Olof Armini om fåglar och natur

Den fantastiska Islandsresan interfolierades i Göteborg av en Cackling goose och en portion av bändelinvasionen. Kunde man vara annat än nöjd? Men likt en gammal blodhund som fått upp spåret, aldrig mätt, aldrig helt nöjd och fylld av sprittande oro.

Hade tåget måhända gått? Tunga rapporter från ön i Grodhavet, simsnäppor, både smal och bred, bändelinvasionen, Ola på bettet vid Falis med tjockfotsvibbar och vitvingad tärna – Och så hade Fredrik S fått ett utbrott likt vulkanen Hekla – Sveriges 13:e ÖRNVRÅK! Borde vara cool, vråken såg jag första gången 1977 i Tanzania och jag fick se 3:e fyndet i Sverige på Gotland. Ändå ett stråk av mulna diptankar i horisonten!

På Säve 10 augusti bromsade piloten in planet i startögonblicket, fåglar! Men raskt, no fear och nystart, bara en knapp timmes försening. I Visby sol och Gunillas lugne bror vid taxiratten. Karin bjöd strålande lammiddag och samkväm. Jag sänkte raskt utan betänkligheter tre sjukommatvåor. Inte välbetänkt om…

Anders hade bestämt, utan option, sju i morron bitti, gasen i botten till Alvret! De nyss dränkta dipdimmorna började sakta lyfta, alltmedan natten fortskred och regnet tilltog, men Anders utan nåd! I låga moln, omgivna av störtskurar stod vi klockan 800 torsdagen 11 augusti på plats söder om Muskmyr. Rutinerat hade Anders passerat fågeltornet med några hoppfulla för pool position.

Där på plats fanns två urvassa skådare Johannes R och Ronny J från Växjö. Trots det urkassa vädret plockade de in ett och annat, dock inte… Efter halvannan timme utförde undertecknad sin första konstruktiva gärning efter 7,2:orna kvällen innan, måhända hade de fördunstat? När Växjöiterna drog till panget de övernattat på, för frukost och utchecking bytte jag telefonnummer med Johannes ifall att. Anders avslöjade så ett dolt kort för draget. På Barshageudd hade det setts en korttålärka, en “lifer” för honom.

Verkade rovisdött på Alvret så vi drog Barshage för åtminstone litet kaffe. Fin plats vid sista boden men först lärkan! Och där var den, vilken tur, i tuben kanon, om inte den tunga dipdimman sänkt sig över mig och så försvann den i gräset och bidde till något lärkaktigt. Vi jobbade vidare litet håglösa, försökte med en stare men… Så dök Karin Å med sällskap upp och samtidigt ringer våra telefoner – Johannes! Språngmarsch till bilarna, strunt i kaffet, Formel-1 till Alvret, ett gäng vänliga leenden och där sitter den i en talltopp.

Örnvråken förnämligt infotad av Anders (Han hade krångel med kameran och jag har fått tjata till mig bilden, men precis så här såg jag den!!). Så följde en ny halvannan timme så väsensskild från den förra, med helt suveräna uppvisningar av vråken.

Klokt gör vi ny stöt mot Barshage och med dipkänslan av axlarna så plockar vi korttån trots sämre obsar än när vi inte såg den!!! Ljuvligt smakar kaffet och triumffärd hem. 181 arter och på banan!

Da´n efter gräsklipp 2000 kvadrat, tjockt, högt och blött gräs. Klippo suckar och bolmar svart, men han håller ut. Mattan ser ut som skulten på de hippies som tvångsklipptes av militären på 60-talet. Och jag är lika nöjd som den mäktige fanjunkaren då.

Så dyker den fantabulöse Olas tjockfot upp i rakt motsatt väderstreck, Asunden utanför Slite. Anders gör det enda rätta, drar – turligt nog kopplat till obligation i Fårösund. Jag avstår och ibland är det orätta det enda rätta. Tjockfoten går upp i intet (den har redan återuppstått en gång, så vi får se!), jag fortsätter kryzza på hemmaplan, smalnäbbad simsnäppa, ortolansparv, gulärla och bändelkorsnäbb. Dessutom trampar jag sånär på en grann huggis längst ut på Svältis. Eva litet darrig.

