Olof Armini om fåglar och natur

Sista dagen i juli slog han så till – FREDRIK S – vi hade litet till mans väntat på detta, men när, vad, var? Det blev denna

ÖRNVRÅK!

Så förnämligt plåtad av Johannes R från Växjö, som tillsammans med kompisen Ronny J guidade Anders och mig fram till helt fantastiska obsar torsdagen 11 augusti SO om Muskmyr.

Fick höra om fyndet i början av Islandsresan, så det var nästan två veckors frossbrytningar innan… – OK jag hör till den lilla exklusiva skaran som klämde första örnvråken på Gotland. Den som sågs 19 juni till 4 juli 1989 kring Vändburgs hamn. Jag såg den sista dagen grannt över en skogsdunge N hamnen tillsammans med giganten Juppen. Juppen var nu raskare än jag med dubbelkryzzet och plåtade förnämligt Fredriks örnvråk redan 1 augusti.

Härlig bild! Fredrik upptäckte vråken vid Labans kvarn men sedan dess har den hållit sig ganska stationärt kring Muskmyr, med några utflykter norrut och mot Faludden. Fredriks bilder från kvarnen väckte genast uppståndelse. Bilderna var ganska mörka, säkert som den framstått i verkligheten. Det uppstod då en distinkt kontrast mellan vita blaffan på yttre gamla handpennorna och de nya ruggade mörka fem inre handpennorna. Den förvillade med sin symmetri och distinkthet och gav en karaktär som ingen kunde placera.

Ruggningsfasen framgår tydligt på Jörgens bild medan Johannes översidebild med normalexponering inte riktigt får fram den förvillande teckningen. Men gå in på Svalans eller Clubbens bildsidor så får ni flera bra exempel, allra helst Fredriks egna!

Efterhand klarnade det hela när experterna kunde peka på typiska ruggningseffekter för en 2K-fågel (kolla Jörgens bild och de fem inre handpennorna). En annan 2K-diagnos är den nästan delade mörka bukfläcken. I övrigt är det en klassisk ljus fågel från den östliga populationen, rödaktig grundfärg. vita handblaffor, mörk knogfläck och bukfläck, helljus, obandad stjärt.

Nominatrasen är drygt fjällvråksstor och en tämligen “slö” fågel. Sitter gärna på pass på halvlåg utsiktsplats och går ner för att preja något ätbart, kan vandra omkring på marken. Detta i motsats till att den är en långflyttare. Många drar autostradan som ansluter till riften i Eilath och hamnar i Östafrika. Såg min första örnvråk utanför Shinyanga Secondary School 1977. Jag såg den flera dagar på vägen till Mwadui och istället för en låg tall som vid Muskmyr använde den en likahög Acacia som utsiktspunkt!

Det finns några andra raser bl.a den stationära, nordafrikanska, cirtensis som är mer ormvråklik. Har bla sett den i Marocko. Den kan ges egen artstatus eller slumpas med ormvråk!? 

Så “vår” härliga med Anders bilder! 

Och Johannes får avsluta!

TACK ALLA!!!!!

Den fantastiska Islandsresan interfolierades i Göteborg av en Cackling goose och en portion av bändelinvasionen. Kunde man vara annat än nöjd? Men likt en gammal blodhund som fått upp spåret, aldrig mätt, aldrig helt nöjd och fylld av sprittande oro.

Hade tåget måhända gått? Tunga rapporter från ön i Grodhavet, simsnäppor, både smal och bred, bändelinvasionen, Ola på bettet vid Falis med tjockfotsvibbar och vitvingad tärna – Och så hade Fredrik S fått ett utbrott likt vulkanen Hekla – Sveriges 13:e ÖRNVRÅK! Borde vara cool, vråken såg jag första gången 1977 i Tanzania och jag fick se 3:e fyndet i Sverige på Gotland. Ändå ett stråk av mulna diptankar i horisonten!

