugna att lokalisera Knösen, som är yttersta spetsen mot norr. På vägen kollas korset Mellangatan/Kaptensgatan och visst är taigasångaren kvar! Vi fattar så posto på vallgravsomgärdad kulle vi kyrkan – tillsammans med det glada hollandsgänget. Dom är förvånansvärt kallsinniga till bladkonig, taigasångare, men visar lika förvånansvärd vasshet när de upptäcker såväl en varfågel som en pilgrimsfalk. Så störtlandning! – pilgrimsfalk n:o 2 förvandlas litet ömsint till en vanlig kråka av Mäster Olof.

Vi drar runt litet på norra Flommen, men bara krafs och så passerar en pilgrimsfalk, rimligen samma som tidigare. Avslutar med att handla oliver och litet frukt på Skanör Livs.

Kul snack med Eva, några golfungdomar och Malcolm och Janet. Till sedvanliga snacksbrickan med tillbehör!

29/9

Tungt ute på Nabben. Visserligen en matt sol längst ut men omgivet av tätt dis, nästan dimma. Någon trädlärka, någon forsärla, en rastande rörsångare och en dito bergand ger knappast några ovationer, men en av de på morgonen ringmärkta hornugglorna som lyfter ur fyrdungen får en lätt applåd!

Vi är litet villrådiga men efter liten paus vid Lotsvillan betämmer vi attack mot sjöarna i Sydväst, Börringesjön och Havgårdssjön. Malcolm och Janet hänger på. Det borde vara ett naturligt drag och med Anders GPS går det lätt som en plätt och snart lättar både dimman och rovisar. Vi hittar fin position mellan sjöarna med utmärkt utsikt och träffar också en vass skådare, Mats C med dagsfärsk brunglada i bagaget. Britterna gläds åt härlig havsörnsobsar och en ung kungsörn, och vi plockar litet som brun-och blåhök, fjällvråk och några sädgäss.

Vi gör så en rockad upp på legendariska punkt 106, vad har inte setts från den!? Den ligger öster om Havgårdssjön, men man ser båda sjöarna. Anders kollar fågel-BMS på sin allvetare, I-poden och serverar ett dråpslag, örnvråk på Ljungen! – Gotlandsfågeln???? Vi bestiger ändå kullen alla fyra och sammanstrålar med två bekanntingar från Nabben, tungviktsskådare från Holland. De misstar sig först på long-legged (örnvråk) och rough-legged (fjällvråk) buzzard, men när sanningen uppenbaras förvandlas kolugnet till störtlopp utför kullen och rivstart. Av förståeliga skäl är vi litet lugnare. Över några rådjur hittar jag en liten örn som sätter sig i en låg tall och flaxar. När Anders och Malcolm äntligen lämnat sina targets så är flaxande slut, men örnen kan med stor säkerhet “pejlas” till den mindre skrikörn som från Stjärneholm tog sig ut på Ljungen dagen därpå. Också väl synkad med den mindre skrikörn som samtidigt men litet tidigare rapporteras någon mil västerut!

Litet osäkra på vad vi skall göra efter bunkring i Höllviken. Blir en rask ut till Ljungen och där sitter örnvråken helt slött och hur lätt som helst att se. Samtidiga rapporter från Gotland – det är inte samma!!

Festlig kväll med skumpa, lax och mums. Några tranor passerar till brittparets stora glädje.

30/9

Avskedsdag såväl till Lotsvillan och Falsterbo som till september. Börjar bra med pärluggla från balkisen – många har ringmärkts och obsats kring Falsterbo under “våra” dagar. Packning i lugn takt och idag blir det inte Nabben. Istället skådning kring Lotsvillan.