185 ser ljust ut men samtidigt i en lägre division mot de bästa och även alltför långt efter några delgotlänningar. Lennart W drog igår örnvråk, bändel och ljuse på endagarsdrag från fastlandet för 210:e arten. Tornérveckan minsann, var är mitt svärd!

Den 9 augusti 1980 landsteg vi, familjen Armini J:r (S:r numera!!), på ön i Grodhavet. Då och då har jag hört om vassa obsar i Visby botaniska trädgård och aldrig annat än avfärdat det som någonstans i Almedalen – förrän igår.

Eva hade tubbat med mig på en av mina sällsynta besök till öns centralort! En lunch på bakfickan, “löfte” om inköp av Foppa-tofflor, invit till invigning av Wisby hotels nya evenemangspang med drink, tilltugg och kendo/gitarrartist. Så trugade hon också med att jag ju kunde spana fågel utefter strandpromenaden – hur mycket jag ville. “Snällt” fogade jag mig och blev efterhand rikligt belönad.

Förrätten serverades redan klockan två på natten när jag passade på att utnyttja en kissepaus i sovandet med att lyssna in en vaktel, netop i trädgården. Bussresan gick som en dans och sotare med mos smekte strupen liksom klosterölx2. Så var det dags för strandpromenaden medan Eva spanade floppar i utbudet av turistfällor. Litet smådeppigt och jag hade dålig kontakt med Grön, trodde han befann sig i frankernas rike bland godis som forsärlor, svartkråkor och gulhämplingar. Istället siktade han en kustlabb mitt framför näsan på en ovetande mig. Tur jag fick den idag i Anders oslagbart vassa tub, jagandes tärnor vid Utholmen!

På min vandring norrut upptäckte jag höga träd innanför muren norr om Almedalen. En tanke spirade och jag forcerade vallen – alas! Botaniska trädgården!!! – efter nästan exakt 31 år!!! Som så ofta ger dessa trädgårdar vibbar om stora saker, Godaveri i Kathmandu med guldtrastar, blåstjärtar… Trevligt att vandra runt och åtminstone en turkduva. Nådde lasarettet och dags att återvända mot sta´n. Plockade först nu upp kikaren när en ensam trut kom vinglande mot mig längs stranden.

Metodiskt, detalj för detalj, långa vingar med mycket svart och bara en vit liten slant. Manteln blyertsskuggad grå. Kraftigt huvud och näbb, blödande och mycket gult. Så klargula ben och ett nasalt, silltrutslikt låtande och saken var biff en klockren gammal MEDELHAVSTRUT. Helt “in-time”. Tidigare har man nog varit inne på att det rört sig om fåglar österifrån (häckar tom Svarta havet) och yngre fåglar. Ringmärkningsfynd och observationer visar på att både äldre och västligare fåglar drar sig norrut till våra breddgrader redan under högsommaren så…

Härligt härligt och aftonen kunde sedan krönas med såväl Foppa-floppar, svarta inte grällt koloristiska, som ett betagande, suveränt framträdande av en gutnisk kendo – gitarrvirtuos! Riktiga knorren kom när vi steg av bussen i Västergarn kvart-i-elva, en kattuggle-fanfar!

7 juli i antågande, “the date” för en riktig smaskare! – och det laddare upp, fasta landet bjuder dvärgsumphöna, träsksångare, stäppvipa, polyglottsångare, blåkråka till den sist anlända subrarrisen, nordsångare och dito förstling tereksnäppa plus litet kvarstannare som rostgumpsvala! Läget är hett.

Gotland har varit gedigt utan riktiga kanoner, några vitvingade tärnor i Romas returdammar kanske?

156 arter har jag samlat ihop till halvårsskiftet, ungefär samma antal som under ett dygn 2 juni 1992 när David, Tudde, Anders Gardelin och jag satte Gotlandsrekord. Detta slogs redan året därpå av Team Ola. Ändå tycker jag skådandet varit över förväntan sedan jag landsattes på ön för 18 dagar sedan –  gediget och tungt, inga sensationer men mycket fint, ofta upprepade och såväl ädel- som ädel-ädelobsar.

Anders har spårat, lyssnat förbi min tinnitus, skjutsat och varit ovärderligt uppmuntrande. Fin handräckning från TGP och Lennart W samt på det mentala planet från Janne J, som drabbats av en Amors pil från Pustan. Vi andra skulle naturligtvis inte tacka nej till en påhälsning därifrån, en småtrapp eller skäggtärna eller åtminstone aftonfalk skulle smaka (m)affe!