På Säve 10 augusti bromsade piloten in planet i startögonblicket, fåglar! Men raskt, no fear och nystart, bara en knapp timmes försening. I Visby sol och Gunillas lugne bror vid taxiratten. Karin bjöd strålande lammiddag och samkväm. Jag sänkte raskt utan betänkligheter tre sjukommatvåor. Inte välbetänkt om…

Anders hade bestämt, utan option, sju i morron bitti, gasen i botten till Alvret! De nyss dränkta dipdimmorna började sakta lyfta, alltmedan natten fortskred och regnet tilltog, men Anders utan nåd! I låga moln, omgivna av störtskurar stod vi klockan 800 torsdagen 11 augusti på plats söder om Muskmyr. Rutinerat hade Anders passerat fågeltornet med några hoppfulla för pool position.

Där på plats fanns två urvassa skådare Johannes R och Ronny J från Växjö. Trots det urkassa vädret plockade de in ett och annat, dock inte… Efter halvannan timme utförde undertecknad sin första konstruktiva gärning efter 7,2:orna kvällen innan, måhända hade de fördunstat? När Växjöiterna drog till panget de övernattat på, för frukost och utchecking bytte jag telefonnummer med Johannes ifall att. Anders avslöjade så ett dolt kort för draget. På Barshageudd hade det setts en korttålärka, en “lifer” för honom.

Verkade rovisdött på Alvret så vi drog Barshage för åtminstone litet kaffe. Fin plats vid sista boden men först lärkan! Och där var den, vilken tur, i tuben kanon, om inte den tunga dipdimman sänkt sig över mig och så försvann den i gräset och bidde till något lärkaktigt. Vi jobbade vidare litet håglösa, försökte med en stare men… Så dök Karin Å med sällskap upp och samtidigt ringer våra telefoner – Johannes! Språngmarsch till bilarna, strunt i kaffet, Formel-1 till Alvret, ett gäng vänliga leenden och där sitter den i en talltopp.

Örnvråken förnämligt infotad av Anders (Han hade krångel med kameran och jag har fått tjata till mig bilden, men precis så här såg jag den!!). Så följde en ny halvannan timme så väsensskild från den förra, med helt suveräna uppvisningar av vråken.

Klokt gör vi ny stöt mot Barshage och med dipkänslan av axlarna så plockar vi korttån trots sämre obsar än när vi inte såg den!!! Ljuvligt smakar kaffet och triumffärd hem. 181 arter och på banan!

Da´n efter gräsklipp 2000 kvadrat, tjockt, högt och blött gräs. Klippo suckar och bolmar svart, men han håller ut. Mattan ser ut som skulten på de hippies som tvångsklipptes av militären på 60-talet. Och jag är lika nöjd som den mäktige fanjunkaren då.

Så dyker den fantabulöse Olas tjockfot upp i rakt motsatt väderstreck, Asunden utanför Slite. Anders gör det enda rätta, drar – turligt nog kopplat till obligation i Fårösund. Jag avstår och ibland är det orätta det enda rätta. Tjockfoten går upp i intet (den har redan återuppstått en gång, så vi får se!), jag fortsätter kryzza på hemmaplan, smalnäbbad simsnäppa, ortolansparv, gulärla och bändelkorsnäbb. Dessutom trampar jag sånär på en grann huggis längst ut på Svältis. Eva litet darrig.

185 ser ljust ut men samtidigt i en lägre division mot de bästa och även alltför långt efter några delgotlänningar. Lennart W drog igår örnvråk, bändel och ljuse på endagarsdrag från fastlandet för 210:e arten. Tornérveckan minsann, var är mitt svärd!

Från Nordens östliga utpost Gotland  till den västliga, Island. Och här sitter jag på Arnarhvoll och stirrar ut över inloppet till Reykjaviks hamn. Det kryllar av vittrutar, lunnefåglar, stormfåglar mm smågodis – mumsigt som omväxling till Västergarn med vaktlar, sommargyllingar och östliga sångare.