Inte så dumt! Anders har hunnit med såväl blåhök som svartkråka innan jag hunnit borsta tänderna. Revanscherar mig med att stöta en hornuggla och gaffa in skärpiplärka och gulärla, nya arter på triplistan. Så sätter vi oss tillrätta i sommarvärmen, Malcolm och Janet gör oss sällskap. Några stockholmare har tänkt på samma sätt och parkerat längre upp längs kanalen. Typiskt nog missar vi deras “bästa” art en ringtrast. Men vi tröstas med forsärla, varfågel mm. Vild kalabalik hos söderkisarna när dagens första örnvråkslarm kommer.

Till slut måste även vi dra. Tåget väntar inte och inte heller Margaretha. Utanför Vellinge bestiger vi en gammal gravsättning. Utsikten är enorm, men ingen stork eller örn, dock en brunglada.

En litet nervös felkörning, så avsked och jag embarkerar tåget som går lika smidigt som i måndags. Något mer pax, motljus och jag är inte taggad, så visst en del tranor och gäss – men mesta goa minnen!

Epilog

Väl hemma strömmade rapporterna in sedan vi lämnat slagfältet, mindre skrikörn, större skrikörn, ormörn och förstås örnvråken! Litet surt men en del stöder ju våra obsar så… Taigasångaren rapporterades senast idag 4 oktober. Tala om upptäckning.

Hemmavid fick jag ringtrasten, trolig hane som flög förbi köksfönstret 2 oktober. En morkulla stod på stenläggningen framför entrén 1 oktober.

Från Gotland en värstingsrapport på Grötlingboudd, en större skrikörn – behövdes en skåning för det!

Till slut ett varmt tack till horder av människor som förgyllt resan och framförallt till Anders som tvingats stå ut med mina egenheter och gjort det med sprudlande humör!

Midnatt till 26 september anno 2011! Lyssnar till en kattuggla och Evas spinnande – misstänkt likt snarkning. Somnar om men vaknar ändå långt innan väckarklockan 04:30. Blir jumpa och hockygröt och mycket lugna avfärd.

SJ helt in-time – kors i taket – 07:27 och jag har pole position. Västerfönsterplats i lugne kupé. Va gött, räv, rådjur men ingen stäpphök, förrän på en stängselstolpe strax innan Båstad. Sedan ytterligare en efter Helsingborg och så 5 vita storkar och i en buske vid Kävlinge en skrikörn! – ojsan innan jag sammanstråler med Anders på Malmö central.

Snabb bunkring så ger vi oss i kast med hårdskådandet. Nästan direkt i hetluften med brunglada över kanalen samtidigt som vi checkar in på Lotsvillen. Vi bekantar oss med kända och okända skådare och ljungen och massor av fågel. Rovissträcket något dämpat men vi revanschar med taigasångare i Skanör på topp. Hela 62 arter skåpar vi denna bonusdag. Laddar med en whisky och några sjukommatvå inför den verkliga starten – imorgon bitti!!!

 Hoppas jag får fason på bloggen!? Är barnsligt hjälplös när datorn trollar till det. Får tillämpa det enda gångbara, slumpmässig trial and error och hoppas att det går. Just nu går bara att länka till bilder på redan öppna servrar!? Men Ingemar och Ragnar, goa bilder, goa minnen!! Gör ett sista försök!?

– det gick inte! Kan bara länka till bilder på nätet, som ovanstående. Får väl trösta mig med att minnesbilderna ändå sitter i hjärnan!

Innan vi lämnar bombeön Hönö en liten artresumé (de flesta fåglar drog söderut):