Hitsen har hittills varit havssulan, 3 busksångare, 2 lundsångare, 7 vaktlar, varav 6 i Lina myr, nattskärror, höksångare, turturduva, sommargylling, 3 småfläckiga sumphönor och kanske mandarinanden som inte räknas men… Lägg därtill en av fem havsörnar och två kungsörnar svartprickig himmel över stugan. Visst känns det bra.

Vilka är då utsikterna? Pastor Bimbi håller täten inte bara på Gotland utan i hela Sverige. Han har pressats till allt högre parnasser av gamla godingar som CalleT och Perra S, men också av nyisar som Mikael Nils, Julius och Dennis. Icke att förglömma ett koppel som ligger i vassen med en massa “mörkade” artobsar. Förutsatt att inte alltför många av dessa senare vaknar till liv och med den inslagna takten kan jag kanske räkna med 200 arter och kring 25 plats, med litet tur  ännu bättre. Kan förstås bli bom stopp också! Håller tummarna.

Intressant en hybrid på St Karlsö som anges som kanadagåsXvitkindad gås och minns min glada upptäckt vid Paviksstranden för ett år sedan, se Anders fina foton från då. Lägg härtill en dvärgkanadagås som camperar med vitkindade på Öland just nu. Finns förstås en tristare koppling till den gigantiska populationen hybrider i Småland av just vitkindade och kanadicker. 

I morse ringde Lennart W och ville hjälpa till med havssulan vid Hammarudd. Hade jag redan men han hade istället tre andra “nya”, smalnäbbad sim, pungmes och flodsångare. Särskilt de två sistnämnda vore närmast ovärderliga – hoppas det blir läge för Havdhems märgelgravar!

Rosenberg, den store! – efter honom kom först ingenting, så ingenting, så ingenting … så alla andra eller förstås vi har

Dessa figurer en-face

Och TGP med denna Rosenbergare nästan 100 år senare:

Läs och njut ni sanna naturälskare! 

Vecka tjugovå – livet satt på sin spets

För att något ska hända krävs ibland att man utmanar livet. Våga något som verkar omöjligt för att
få fortsätta kalla sig människa och inte bara förbli en liten skit. Sätta tillvaron på sin yttersta spets.
Frångå vardagslivets lunk – den som kanske just inte innehåller annat än nätundertröja, folköl och
sportnytt. Eller mer dramatiskt än så – ge sig på nya perspektiv på fåglarna och fågelskådningen.
Och vad kan mer utgöra ett hopp ut i det okända och hotfulla intet jämfört med att tillbringa maj
månad någon annanstans än på Gotland. Jag har ju läst om Olof och hans plågor under en arbetande
majmånad på västkusten. Och för att riktigt skärpa dramatiken – kan ni tänka er något värre än att
resa till Jämtland under vecka 22?

Så hade inte heller färjan riktigt förtöjt vid kajen i Nynäshamn innan pastorn fångat en dvärguv
vid Hoburgen. Vilket såhär vid resans insteg kändes djupt orättvist eftersom han har sällskap från
himlen medan jag själv står ynklig och ensam på Guds gröna. Då Sundregruppen tre dagar senare
satt i sommarsol och räknade in biätare i små flockar hade regnet på min jämtländska resa ännu inte
upphört. Ett dygn på vägen vid nedre Dalälven saknade helt tumvirvlar och regnade fullständigt bort.

En lycksaligt vacker natt bjöd emellertid resan upp till Stekenjokk. Alldeles klart, nästan midnattssol,
stilla med en argsint hökuggla som mobbade till sig en sork av en mera ödmjuk jorduggla bland
storskogarna. Ingen björn trots att jag sökt upp världens björntätaste område i Strömsund. Jag räknar
med att den ändå dyker upp endera dagen.

En och annan fjällvråk, hökuggla, lavskrika i skogslandet. En natt en småfläcklig sumphöna i
Tysjöarna utanför Östersund. Väl så exklusivt för Jämtland men inte för mig. Det är ju skogens och de
norrländska arterna jag vill bekanta mig med.