Men låt oss börja från början. Gotland avslutades med äntligen litet vadare och dubbelbeckasin som grädde på moset. Hann inte bändelinvasionen! Vi lämnade den östliga ön 24 juli, fastän det satt hårt åt. Nya bromsar fick flygas in från Stockholm och fyra timmar sena till Säve – dock underbara medpax som lyste upp i mörkret. Det gjorde inte den somaliska taxichaffisen som svängde in på en tom parkering för att tanka!!! Eva blev rädd/kaxig och jag gick snabbt igenom JJs instruktioner för hur man oskadliggör en person på 8 sekunder – for ever! Slutet gott allting gott, ynglingen flinade och avslutade resan utan tankning.

Så några mellandagar på Olof Rudbeck då jag passade på att att “lifa” dvärgkanadagås, rasen minima. Blev cykling till Välen, typiskt att en dykt upp på Gotland idag. Kollade också lundsångaren på Chalmers, skymtades en gång men annars darrigt trots flera rapporter.

Så var det dags igår 28 juli. Stenskärpta, med all marginal i världen. Taxibolaget skärpte sig med en utmärkt gentleman från Iran – högt utbildad som såg till att vi fick bättre rabatt än våra seniorkort. Luttrade och litet oroade att planet var litet sent. Grannen Tord, Landvetters charmtroll passerade och lugnade. Göteborgs skärgård, Skagen, Sydnorge och hav och hav och så Island i strålande sol över Vattnajökull. Förbyttes i dis och dugg när vi landade i Keflavik. Ändå härliga vibbar när vi drar över ett fågelberg.

Trots försening så hinner vår färdkamrat sin anslutning till NY, medan vi raskt fiskas in av vår arrangör. Jag är på hugget redan i bussen frå Keflavik. Vet att en vitgumpsnäppa rapporterats längs rutten. Omöjlig – istället en grann jaktfalk, ungfågeltyp och ett av två möjliga liferkryss på resan avklaras med en STRÖMAND som flyger längs stenstranden. Enormt lovande, vicken start!!!

Arnarhvoll ligger kanon och rummet likaså. Vräker upp tuben och är rejält trött, klockan är sex men egentligen 8. Där några stormfåglar, där en vittrut, där en tretå och minsann en vitvingad också bland enorma mängder engelska silltrutar. Eva hungrig och lätt irriterad – det blir sjöbaronen som gick iland och skapade en klassiker bland sjökrogarna i hamnen. Härlig havskräftsoppa med mjöd sänker mig nästan men som i dimma fångar jag in bla labb, storlabb och lunnefågel så att dagsransonen slutar på 28 arter.

Orolig sömn och tidigt upp. drar bla de två skarvarterna innan frukost. Så väljer Eva klokt nog stadsrundtur medan jag tar på valskådning, en tuff tur i frisk sydostan med ettriga regnskurar, typiskt Reykjavikväder. Ovanligt nog pissar jag in pole-position med stänkskydd, i princip enda torra utsiktsplatsen på båten. Ngt beskäftig inför trevligt par från Kungsbacka försöker jag lära ut om lunnefåglar, tobisgrisslor och tre passerande strömänder.

 Efterhand som Reykjaviks kyrktorn tonade bort i fjärran steg intensiteten på skådandet även om en viss blekhet lyste igenom hos flera. Stormfåglar en masse, alltfler sulor, allehanda alkor med en och annan spetsbergsgrissla. Labb, storlabb, så mindre liror, några stormsvalor och minsann en grålira. Jag mörkade några delfiner för att få en extratur. När vi nästan kolliderarde med några vikvalar gick det inte längre och då lyckades jag också med en farbror, åtskilligt yngre än jag spana in åtminstone två späckhuggare med sina enorma ryggfenor.

Slagig hemfärd och många lätt hängfärdiga trots bara tvåochenhalvtimme. Mycket nöjd och syndade skamligt med några mindre väl valda valstycken till middag. Samvetet hade blivit rymligt av den goda valfärden.