LJUSBUKIG PRUTGÅS, av ca 360 passerande såg jag ca 200. Övriga innan jag kommit. Aldrig sett så många vitbukiga i Sverige vid ett tillfälle! Mkt prutgäss kan förebåda mkt bredstjärtad labb i höst!? ***  SPETSBERGSGÅS, 7 ex, när jag återvände med färjan. Mitt i brinnande u-båtsjakt! ***  MINDRE LIRA, 2ex på kalasavstånd, mindre än 100m! ***  GRÅLIRA, Ett ex, mer normal “horisontanka” (Ytterligare 1-2 ex rapporterades på Hönö och Vinga)! ***  STORMFÅGEL, mycket, både nära och långt ut. ***  HAVSSULA, dito och i alla åldrar. *** (Klykstjärtad stormsvala, 2 olika ex rapporterades från Vinga resp Hönö) ***  TOPPSKARV, ca 5 i olika åldrar höll till i området. ***  FJÄLLABB, 1 1K ganska långt ut (Ytterligare 2 ex rapporterades på Hönö och Vinga). ***  KUSTLABB 2 ex (En bredstjärtad labb, 1K, rapporterades på Hönö). ***  STORLABB, Många, kanske 10 ex, några mycket nära! ***  TRETÅIG MÅS, mest hela tiden på olika avstånd och olika åldrar. ***  DVÄRGMÅS, ca 20 ex i olika åldrar (En tärnmås rapporterades på Vinga).

I övrigt kan nämnas stenfalk, tornfalk, sjöorre, svärta, bläsand, stjärtand, sandlöpare, smålom, storlom, sillgrissla, tobisgrissla, skärpipärka m.m.

Men nu till bombebjerger, och två sådan favoriter!

Änggårdsbergen och min favoritutpost, bunkerresterna längst söderut på Ljungheden. Fint sträckflöde och en icke oäven rastmagnet. Ligger på bekvämt cykelavstånd för mig, uppför till Wavriskys plats, så nedför till Sahlgrenska, därefter ruffen genom Vitsippsdalen och Botaniska innan Änggården, Finns mosse och framme! Kände mig för i lördagsmorse den 16 sept. Fint flöde, bla mina första bergfinkar för hösten, mkt taltrastar, en gulärla och fortfarande en del trädpiplärkor. Rastare som stenskvättor, en varfågel, trädgårdssångare och sjungande lövsångare. Innan jag återvände till det hägrande kaffet kom såväl en blåhök som en bivråk glidande.

Men naturligtvis är favoriternas favorit lägenhet 1401 på Johanneberg. Knappt tid att smälta den gamla stäpphökshanen 10 september

Förmodligen denna fågel litet senare några mil söderut! Har länkat till Svalan och detta utmärkta foto av legenden Mikael K, som jag minns från ett härligt Hönöskåd en juni i början av 80-talet – massor av havssulor bla!

På fredagen 16 sept vid middagstid när vi var på väg att helghandla rasslade det till i en trädkrona. Gott om grå flugsnappare, men den här var litet sångarlik. Fick in den i kikaren, som alltid finns till hands,den flickade med sina vita stjärtfläckar – en efterlängtad mindre flugsnappare, som var kvar när vi lämnade huset. Kunde visa och få Eva att höra den fint. Men putz weg när vi återkom.

Hemma efter Änggårdsäventyret den 17:e lät regnet vänta på sig, vilket öppnade vägen för en ung blåhök, men också en ung stäpphök, dock ack så/alltför snabbt! Synkad med nedanstående fågel någon timme senare och mil längre söderut. Länkar till Svalan igen!

Jens W heter alerte skådaren och fotografen som inte bara hittade utan dessutom fick plåtat den fina fågeln. Extra stort grattis och tack från mig!

Så rinner det på. Söndag är vardag för pensionären och när jag städade balkongen vid tillfälligt uppehåll i regnandet, passerade 6 ormvråkar, en lärkfalk, en sparvhök och en pilgrimsfalk – varddagsmat en söndag!

Clubben skriver om öar som bombas av sällsynta fåglar, på norsk bombeöyer! Frustrationen att inte befinna sig på rätt öy eller ingen öy alls förbigår man med tysthet.

I tisdags var jag en bombad skådare från ön i öster. Anders rapporterade lite lätt,

Tungt, tungt Norrlands näktergal skulle sitta fint på Gotlandslistan och örnvråken på ny lokal. Dessutom stäpphök som späds på med en ny följetong på Svalan signerad Juppen, Smitten och förstås Fredrik S, “mister Örnvråk”!