Mycket snö kvar uppe på fjället. Mycket vatten i forsarna. Ingen jaktfalk vid den säkra
jaktfalklokalen. Ingen snöuggla över vidderna. Och efter den klara natten slår vädret till
igen. Tät dimma samtidigt som kalla stormbyar, regn och åska regerar. I fjällen är visst alla
väderkombinationer möjliga. Lånade en stuga vid Stora Blåsjön för att hålla mig torr. Fick också lära
mig hur bärgningstjänsten gör då en dum fågelskådare varit alltför optimistisk i bedömningen av en
skogsbilväg här helt ute i ödemarken. Hur kan räddningstjänsten i sin reklam skriva och fortfarande
i telefon säga att hjälp kommer inom 30-60 minuter när de inte ens vet var Strömsunds kommun
ligger i landet?

Till slut reträtt mot Östersund. Genomblöt med en bil som är helt lerig. Jag borde skaffa en traktor
eller i alla fall en jeep nästa gång. I dimman på fjället dock gott om fjällabb som har dukat bord. Hela
Jämtland genomkorsas i år av sork och lämlar. Birger Hörnfelt i Umeå – ni vet Mr Sork – säger att det
nog är det bästa året sedan 1984. Åtminstone sett till antalet pärlugglor i Västerbotten. I övrigt var
det sju år sedan något motsvarande alls.

Och det var ju själva orsaken till resan. Sorkåret. Märkligt nog har emellertid lappugglorna
häromkring ställt in sina häckningar. Jag begriper inte varför. Här finns hur mycket mat som helst och
de gick till häckning i fjor.

I Klimpfjäll tog handlaren bara emot kontanter. Och vem har sådana i dagens Visa-samhälle? Vilket
innebar att jag varken kunde handla mat och dryck eller bensin. Det var , märkligt nog, aldrig några
problem i Guatemalas djungler. Men det här är förstås Västerbottens inland. Då kan man få klara sig

utan både snus och mat. Tur att här fanns fina dubbelbeckasiner innan regnet öste ned.

Jag ägnade flera dygn i skogslandet att söka efter gråspett och tretåig hackspett. Hörde gråspett
flera gånger vid häckplats men de är otroligt skygga såhär års. Efter många vandringar i sumpskogar
runt om stötte jag till sist på en tretåig familj intill 15-kilometersslingan i utkanten av Östersund.
Lite mörkt i skogen för mitt objektiv och begagnade kamera men ett gott försök. Sista natten en
busksångare en bit utanför stan. I hallon- och björksnår.

Men jag har fått uppleva mycket natur. Stora naturskogar som är hur hemlighetsfulla och
spännande som helst. Och jag är säker på att jag när som helst kommer att möta en björn. Och
undrar stillsamt hur många blåstjärtar som ska sitta och sjunga i Jämtlands granurskogar innan en
enda av dem blir avlyssnad och identifierad av oss ornitologer.

Torsten på väg till biltvätten

Maj var grymt och grymmast blev övergången till juni – v22 – eller finns en fortsättning?

Det stänkte in storkar, tjockfötter mm i en allt stridare ström.

Fetast två bergsångare, som jag redan nämnt. Så nära och så ytterligt förargliga.

En av mina bogeys, då jag trodde mig ha en säkrad på Svältis 12/9 – 16/9 1990 (sågs av andra 17/9-19/9).

 12/9 var det en säker obs, mycket bra karaktär och lätet klockade den. Den på den tiden västliga rasen numera arten bergsångare. Sedan blev den mer svårflirtad och många trodde sig se den/missade den. Det går inte an att uppträda styv i korken i en sådan soppa. RK sänkte brutalt!

Jag kan både förstå och strunta i det. Timmen 12/9 med den för mig välkända fågeln (speciellt från Provence 1985), det minnet kan jag inte låta förmörkas av meningslösa paranoida tankar.

Nu närde jag ett destruktivt skadeglatt hopp om problems i bestämningen berg/balkansångare för årets obsar sedan splitten för några år sedan. Mycket riktigt gick det en del frossa genom båda observationerna. Arterna är deprimerande lika vad gäller fältmässiga karaktär, sång, dräkt… Det som skiljer i fält är det mest frekventa locklätet ett grönfinklikt -“djui” – bergsångaren och ett sparvlikt – “chirp” – balkansångaren. Lyssna på alla vs turkietlocken på nedanstående länk 

http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Phylloscopus+bonelli

Har ni följt de båda obsarna på Svalan så vet ni att det chirpades en del innan man bestämde sig och slöt leden. Så icke i Västergarn 1990.