Med ytterligare några trivialarter med tamduva i botten så ligger jag på 46 arter. Imorgon Reykjanaes med Blå lagunen. Kanske islom eller något annat läckert!?

Det var inte lätt att vara svensk fotbollsspelare vid OS 1936

http://sverigesradio.se/sida/sok.aspx?q=Sven+Jerring&x=10&y=9

Inte heller vid VM i damfotboll i Tyskland häromdagen!

Japaner, japaner överallt!

Inte heller för en fågelskådare på Gotland, när grannön Öland har

Törnskator, törnskator överallt.

En vacker rödhuvad drygades ut med en läcker stäppvarfågel. Själv kämpade jag på med två vanliga törnskatehäckningar i närområdet – inte fy skam men ändå…

Rödhuvade dyker upp sommartid då och då. Minns med välbehag den som jag cykelkryssade i Eklanda, Mölndal sommaren 1998!

Stäppvarfågel finns bara första svenska obsen sommartid innan denna. Såg ju själv den andra på Au riv i september och hade en trolig i maj och en säker i september samma år, båda vid vägen söder om Västergarn. Dessutom finns redogörelser på bloggen för en observation i oktober 2009 på Vivesholm.

Litet lurig taxonomi gör att man inte riktigt vet om stäppvarfågel skall få egen artstatus eller slumpas med några sydliga varfågelraser i ökenvarfågel (Lanius meridionalis) eller slumpas med “vår” varfågel (Lanius excubitor). Osäkerheten har säkert fått många twitchers att hellre satsa på sångarna i norr eller stäppvipan och de sibiriska tundrapiparna.

Strävar dagligen efter att det skall slå till. Det liksom hänger i luften, en kungsörn här, en havsörn där, så en myrsnäppa i Viken, men det släpper inte riktigt loss. När vimlar det av rött på vadarstranden, när visslar en pipare med grå armhålor snärtigt, när flipprar en träsktärna förbi eller flappar en stäpphök över fälten, ja, när??? Får nöja mig med braskande rapporter och engagera mig om inte annat så i gamla minnen.

Fick ett klurigt band från Gunnar B, som jag har haft fint utbyte med genom åren. Han etiketterade det sydnäktergal men jag kan tänka mig en ordförväxling med det gamla namnet på härmsångare, bastardnäktergal. Vad sägs

http://www.visby-gotland.se/Sydnektergal-Eskelhem.wmv

Jan-Erik E, vän till framlidne Janne Danielsson och av samma skola, lät mig lyssna på en annan bastardnäktergal sas in action per mobil. Här var vi rörande eniga efter att jag genom tinnitusens susningare rört till det först.

När kusin Ulta skickade en fil på en hornuggletiggare tog jag det säkra före det osäkra och lade ut några subtila alternativ innan han kompletterade med en stor brun figur i ett träd – se där en “klocker”!

 vettlefjell

En som varit på alerten senaste året med roliga bilder på mycket spännande är Fredrik S. Senast hade jag förmånen att få vara “med” att bestämma en simsnäppa. Se

http://artportalen.se/artportalen/gallery/images/swe/birds/2011/large/315837.jpg

Annars har det trögat till på artracefronten ligger och tuggar på ca 170 arter och en 25:e plats. När kommer losset???

Den 9 augusti 1980 landsteg vi, familjen Armini J:r (S:r numera!!), på ön i Grodhavet. Då och då har jag hört om vassa obsar i Visby botaniska trädgård och aldrig annat än avfärdat det som någonstans i Almedalen – förrän igår.

Eva hade tubbat med mig på en av mina sällsynta besök till öns centralort! En lunch på bakfickan, “löfte” om inköp av Foppa-tofflor, invit till invigning av Wisby hotels nya evenemangspang med drink, tilltugg och kendo/gitarrartist. Så trugade hon också med att jag ju kunde spana fågel utefter strandpromenaden – hur mycket jag ville. “Snällt” fogade jag mig och blev efterhand rikligt belönad.