För att inte tala om detta kanontomtX – svårslaget! Anders har efter nattskärra och forsärla verkligen fått blodad tand på sin tomtlista!

Oj-oj och när det börjar blåsa slår Juppen till med obs och foto på labb som blir ny följetong på Svalan. Men då är det dags för nästa ö – Hönö. Stormvindar på tisdagen 13 september och massor med godis toppat med dublett på såväl tärnmås som grålira!!

Och jag – bombad av detta

Sitter på Maharani, Sveriges bästa Indienkrog enligt DI och försöker inbilla mig att det kan bli en resa till lejonen i Gir och tigrarna i Corbett och kanske kan jag skicka en scud-missil på såväl Hönö som Gotland – bombeöyer!!

Tar en blåsig och regnig promenix och i Fiskhamnen fiskar jag upp två klena tröster ( i närheten av en öy, Hisingen) bland litet fisktärnor, en dvärgmås och en silvertärna.

Vaknar redan vi tvåtiden på onsdag 14 september. Enligt prognosmakarna skall “köret” ha passerat Hönö och nu befinna sig längre söderut. David har backat ett Hallandsdrag när stäppvipan försvann. Tänker att ett stilla förmiddagskaffe i skyddet ute på Kråkudden med några sorglösa skådare kan väl ändå vara okej och jag saknar ju litet sulor och tretåar på årsartlistan som ändå väl…?

Alltså! – morrongympa, hockygröten och så iväg på darrande ben strax efter fyra, länge sedan jag städslade stålhingsten för en sådan här långpromenad. Lättklädd och en jämrande motvind, förstår inte varför jag försökt inbilla Anders att det inte blåser så besvärande i Göteborg som på Gotland. Över Älvsborgsbron kände jag mig allvarligt lätt och aningen rädd. Turligt fanns ett syddrag i vinden, plus för cyklingen och plus för skådarprognos! Inte nog utan också tunga droppar som dock torkade snabbt. Värre med en massa arbeten och omlagda cykelbanor, valde nog rationellt men ändå tillräckligt fel för åtskilliga “bonus”kilometrar. Därför var klockan redan 6:15 när jag kom till färjan och jag skulle missa första köret.

När jag passerade parkeringsplatsen med massor(!) av bilar hade jag rejäl kramp i båda benen – oträning? Ändå kändes det helt Ok, vinden låg på och regnet verkade inte helt överhängande. Bra för det var spikat i Skyddet. En go samling med far och son Unger, Stefan S, Ola B, Martin A, Per B, mfl idel ädel skådar adel och idag förstärkta med ett glatt Stockholmsgäng anförda av giganterna Stig H och Björn L – kärt återseende från Kronholmen våren-10!

Favoritplatsen i skydd av Skyddet både lungt och regnfritt vid rätt vind och mitt ute i fria naturen. Nackdel att inte ha direkt kommunikation med alla “spotters” inomhus, får genom träväggen försöka tolka in enstaka ord, labb, lira mm eller allmänna röstläget, adrenalinstinnt, falsett mm. Dock skall sägas att vi är medvetna om varandra och just den här dagen fungerade sambandet utmärkt.

Bylsade på mig och monterade upp tuben. Fortfarande svettig stretchade jag de krämpande benen och mådde fint fastän alla stormfåglar, tretåar och havssulor låg förfärligt långt ut. Nu besannades en annan sanning som jag förärat Anders, den om horisontankor! Några sekundmeter för litet och risk för långsam vindkantring mot norr gav dystra vibbar. Stämningen höjdes några grader med avlägsna storlabbar, en flock vitbukiga prutgäss och några dvärgmåsar och nådde kokpunkten när ett trevlig gäng gjorde mig sällskap utanför Skyddet. Tre verkliga klippare, Carl Jyker, som delar sin tid mellan Göteborg och Skåne, Ragnar Gustavsson, Onsalabo som slått ned sina pålar i Borgholm, tillhörig det hårda 46-gänget med vår monark i spetsen och har legat i topp på 300as årsartlista de senaste åren – toppade 2010 med sin hustru. Det kan parentetisk nämnas att Anders tillhör 46-sällskapet, liksom även i all ödmjukhet undertecknad. Tredje klipparen den eminente skådaren, fotografen och Partillebon, Ingemar Larsson.