Intressant är att enda “godkända” balkansångaren i Sverige är i Almedalen 15/5 1993. En av Tårtans många knock-out obsar.

Kanske för att slippa frossa och framtida konspirationsteorier att man skulle slumpa arterna med grönsångare. De tre arterna har “so much in common” och rasbestämning blir sällan så laddad.

Så kom den fruktade veckan med rektorskap och annat elände som en hoper rarrisar på ön med dvärguv på topp än så länge. Där kan man glömma att försöka kränga den för något år sedan – som typ näktergalning!!

Biätare överallt, vadarsvalor en masse, alpseglare herre je. Förresten grattis Janne till vit stork, nästan på taknocken och suck-suck bergsångaren!

Kanske, kanske får jag en chans på den sjungande citronärlan i Ölmevalla innan jag lägger kikaren på hyllan?????

Det har varit segt med skådandet i år. Vietnam och turen med Jörgen lysande ljus i mörkret. Plus litet annat småplock. Återkommer bla till Vietnam när tid ges.

Tröstplockar först i rapportfloran som blommar allt yppigare i denna osannolika sommarapril anno 2011! Ett flöde av “normala” subrarrisar som  svarthakade buskskvättor, härfåglar och brandkronade kungsfåglar börjar nu spetsas med rarrisar som rostgumpsvalor, amerikanska sjöorrar och kungsfågelsångare.

Snart slår bomben ner. Torsten, vem annars kittlar med några luriga aptitretare

En gammal pilgrimshona på Faludden? Men liten och med en (röd?)brun lyster, som tyvärr inte framgår av fotot. Kanske sydligare blod i omloppet än vår normala pillar?????

Gotland och Torsten producerar! Låga odds på en hybrid vitkindadXfjällgås med ursprung Uppland. Kolla nätet från Djurgården och Hjällstaviken och dokumenterade hybrider från ägg till vuxna fåglar så… Har själv sett ett antal liknande fåglar från mitten av 80-talet till senast för två år sedan bland vitkindade i Västergarn.

Litet kul återkoppling till hybridgåsen från förra sommaren, vitkindadXdvärgkanadagås??? – som tröst i skådartorkan.  Det finns ett stegrat intresse för arten, accentuerat med några obsar i Halland och Getterön. Kul att gå tillbaka och se vad som gick att luska fram via nätet kring spontant inflöde och släktskap till vitkindad och existerande hybrider. Se inlägg från juni förra året!

Jag återkommer om mer vad det lider och njuter en tytande göktyta som Jobergkryzz och några betande rådjur bland vitsipporna.

Vietnamesiskt ( och kinesiskt) nyår. Vilken orkan av trummor, drakar mm. Istället för orkanen i Australien. Många aussies här som säkert lyckönskar sig själva. Här i Mui Ne blåser det alltid upp framåt eftermiddagen men bara lagom för härlig surfing av alla slag.

Möjligen som en liten fläkt från Australien hade jag idag såväl fregattfågel som masksula. Annars har det varit skralt artmängdmässig. !978 nyårsdagen hade jag 100 arter efter 12 timmar på det nya året i Kam Sam Roi Yot i Thailand inte långt härifrån. På den här resan har jag ännu inte 100 arter efter nästan 10 dagar.

Men jag skall inte klaga för resan är mättad av spännande upplevelser. Igår tog jag en promenix genom torr evergreen på röda sanddyner samt dök in i ett bananplantage. Omfamnades av en full vietnames, attackerades av en flock hundar och flydde in i en skateboardtunnel fylld av störtkrukeförsedda ungdomar. En apocalyps in vito!

Allt kryddat med megaobsar som Vietnams kanske första tundrapiplärka, några Asiatiska vildhudar som kalasade på ett hundlik och småkrafs som bruntrast och grön biätarderivatet blåstjärtad biätare. Och Karlsöspecialen rostgumpad törnskata icke att förglömma.

Imorgon flyttar vi till ett litet flottare pang på Evas begäran. Själv kommer jag att sakna trädgårdens wildlife i form av några marsvin och bamsiga brunråttor av det orädda slaget. Ack om jag haft  Davids luftbössa!