Förrätten serverades redan klockan två på natten när jag passade på att utnyttja en kissepaus i sovandet med att lyssna in en vaktel, netop i trädgården. Bussresan gick som en dans och sotare med mos smekte strupen liksom klosterölx2. Så var det dags för strandpromenaden medan Eva spanade floppar i utbudet av turistfällor. Litet smådeppigt och jag hade dålig kontakt med Grön, trodde han befann sig i frankernas rike bland godis som forsärlor, svartkråkor och gulhämplingar. Istället siktade han en kustlabb mitt framför näsan på en ovetande mig. Tur jag fick den idag i Anders oslagbart vassa tub, jagandes tärnor vid Utholmen!

På min vandring norrut upptäckte jag höga träd innanför muren norr om Almedalen. En tanke spirade och jag forcerade vallen – alas! Botaniska trädgården!!! – efter nästan exakt 31 år!!! Som så ofta ger dessa trädgårdar vibbar om stora saker, Godaveri i Kathmandu med guldtrastar, blåstjärtar… Trevligt att vandra runt och åtminstone en turkduva. Nådde lasarettet och dags att återvända mot sta´n. Plockade först nu upp kikaren när en ensam trut kom vinglande mot mig längs stranden.

Metodiskt, detalj för detalj, långa vingar med mycket svart och bara en vit liten slant. Manteln blyertsskuggad grå. Kraftigt huvud och näbb, blödande och mycket gult. Så klargula ben och ett nasalt, silltrutslikt låtande och saken var biff en klockren gammal MEDELHAVSTRUT. Helt “in-time”. Tidigare har man nog varit inne på att det rört sig om fåglar österifrån (häckar tom Svarta havet) och yngre fåglar. Ringmärkningsfynd och observationer visar på att både äldre och västligare fåglar drar sig norrut till våra breddgrader redan under högsommaren så…

Härligt härligt och aftonen kunde sedan krönas med såväl Foppa-floppar, svarta inte grällt koloristiska, som ett betagande, suveränt framträdande av en gutnisk kendo – gitarrvirtuos! Riktiga knorren kom när vi steg av bussen i Västergarn kvart-i-elva, en kattuggle-fanfar!

Så var det överståndet, datumet som innebär domedagen (varje år!) för fågelskådaren, åtminstone den gutiske. Ett datum med den största obsen för ett litet exklusivt fåtal och för ännu fåtaligare också upptäckt; Sveriges första vitvingade lärka och Gotlands första skatgök och rödfalk för att bara nämna tre!

Anders och jag attackerade aggresivt redan klockan fem från Mafrids. Redan vid Varvsholmsbron vittring, en spännande törnskata men bara en vanlig honfärgad. Sedan djärvt drag mot Hemse för att sticka in Levidevägen mitt in i eldoradot Mästermyr. Vi var grymt taggade och dammsög effektivt, 4 knarrar, en härmsångare, 2 vaktlar, 2 kärrsångare, en brunhökshane och en havsörn. Men dip bästa esset en busksångare, hörd ett dygn tidigare.

Så rakt söderut till tegelbruksdammarna vid Havdhem. En motbjudande morronodör och-kör från gödselspridare i lättande morrondimma. Turligt nog stämde våran dagens art, flodsångare in i kören med några skyttlanden. Andra körmedlemmar var smådopping, rörhöna och näktergal. Vi såg en bivråk när dimman försvunnit och tre svarthakar låg i en damm. Vi lättade upp odören med doften ur våra termosar.

Sista försöket att bli dagens hjältar blev span från kyrkorna, Eke och Rone. Men inte ens brungladan från gårdagen utan “bara” duvhök, havsörn och rödglada.

Hem via dagens handlingslista, glasbanken, tanddoktorn, Donner och Konsum. Vi hoppades att vårt högsta kort flodsångaren, stöttat av ytterligare några klädda, vaktel, kornknarr…, skulle stå sig. Snart var vi dock passerade av Stora Karlsö och havssulan, innan spottern in spe Lennart W slog till med biätare på Faludden – sic!!!