Vinden friskade i, behöll sin riktning och horisontankorna förvandlades sakta men säkert till närobsar. Först en storlabb som lovade inåt och visade upp sig och här uppstod en av dagens få missar när Skyddet av misstag mörkade en grålira – som vanligt allt på en gång. Som sagt vi får den ena kalasobsen efter den andra! En storlabb behagar lägga sig på en klippa några hundra meter bort för att  jagas upp av en stenfalk och sedan svepa över oss på gott fotoavstånd, eller hur Ingemar!?

Har fått några superbilder men tydligen något problem mellan mitt och bloggens protokoll så jag kan inte kopiera in några bilder från Ingemar eller någon annan. Alltså får jag länka till några andra dokumentationer. Här alltså…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/339127.jpg

Storlabb en gammal fågel! Ragnar på alerten med kameran. Han bara öste in arter och jagade en topplats på årets birdrace club 300 (När dagen var slut belade han andraplatsen efter att också kryzzat klyka sedan jag åkt hem!). Nu hettade det till ordentligt. Vinga hetsade med  “Sover Hönö?” och skåpade in tärnmås och klyka. Vi hann med fjällabb och en grålira, åter denna art som dagens andra och sista miss, 46erna på alerten och Skyddet surade om mörk/oljeskadad stormfågel, men kollade i sanningens namn i SV när liran befann sig långt upp i NV- HÖ!. Vinga “bekräftade”! Så sagolika närobsar på en “riktig” stormfågel

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338911.jpg

Martin A en av de alerta som kastade sig fram till klippkanten. Ingemar blev sugen på nästa stormfågelpassage och satte sig på pass. Men det blev istället…

http://www.artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/338904.jpg

Mindre lira. Martin A densamme får illustrera med sina suveräna bilder tills jag får in Ingemars! Ytterligare en mindre lira passerade på samma suveräna avstånd. Blev alltså efterhand en strålande dag.

PS Medan jag från färjan betraktade ubåtsjakten passerade 7 spetsbergsgäss som en värdig slutvinjett. I sanningen avslutades dagen med ljuva toner från Claudia i domkyrkokören!

Riktar mitt stora tack till

Min tåliga kropp, min trogna stålhingst, vädrets makter, alla fåglar som behagade passera

och allra mest till alla trevliga medskådare!!

Som liten läste jag om och hörde berättas om rackelhanen, en skogstupp som var en korsning mellan tjäder och orre. Dessutom skojades det ofta om skvadern, första exemplaret finns i Sundsvall från 1918 och är en tänkt korsning mellan skogshare och tjäder.

I skolan lärde jag mig den enkla artdefinitionen, att inom arten och bara inom arten produceras fertil avkomma. Korsningar över artgränsen, sk hybrider, är alltid infertila.

Fågelskådarens verklighet är inte så enkel. I den rådande stäpphöksinvasionen pratas det mycket om hybrider mellan denna art och blå kärrhök – och hur återkorsning kan göra det omöjligt att avgöra om några, många eller ALLA stäpphökar vi ser har blåhöksgener eller viseversa!!! Dyster tanke för arttwitcharen med bara en art kärrhök och några olika men distinkta faser. Inte olikt situationen i Nordamerika med Kanadagåsen!

Påminner mig också en kul art som fanns i Shorebirds från 1987, Cox´s sandpiper, som allt som nästan inte finns omgavs den med en karismatisk aura – Tänk att hitta en Cox´s ute på Svältholmen, sedan vore man odödlig! 1996 fastställde genforskare att tre insamlade exemplar från N Australien samtliga hade en fader tuvsnäppa och en moder spovsnäppa – Ack ja. Shorebirds hade i sanningens namn en reservation för just hybridtanken.