Höga förväntningar när vi lyfte från Säve i måndags (27/9). Taxi i fin höstsol via häftiga fågellokaler på Hisingen som Hökällan gav goda kickar. Kaffet dög på planet till det hembakade. Så sedvanlig storhandling på Domus i Visby och kul chaufför i Agnes stab som gjort Chile. Härligt, härligt att storma in på Mafrids. Brasa, halva specialare och goa sängar.

Vaggandes till sömns av goda vibbar. Juppen, “Il Maestro” slog till i Digranskurvan den 22 september 12:40 och fotade!!!-  

Och visst är det örnen från Paviken 2 april, ålder, dräkt – vore ett mirakulöst sammanträffande annars!!!

Än bättre blev det med David Ls bilder några dagar senare. Hej och hå vicken grej! – och, á la Tönn hur osynliga kan dessa örnar vara under sommarhalvåret????

Anders som så klokt velat välja Tofta skjutfält (där Janne J och Per-Ola skåpade in den någon timme efter Paviken) när vi drog på den i april – Han hade missat Digrans med en kvart och någon dag senare Hoburgen med 20 min. Så han sög på revansch – den skulle tas!

Men först en lätt uppmjukning i hemmamarker på tisdagen. För “göteborgaren” svindlande för Anders vardagsmat. Gåsflockar med bläs-vitkindade-prut-och tundrasäd, gransångare, tranor, brunhök!

Adrenalinstinna dånade vi iväg i gott väder på tisdagsmorgonen. På Sudret valde vi genast Skogesnuttens högsta punkt med bästa överblick av Alvret. Först litet kärvt med vind och skymmande moln, men tämligen omgående tumlade det runt rovisar litet varstans och himlen prickades av mörka siluetter, fiskgjuse, bivråk, 10-tals av sparvhök, blå kärrhök, havsörn, kungsörn och ormvråk, åtskilliga tornfalkar och flera duvhökar. Dessutom nästan-stäpphök och nästan-mindre skrik!?

 Till slut blev det ändå nödvändigt att uppsöka varmare breddgrader, dvs bilen och Hoburgen. En liten avstickare mot Lasse Js vid Digrans för att kolla gässen och vi spikar en ung pilgrimsfalk och en STÄPPHÖK, grannt och pedagogiskt med 4 blå kärrhökar. Förmodligen samma fågel som hållit till här sedan början av september till åtminstone 1 oktober. I så fall här på bild tagen av ingen mindre än Josef A. Josef A har en nu unik och omöjlig(?) att slå svit av shots av fåglar på Gotland, stäppsångare, större turturduva och stormsvala.

 Observera karaktärer som distinkt vita fläcken under ögat på mörkt huvud med tydligt ljust halsband, detta saknas på blå kärrhökar som kan ha röd tämligen otecknad undersida och kontrasterande mörka armpennor. Storlek och nätthet är andra skiljande karaktär, som var mycket tydlig med arterna sida vid sida.

Efter detta drack vi kaffe under regnsjok och preppade för förnyad attack på Muskmyr, då vi träffade på Ulf N, som varit på Faludden. Det blåste så han var missmodig plus att knäet inte var bra. dessutom snackades om islommar och BLÅSTJÄRT! – i talldungen. Och han hade inget sett!

“Vilken talldunge. Vilka var där!?” – “Mjaa en kille med jättekamera som talat med Johan T, som var på Öland och fått larmet på sin BMS!” Märkligt, men inget val bara att dra. Men kanske bäst att först göra en koll med sambandscentralen, dvs Janne J. Härligt att höra hans röst och klara besked, Närsholmen talldungen kvar för 20 min sedan.

Anders hittade smartvägar som gamle världsmästaren i orientering Berndt “Syre” Frilén och smekte fram Saaben i en sådan hastighet att Victor Muller skulle spinna som en katt. En dryg halvtimme efter Ulf N vinkat av oss vid sydligaste Hoburgen så fläkte vi oss ur bilen vid talldungen på Närsholmen. Den förste vi ser är Juppen som lungt sitter och mumsar sin matsäck i bilen. “Den var här för – 20 minuter sedan”, Anders får frossbrytningar. “Tidigare var den ganska stationär vid liggande rosenbusken”, gamla brunsångarstället. Adrenalinkokande jogging dit. Rödhakar, rödhakar överallt, Där – nej, men…Nej! Mobilen ringde, den är vid bilarna. Nu rena Bolt-rushen och efter ytterligare några frustrerande rödhakar,

Anders utförde en prestation fullt i klass med Davids Fiskhamnstrutar. Diggade genom tuben denna rastlösa fågel. Förstora upp och ni kan nog se att stjärtpennornas spetsighet indikerar en 1K-fågel. Intressant detalj är att blåstjärten slår nedåt med stjärten, inte uppåt som rödhaken eller darrande som rödstjärten.