Inte Gotlands 7 juli i år. Särskilt Norrland känns just nu glödhett, trippel i sångare, polyglott, träsk och nord plus esset kohäger. I söder bjuder Småland till med paret, silkeshäger och sibirisk ljungpipare i Ölandsnära Bottorp plus esset tjockfot i Ljungby. 

Men vi kommer igen!

7 juli i antågande, “the date” för en riktig smaskare! – och det laddare upp, fasta landet bjuder dvärgsumphöna, träsksångare, stäppvipa, polyglottsångare, blåkråka till den sist anlända subrarrisen, nordsångare och dito förstling tereksnäppa plus litet kvarstannare som rostgumpsvala! Läget är hett.

Gotland har varit gedigt utan riktiga kanoner, några vitvingade tärnor i Romas returdammar kanske?

156 arter har jag samlat ihop till halvårsskiftet, ungefär samma antal som under ett dygn 2 juni 1992 när David, Tudde, Anders Gardelin och jag satte Gotlandsrekord. Detta slogs redan året därpå av Team Ola. Ändå tycker jag skådandet varit över förväntan sedan jag landsattes på ön för 18 dagar sedan –  gediget och tungt, inga sensationer men mycket fint, ofta upprepade och såväl ädel- som ädel-ädelobsar.

Anders har spårat, lyssnat förbi min tinnitus, skjutsat och varit ovärderligt uppmuntrande. Fin handräckning från TGP och Lennart W samt på det mentala planet från Janne J, som drabbats av en Amors pil från Pustan. Vi andra skulle naturligtvis inte tacka nej till en påhälsning därifrån, en småtrapp eller skäggtärna eller åtminstone aftonfalk skulle smaka (m)affe!

Hitsen har hittills varit havssulan, 3 busksångare, 2 lundsångare, 7 vaktlar, varav 6 i Lina myr, nattskärror, höksångare, turturduva, sommargylling, 3 småfläckiga sumphönor och kanske mandarinanden som inte räknas men… Lägg därtill en av fem havsörnar och två kungsörnar svartprickig himmel över stugan. Visst känns det bra.

Vilka är då utsikterna? Pastor Bimbi håller täten inte bara på Gotland utan i hela Sverige. Han har pressats till allt högre parnasser av gamla godingar som CalleT och Perra S, men också av nyisar som Mikael Nils, Julius och Dennis. Icke att förglömma ett koppel som ligger i vassen med en massa “mörkade” artobsar. Förutsatt att inte alltför många av dessa senare vaknar till liv och med den inslagna takten kan jag kanske räkna med 200 arter och kring 25 plats, med litet tur  ännu bättre. Kan förstås bli bom stopp också! Håller tummarna.

Intressant en hybrid på St Karlsö som anges som kanadagåsXvitkindad gås och minns min glada upptäckt vid Paviksstranden för ett år sedan, se Anders fina foton från då. Lägg härtill en dvärgkanadagås som camperar med vitkindade på Öland just nu. Finns förstås en tristare koppling till den gigantiska populationen hybrider i Småland av just vitkindade och kanadicker. 

I morse ringde Lennart W och ville hjälpa till med havssulan vid Hammarudd. Hade jag redan men han hade istället tre andra “nya”, smalnäbbad sim, pungmes och flodsångare. Särskilt de två sistnämnda vore närmast ovärderliga – hoppas det blir läge för Havdhems märgelgravar!

Tisdag 21 juni och präktiga 122 arter i stora räjset. Vad månde bliva? Anders klappar på porten 0830.

Saaben skakar fram, Hammarudd nästa och nya frest på sulan. Redan i Västergarn två tranor, art 123, som vackert landar i Viken. Får ett hugskott innan Klintehamn, bron! Med tjutande däck på två hjul svänger Anders in framför gamla fiskeriet. Knappt ur bilen hörs de ljuva och nu så välbekannta tonerna från en BUSKSÅNGARE, ett ädel-ädelkryzz; egenupptäckt i hemmamarker. Flott!