För alla dessa nobla tankar skänker jag ett stort tack till Per S och denna grandiosa bild,

Den angavs som 1K stäpphök och slarvig som jag är blev första valet en lömsk 1K blåhök. Välgörande sömn över natten och inställningen att det verkligen var en stäpphök gjorde mig benägen att ifrågasätta åldern istället och med en 2Khona föll mer poletter ned, så jag ändrade mitt förstaval. Björn D hade redan lagt det kortet och den store experten Dick F trumfade igenom med Pers hjälp.

I sammanhanget var flera innan dess inne på hybridtanken och som Dick F skrev hur vet man var alla gener sitter, men nog ser detta ut att vara en god 2K hona stäpphök!

Grattis Per!!!!

För tio år sedan befann jag mig i Göteborg trots att jag var rektor på Donnergymnasiet i Klintehamn. Jag råkade titta på TV vid tre-tiden och såg ett av flygplanen krascha med WTC.

Rektorn på Donnergymnasiet i Göteborg var borta så det blev min uppgift att hålla de tysta minuterna i skolan dagen efter. Litet av en balansgång då vi hade många elever med bakgrund från Mellersta Östern. “Blajade” väl om ett manifest mot allt meningslöst våld – och det funkade!

Tillbaka till nuet och fågelskådande, så är förstås stäppvipan i Morups tånge högst på tapeten idag ( verkar som den försvunnit och ersatts av eksångare i ett eskalerande östinflöde av rarrisar och subrarrisar!!). Och i brist på skjuts till “Tången” får jag drömma mig tillbaka i minnenas galleri.

Kopplat till rubriken för det mig tillbaka till Gulfkriget 2 augusti 1990 – 28 februari 1991. Saddam hade missbedömt sina tidigare “allierade” USA, att inte bry sig om han invaderade och annekterade Kuwait. I mitten av januari attackerade en ny allians, anförda av USA, Irak med en massiv klinisk/teknisk attack, i vad som efterhand kommit att gälla som det första mediala kriget. Såvärst kliniskt var den nu inte, över 100 tusen irakiska soldater dog längs “dödens väg” och de civila offren var säkert minst lika stora – Bagdad bombades skoningslöst utanför CNNs kamerafokus.

Allt detta flög vi över, Tudde och jag för att fågelskåda en månad i Indien. Visst tvekade vi men, men… Den 27 februari, en dag innan vapestilleståndet logerade vi på Tourist lodge utanför fågelreservatet Bharatpur. Bharatpur gällde då för ett av önskeplacen för all världens ornitologer, dess signum var en tynande flock övervintrande snötranor och mängder av allehanda svårsedda migranter från till dess “låsta” delar av världen.

Vi hyrde cyklar och cyklade runt i parken hela dagarna, när vi inte var fjättrade vid rummet av “Delly-belly”, Indiens variant av lavemang eller som för Tuddes del också hösnuva. Den här dagen var det Tuddes “tur” och jag tog istället sällskap av Bernard, en fransk Plåt-Niklas, som åt all mat och drack vattnet direkt ur kranen. Han var medicinstuderande och insåg att han var ett unikum.

Vi hade hukande fattat posto under något Akacialiknande med ett stinkande kolik framför fötterna. Alltmedan Bernard frossade på några flottiga honungspannkakor samlades en härlig samling gamar kring kadavret, uppblandade med några större skrikörnar och en ung kejsarörn. Så plötsligt landade en väldig grågam, en riktig höjdare eftersom bara ett par häckade i parken. Lätt vimmelkantig avböjde jag Bernards förslag om att vada ut i ett träsk för samma närkontakt med de 8 kvarvarande snötranorna.