Kul med denna fina 1K mindre flugsnappare nästan i samma kikarfält.

JURRASIC PARK

Det krävs något extra som den här blåstjärten. Då blir mycket ännu mer! Tänk vilken uppställning. Här tre giganter från “anno dazumal” som lungt mumsar i sig kanonobsar på läckerbiten. Ola W, Juppen och Tårtan!

Och här två som attackerar likt fordomsdags Tyrannosar, Smitten och Lasse J!

Och ser man på!! – här mästras självaste Mäster Olof av Il Maestro, Juppen. En Taigaflugsnappare hade uppvisat bara rent grått på undersidan och en helmörk näbb. Detta var en vanlig mindre!

Till slut måste man beundra Anders som höll sig kall och lyckades plåta dessa forntida vidunder “in action” – inte ofarligt!

Det har gått troll i vår planerade havsfågelflogg denna höst, Anders och min. För andra gången missar vi ett fint kör. Kom litet snabbt på och i ofas med ett bröllop för Anders del.

David var dock fint på G liksom vid förra köret och föreslog fredagen 17/9 efter barntömning på Kvarnhjulet.

Jag var otålig och redo redan på torsdagmorgonen men regnet piskade oläckert mot fönstret. Segade mig ändå iväg och vid Volvo upphörde regnet. Belönades med en älg, en fjolåring på en äng, för att ge mig en liten kick. Och ute vid hidet efter ännu en kick, blåhake, riktigt gott.

Så givet valde jag ensam utomhus.Missade det sociala med så trevliga och vassa som exempelvis Martin O och Björn L, kändis från i våras och Cape Armini! Skådandet som var överraskande lamt blev dock just denna gång bättre utifrån. Hade säkert med det rent njutbara att göra, soligare, varmare etc.

Förutom det simpla kittet av havssula, stormfågel, storlabb, tretåig mås, toppskarv, div tärnor och otaliga sillmular skåpade jag in gråhkedopping, grålira samt kust-och fjällabb. Blev väl litet bu och bä från hidet liksom för röstrup och lappsparv. Gråisarna Ok men…

Hemvägen och portarna öppnades. Först Fiskhamnen med kryzzhjälp på Medelhavstruten och fisk-o silvertärna så rotblöta.

Eva kom hem på kvällen och jag laddade.

Klockan åtta på Bergsbo. Pascal och Lydia till skolan. Det regnar men vi satsar – Bua udde, som blir Ringhalsudden. David lotsar med GPSen och vi hittar den allra ljuvligaste platsen. Skydd från kulingen och de ettriga regnskurarna.

Positionerar oss nästan militärt och efter bara en kort stund – där uppe!!!- en ISLOM i nästan praktsommardräkt. Voilá och visst blir den en följetong söderöver de följande dagarna, vi först och David kontaktar Micke söderut.

David rekar och jag svårar med en fjällabb som vispar runt.

Så inte först – rapport om tärnmås strax norröver förbi Backfiskarudden och alltid pålitlige Håkan N. David på kanonhugg fångar in den mycket svåra måsen, tur man glott på så´na i tusental utanför Godahoppsudden. I rådande läge ger den en mycket mörkt och smalvingat intryck helt annorlunda mot hur den ser ut på foton och i god belysning. Hugger sig också fram så att den kan föra tanken till såväl fjällabb som tärna. Blir bara en bland en handfull artfränder söderöver.

Vi får rika tillfällen att jobba på roliga tärnor. Två stycken för nästan tanken till sk “Portlandica terns”, 2K fisk/silvertärnor – kul liksom den härliga fjällabb som passerade på njutavstånd men fort.

Vi avrundade så i Båtafjorden, när regnet attackerade med full kraft. Vi hann bl.a. med tre (3!) pilgrimsfalkar.

Rating ger den här fågelskådartrippen högsta poäng på alla mina hang-ups, natur, skådande och social interaktion.