Vi är på hugget och behöver inte frysa vid Hammarudd. Skarpa visslingar från Anders beseglar denna bogey, den gamla HAVSSULAN som behagar visa upp sig i en minut innan den landar på vattnet osynlig för oss.

Anders rattar fint till varmare trakter, en gammal skeppssättning mellan Sproge och Mästermyr. Härliga klassiska Onsalamackor och upptill art 131 via bl.a svartmes och trädkrypare. Värmer gott men fortfarande 50+ före och nästan 100 arter till toppen av racet. Visst är det slagläge för sensationell upphämtning?!

Vi rundar av med en vaktel vid traditionella stoppet vid krysset efter 07-ladan. Superflott!!!

On board!!!

Göteborg-Visby måndagen 13 juni 2011.På hugget redan i taxin från aeroporten. I Agnes exklusiva BMW genom Visby med turkduva och råka.Ett åk knappast avsedd för vårat bagage, viktmässigt i överkant, krukväxter, matvaror – alltid samma ambition som kommer till skam! Saknade i några svindlande sekunder, vid security på Säve, min handväska. Den återfanns tillsammans med friden bland korvar och bananer.

Nåväl framme i Västergarn och bara att njutningsfullt lyssna in alla näktergalar och vimlet av fåglar. Men en del dont som att plocka in ved hindrade den verkliga attacken.

Tisdagen 14 juli. Cykling tor Klintehamn och Donnergymnasiets student – brötigt men kul, massor av bekannta. Litet övertaggad på hemturen över Sanda. Först en flodsångare som blev till ärtsångare. Så en busksångare som blev en härmsångare och sedan en repris på detta. Till slut ett barngnäll som i adrenalingröten lät som en sommargylling! Till råga på eländet var jordgubbarna slut på Stenhusa och potatisen gammal. Piggades upp av en kornknarr och några fina törnskator och såväl ärtsångare som härmsångare satt fint på artlistan.

Onsdagen 15 juli. Vilade fortfarande på hanen och vi drog igång storstäd. En del fågel kring stugan men inga hits. Hjälp anbefalls!

Torsdag 16 juli. Hjälpen stod på bryggan i Västergarns hamn klockan 7 på morgonen! – Anders!!! Vi mjukade med litet godis som skärfläcka och småtärna. Spanade förgäves efter havssulan. Vi beslutade om kaffe och nybakta bullar vid stugan och krigsråd för dagen. Blev så medan Eva tog promenix med Karin. Lasse G anslöt ett tag från sin traktor och berättade om ugglor och örnar som vi inte sett röken av! Spännande men än mer substantiellt att Anders och jag beslöt en attack mot glasbanken i Hemse via Ekstakusten och Mästermyr. Det började hända saker!

Fortsatt dipkänsla, ingen sula, ingen rova vid Eksta. Men skam… och så slog det till vid 07-ladan på myren 2 havsisar, 2 kungsisar, en lärkfalk, en ormvråk! Hej och hå och handlandet i Hemse gick som en dans trots gigantlista permobil från Eva. Och så blev det grill och staben lade generalplan för dagens avslutning.

Anders förde befälet och vi slog till mot Roma slamdammar söderifrån med solen fortfarande gott över horisonten. Parkerade vid träbron och plöjde ut i ogräs-och slyvegetationen. Fin aptitretare med gråhakedopping i en av dammarna. Så en djärv forcering som förde oss över till de tämligen nyanlagda returvattendammarna – litet av ett eldorado. Finesser som svarthakedopping, bläsand, mindre strandpipare och gluttsnäppa bland mycket annat.