Sålunda ensam cyklade jag ut på de litet torrare stäppområdena i NV parken. Visserligen tryckande heta men så rena! Fina obsar på kändisar som stäppsångare, saxualsångare, fältsångare, isabellatörnskata, rosenstare m.m. Av “våra” viparter såg man mycket vanligt, sumpvipan och mycket ovanligt, tofsvipan, men så denna dag kommer två gamla stäppvipor och slår ned vid stigen! Min första obs av arten, som har två övervintringsområden ett i NE Afrika söder om Egypten och ett i Pakistan/Indien. Däremellan ses den regelbundet men fåtaligt, tex i Eilath och Aquaba.

Da´n därpå nåddes vi av beskedet om att Saddam och Bush dä lagt ned vapnen i Gulfkriget. En lättnad om än inte på lavemangsflödet.

Lätt att känna en liten upphetsad stämning dagen mellan två tioårsjubileum, mordet på legendariske guerillaledaren Masoud och Ground zero!

Än mer så som fågelskådare när det dyker upp en stäppvipa något tiotal mil söderut och när man somnade in till bedövande rapporter från Anders,

bla denna 1K stäpphök som så eminent fångats in av Juppen vid Muskmyr. Där stod Anders, själv en klippa bland giganter som nämnde Juppen, Smitten, Stellan H och omsvärmades av stäpphök, brunglada, tretåmås, blåhake m.m.

Kanske drömde jag mig tillbaka, långt tillbaka, 14 september 1985, när Juppen rattade sin bil med David och mig. Det var en dagen D, pilgrimsfalk, då en raritet och första fläkten av den höstens invasion av bredstjärtade labbar på alltid högproducerande Faludden. Så något vitaktigt över ett fält och vild glädje, en nästangammal stäpphökshane.

Med den drömdimman för ögonen trodde jag dom knappast i morse strax efter åtta. Från skådarstället, vår piskbalkong såg jag en gammal STÄPPHÖKSHANE dra bestämt söderut. Ganska långt bort men omisskännlig – skulle jag nånsin kunna bli trodd???

Ngn timme senare vågade jag mig ut på nätet.

08:15 Brudarebacken Jan-Åke N, Leif A mfl

08:40 Rambo mosse Lars-Erik o Magnus R

09:34 Bassås Mikael K

Gammal hane stäpphök hej-å-hå!!!!

Inte bara jag racar! Vad sägs om Fredrik S och följande kommentar:

Fredrik, hade det varit en brednäsa, då hade näbben lyst gul (iaf inre halvan på hanen) och ögat hade framträtt som ett pepparkorn i det vita fältet. Ingen brednäsa denna gången, men nästa gång ska du se att den ligger där och snurrar!

Fredrik Litsgård (Jönköping), 2011-07-15 15:15:36

Detta som en kommentar till Fredriks bilder på en smalnäbbad på Asunden i mitten av juli.

Och redan i slutet av månaden låg inte brednäsan men jämväl “årets art” ÖRNVRÅKEN och snurrade vid Labans kvarn och framför Fredriks kamera.

Och så ytterligare en knapp månad senare låg den där vid Bredsandsudd – framför Fredriks kamera

BREDNÄSAN. Stort grattis Fredrik och en mirakulös prestation. Hoppas du inte misstycker att få bilden publicerad.

Alltid litet darrigt med sådana här fina bilder, men obsa den ljusbruna näbbroten, avsaknaden av varma toner och rena ryggen (bortsett från några oruggade sommardräktfjädrar) som art-och åldersbestämmer fågeln.

Mitt eget racande har mer skett som slit i fågelskådarens grå vardag – inte alls så trist som det låter – TVÄRTOM. Bara man sliter på så tittar solen fram då och då i det grå. Bidde ingen brednäsa, ingen stäpphök men många andra kuligheter, örnvråken två gånger, korttålärka, brunglada, några fjällabbar, bändelkorsnäbbar mm och totalt tom 5 september 206 arter och skapligt häng på en plats bland de tio bästa om 24 oktober och tre veckor framåt blir givande.

Men däremellan ett härligt Skånedrag med Anders 26-30 september!!!!