Alltså outstanding – TACK DAVID!!!!!!!

Har tidigare påtalat det sociala draget som en ingrediens i min skådarupplevelse. Också rent tekniskt i skådandet spelar denna interaktion en stor roll.

Ett utmärkt exempel på detta är Christer F. Tidigare i år har han serverat mig svarthakad buskskvätta och medelhavstrut som riktiga highlights. Inte nog, i tisdags (21/9) slog han till igen

mästerfotograf också – va gött. Kaspisk trut!

Iskallt inväntade jag morronda´n (22/9). Blev morrontur via blandad konfekt, dippade på berguvar och svarta rödstjärtar men flippade pilgrimsfalken på Gasklockan och två sträckande bonus-nötkråkor. I Fiskhamnen en lätt desillusionerad skådare. Mycket trut men ingen het kandidat i sikte. Tröstade oss med en skärpiplärka, inte så vanligt i hamnen men till slut gav medskådaren upp och jag drog upp till “säkra stället”, västra trädpiren och Fiskens hus. Resultatlöst och jag styrde stegen och cykeln åter mot öster, när det låg en Kaspisk trut i vattnet utanför gräspiren. Den lyfte och flög in innerst i hamnen där den strax flög upp på ett tak. Märkligt nog hittade jag så den ringmärkta Medelhavstruten när jag spanade runt på taket. Den stannade kvar när den Kaspiska truten  lättade och drog iväg mot Fiskens hus.

Tyvärr var båda borta när näste skådare dök upp. Bara att hoppas att han lyckades när även jag drog iväg! Så har det varit hela tiden, så stationära och så bara borta – bara Christer består!!

Här brassar jag repris på några jämförande bilder på medelhavaren

Jobbar man på bilderna och i verkligheten upptäcker man snart vanskligheter. Det första och viktigast är att ett oräkneligt antal trutar, havs, grå och silltrutar kan vid påtittande påminna om olika foton av de sydligare individerna likaväl som dessa kan förefalla helt olika alla de bilder jag sett.

Förutom den karaktäristiska ringen hos medelhavaren tycker jag det mest konsistenta är att få se fåglarna flyga. De skiljer ut sig från alla andra trutar på mörk vingöversida, tämligen ljus och tydligt tecknad vingundersida, clear-cut svart stjärtband, kontrasterande vitt huvud och undersida. Sinsemellan har den Kaspiska något smalare stjärtband, ljusare och litet mer tecknad vingundersida, mer otecknad underkropp med tydligare bröst/nackband.

Allt detta och mer därtill hade så David och jag idag på hans lunch. Efter fruktlösa span i hamnen sökte vi oss bakom Fiskens hus och där fick vi vårt lystmäte.

David med fri hand(kikare) och mobil, då besannas verkligen vad jag sagt tidigare, redigerat, beskuret eller helt enkelt bara slumpmässigt. Men den här behöver ingetdera. Skickligt

Så kom den kaspiska inflygande??? Men den vi jobbade på

Bidde bara en liten havstrut. Mitt fel som någonstans missade landningen! Så svårt och frustrerande är det!

Så Jörgen P alias Juppen. Igår slog han till med en gammal mindre skrikörn på Sudret, Per S följde upp och såg den också. Tankar på Jannes, Per-Olas och min mindre skrika redan i april! 

Kan verkligen en örn hålla sig dold så länge för att till slut dyka upp när syddriften blir tillräckligt hög. Förvisso har jag uppfångat några vibbar om att några “tyckt sig se något skrikörnaktigt på våren/försommaren i Eskelhem/Väte-området” men… Tönn-äventyret i sommar styrker förvisso, men Gotland är så litet, samtidigt minns vi stäppörnen 1988!

Hur som känns det som min gamle kombattant från Gotlands första art-race, Gotska sandön, Florida m.m. “ställer upp” och ger den extra bekräftelsen.

Litet extra-limited  “Plåstret” och “Rodret” på Öland som just-in-time backar mina två presumptiva starrsångare på Svältis och strax intill. När så “Plåstret” börjar svår om en “lineatus” så ber jag läsaren bläddra bakåt i bloggen nästan till början så…!

Dock må jag samtidigt besinna min miss i Fiskhamnen och tacka David som förde mig på rätt spår!!!

Tala om social interaktion