Och så apporterade undertecknad, den rapporterade MANDARINANDSDRAKEN i lurig eklipsdräkt, en utmaning som kryddade obsen. Vi fick tom studera den i flykten! Kul stuk och helmörka vingen med vit terminalmarginal förde nästan tanken till flygande sothöna! Titta själva på följande länk! 

http://www.akpixels.com/Birds/Birds-Of-China/10665889_xyAWH/64/815002075_TNE9M#815003669_HApNS

Nöjda återvände vi till slamdammarna. Vi var verkligen på hugget och hittade en rådjursspårlöpa. Och så satt den där! Eller rättare vi hörde den – ljuvligt. Följ länken för att lyssna på fränder,

http://www.xeno-canto.org/browse.php?query=Acrocephalus+dumetorum

En ljuvlig BUSKSÅNGARE, mästersångare som vi också skymtade uppe i flädern. Dock inte som David L med denna Gotska Sandö-fågel,

Ögonbrynstrecket sträcker sig väl bakom ögat och vingprojektionen är kort. Dock subtil att plocka fa mot kärrsångare annat än på sången.

Lätt vimmelkantiga lyssnade vi in några kärrsångare längs kanalen på återtåg mot bilen – fin jämförelse. Så nästan framme vild apportering igen, men vafaen!!!! En till, BUSKSÅNGARE NR 2! Vilken triumf inte bara en lifer för Anders (whisky hå-hå!) utan vi hittade en egen – ÄDELKRYSS!

Litet uppblåsta tog vi fel väg mot Lina och passerar Kyrkmyr, som vi ratade och missade gräshoppsångare. Dock blev det fin utdelning på Lina. Först skogen öster om myren med sedvanlig uppspelning av flera nattskärror och litet överraskande en trädlärka. Längs myrvägen en ljudlig orkester av kornknarrar, morkullor, enkelbeckasiner m.m. och 6 gästsolister, vaktlar. Rekord på Gotland för oss. Onsalakorven på knäckemackan var ljuvlig.

Fredag 18 juni. Vi avslutade natten vid norra Paviken med tre småfläckiga sumphöns, sävsångare och en räv!

Bra teamwork, Anders!

Satte en fin clou med lundisen på Safjället – trodde jag.

Da´n efter, sista dagen på Kvarnis, 10 juni anno 2011! Cyklade till Konsum Avenyn för havskräftor/kejsarhumrar och räkor. Drog ned till Kungsportsplatsen och följde kanalen mot Centralen och där en fullt utfärgad hane mandarinand, all by himself i Trädgårdsföreningen. Några förvirrade flanörer, “Vad är nu detta”, skrämde ut honom på en flygtur. Kryzzbar tänkte undertecknad twitcher!!??

Men ack en “klam”art i dessa bygder. Dock fin avrundning om icke…

Maria M som alltid på hugget och generös. Tack för dessa bilder!!! Maria som jag blev varse när hon jobbade på uvarna på Ulvevi. Bl.a från sin arbetsrum på Hvidtfeldska!!

Da´n efter min lundis på Safjället stora eftersök – men negativt! Så eminente Ola B som hittade en lundis vid Chalmers, “bara” knappa två kilometer därifrån flygvägen!!! Försvann- igen!?

Men så de 11:e på Svalan, alltid stabile Lars R med sonen Magnus R. Den gröne chalmeristen sjöng för full hals. Jag hann fånga upp några strofer innan solnedgång…

och efter soluppgång den 12:e fullt ös. En synnerligen vältecknad och välartikulerad lundsångare. Samma som på fjället? I alla fall ur samma “sample”, bioptop, beteende, sång och utseende!

Vilket genrep inför nästa match, Gotland! Järnet!

Skall försöka klara av rapport från Vietnam och förmå Torsten att avge en från Norrlandssejour. Än mer Anders West Coast USA – vitnackade svärtor, islommar, kolibris och ylande coyotes får det att vattnas i munnen.

Islandstripp stundar med två lifers hängande på lutfiskställningarna, strömand och islandsknipa – inte helt optimalt med “bara” Reykjavik, men det brukar greja sig!